Här är jag

Här är jag
Ingrid

Status just nu :

Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.

tisdag 18 oktober 2011

HOPP

HOPP 






Mycket intressant detta med HOPP


För mig säger det mycket om hur " man tar det ", ser på en och samma sak som svart eller vit " , ser på glaset halvfullt eller halvtomt. 


Jag talade med min psykolog förra veckan- och berättade att jag är lite förvånad över att jag denna gången - nu med åter en cancerbesked- inte ligger under täcket- inte befinner mig i ångesthelvetet - där jag knappast kan andas pga. den fruktansvära fysiska tillstånden ångesten satte mig i. 


Varför kan jag nu fortsätta leva som vanligt- varför dyker jag inte ner i tanker kring döden / det att jag ska dö från mina barn, min man - dom alla som jag älskar- typ vart annat minut ?!?!


Jag har ju nämnt detta i min blog förra veckan- undrade om det är förnekelse, ångest, - eller att jag faktisk har blivit van till min situation, mitt liv  med en cancerdiagnos- med risk för återfall. Jag har min sann spenderat många många månader till att fundera kring döden, kring mitt liv. Det skulle vara konstig om det inte har utvecklat och förändrat mig som person.


Min psykolog tror inte att jag är i förnekelse- hon sa något jag inte hade tänkt på : 


När jag fick min cancerdiagnos i 2009 - med många månaders fördröjning, samt min massiva familjehistoria med cancer- så blev jag så rädd att jag inte trodde att jag skulle överleva. Jag trodde att jag skulle vara död vid det här läget. Jag var säker på det. 
Alla som har följt min blog från början vet vilket ångesthelvete jag var i.
Bla. skrev jag om det här,  här, och  här !  och här .. och även här


Nu har jag erfarit att JAG HAR ÖVERLEVT .

Jag har överlevt - något jag inte hade något HOPP om.  


Så där- där har vi en orsak till att jag i dag så tydligen förvånar mig själv - Jag har hopp




Jag har i dag ett innerligt starkt hopp om att jag ska ha turen med mig denna gången- att jag har en ny cancer som inte har spridd sig- och att det fortfarande finns en chans att jag kan överleva. 


Det känns helt underbart, en otrolig lättnad- att känna detta hoppet.


Oavsett vad vi får veta om denna cancern - så vill jag försöka vända informationen till något positivt.


Om det visar sig vare spridning- så vill jag hoppas på att jag får leva så länge som möjlig- att jag fortfarande har tid på mig.


Jag vill leva. 


Så enkelt er det .


Som läkare vet jag ju att det är mycket allvarlig det som nu har hänt med mig. So be it - jag vill leva med detta hoppet- för det gör mina dagar fina. Jag kan njuta av vardagen och inte fokusera på cancer.


Så i dag har jag åter varit och tränat- och belönat mig själv med en cappucino och en maccarone på café - såååå otrolig härlig att känna att kroppen ( för det mesta ) gör som jag vill !!!!!!!!!!!


I morgon bitti åker jag in till Sahlgrenska kl 07 - blodprov och sen till avdelningen för bla samtal med narkosläkare, få injicerat ett isotop som på torsdag ska användas till att se om jag har spridning till portvakts kjörteln.  Fy och f vad jag bävar för om den harcancer i sig.


Men nu ska jag inte fokusera på det.


Nu är det HOPP som gäller för fasan !!!
här

6 kommentarer:

  1. Etter litt språkvansker der jeg lenge faktisk trodde du skrev om å hoppe (jumpe eller hva det heter på svensk) forstod jeg sammenhengen - bra tenkt, bra skrevet, bra innstilling!! Klem

    SvaraRadera
  2. haha- så bra du forstod det til slutt ! Og- takk HEidi : ) ( smily for you ! )

    SvaraRadera
  3. Så bra att du har hopp. För det har jag också. För dig och mig!

    Så nu hoppas vi att portvaktskörteln är frisk.

    Kram kram kram

    SvaraRadera
  4. Flotte og kloke tanker. Lykke til i morgen og på torsdag Ingrid! Mange mange klemmer fra Trude

    SvaraRadera
  5. Hopp, Hopp!!!! ;-))))
    Du är fantastisk!!! En förebild, fast jag tycker nog du borde lära dig skånska... ;-)

    SvaraRadera