Här är jag

Här är jag
Ingrid

Status just nu :

Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.

torsdag 30 augusti 2012

Första priset gick till......


Oss !!!!!


                                                    Vi vann, vi vann,     VI VANN !!!!!!



Ord hittar jag inte - som kan beskriva den känslan det är att få höra att ALLA undersökningar så BRA ut. 

Det finns inga ord som passar, som verkligen kan rymma alla känslor i ett.

Men en bra beskrivning är att det känns som om mina axlar nu åter sitter där dom ska- åtminstone har dom sänkt sig flera meter.

Det ÄR verkligen ett lugn som sänker sig.

Samtidig är det lite ofattbart.

Kan det verkligen vara så fantastisk- att allt ser bra ut ? 
Det blir stora kontraster ett slikt samtal kan resultera i- från att  få veta att du fortfarande är sjuk, med inte så himla bra utsikter till ett långt liv- till att få höra att efter allt att bedöma är man FRISK.

Det är inget " vanligt " läkarsamtal när man ska få slika nyheter, det är så långt ifrån en normal vardag man kan tänka sig.



Min man och jag gick ut i från sjukhuset i går med världens bästa gevinst.





Det är faktisk inte många ord som växlas i en sådan stund.
Det är i stället ett lugn som sänker sig, många tankor som dyker upp.

Och en trötthet.- 10 mg Sobril tog jag innan samtalet- och effekten blir ju att man blir trött.
Men vad gör det ?! Trött och frisk !

S och jag firade med både lunch på stan samt middag på restaurant på kvällen : )




Jag vill passa på att tacka er som har tänkt på mig, som har skrivit så snällt eran kommentarer i min blogg. Det gör mig glad, och tar plats i mitt hjärta.

Jag har själv skrivit kommentarer i flera bloggar- och den jag har följt allra längst, sedan jag började läsa blogger om bröstcancer i 2009, heter  " jag är Elisabeth". 
Den kan jag nu inte längre följa. 
Elisabeth dog för en vecka sedan. Att det var möjligt att leva slik hon gjorde- så fullt ut helt tills slutet, med alla hennes besvär, var nästan ofattbart. Vilken kvinna, vilken mamma, vilken människa. Vilken förebild. Hon har betytt mycket för många. 





På eftermiddagen i går berättade jag för barnen att jag hade gjort många undersökningar och att resultatet är att det inte finns någon cancer.

Så glada dom blev.

Dom sprang upp coh kom och kramade mig.

Kramade mig hårt 

Länge.


Underbart

UNDERBART 

Vi vuxna kan inte ana vad som föregår i dessa små härliga barnehuvuden under en så här lång process. 

På kvällen då vi lämnade barnen hos svärföräldrarna kramade H mig och viskade i mitt öra: " mamma - så du vet- detta är den bästa dagen i mitt liv " 





torsdag 23 augusti 2012

Väntar på vinst i livets lotteri

Man är sig själv lik
är det inte så man säger ...?

Som vanligt har det tagit låååång tid innan ett nytt bloginlägg.


Sommaren kan beskrivas på två sätt - Å ena siden har den varit perfekt, mysig och härlig. 

Vi har umgåtts med nära och kära i vackra omgivningar. 2 veckor i Norge, sedan tre veckor stationerad hemma då energi var en bristvara


Å andra sidan har sommaren varit präglad av min utmattning. 

Utmattad 

Umattad är ordet som beskriver mig.

Vi hade hoppats att jag i raketfart skulle må bättre i loppet av semestern, men just den " happeningen " har glimrat med sin avsaknad.

Även en veckas kur med prednisolon gav inget resultat.

Lösningen var - och är - att " gilla läget ".
Ja- jag tror faktisk att vi kan gå så långt att säga a c c e p e t e r a situationen.
Åtminstone var det det min psykolog sa igår. Att det verkar som att jag för första gången har accepterat min situation.

Så varje dag är en ny dag- där jag känner av hur formen är här och nu- och beroende av formen så hänger jag med på vad som arrangeras av eventuella aktiviteter med familjen.

Då vi för några veckor sedan skulle åka till Universeum- utbröt min son på 6 förvånad: " Mamma !!?! Ska du vara med ?!! Jag trodde du skulle vara hemma och vila i sängen !"..........

Det säger jo sitt.

S och barnen cyklar ner till stranden och badar - jag och LEO ( nu 6 mnd )-  ligger hemma och vilar.
Sedan tar vi två bilen- åker till dom andra så LEO får badat och sprungit, - sedan åker vi 2 tillbaks hemåt.....

Jag är så långt, så långt i från mig själv. 

S har bestämd det mesta denna semestern- jag ville att han skulle vara så nöjd som möjlig med sin semester- och iom min brist på energi, - är det bättre att jag " taggle along " eftersom det funkar för mig. 

Jag är inte mig själv, men är ändå helt ok med dagarna. Jag har blivit en expert på att inte tänka och fundera för mycket, inte känna efter för mycket. Mycket av det är rent av för att jag inte har energi till det. Det sättet att leva på funkar nu för mig- jag är nöjd med det.

För drygt en vecka sedan visade det sig att jag inte alls är i klimakteriet- som min gynekolog sa här om dagen : Dina eggceller ser ut som små färska , spirande gröna blad....

Så det bar raka vägen hem och åter påbörja den månatliga ubertjocka spruten med Soladex som ska stänga ner äggstockarna 

Om allt går efter planen ska jag operera bort äggstockarna om två veckor.



För några veckor sedan gjordes det CT av buk och thorax då jag själv har önskat att veta hur det ligger till- om det finns något jag inte vet någonting om. 
Jag har inga symptom, men har önskat att veta.

Pga. drygt ett par månader med en ny smärta halvägs ner på hö lår fick jag även sist fredag utförd en skelettscintigrafi. 
Jag har i det närmaste endast smärtor när jag sitter och ligger- vilket i och för sig borde vara ett bra tecken- tycker att en metastas borde ge ökande smärta vid belastning ( gå, stå )- något det inge gör.
Dock känner jaga inte igen smärtan som nervsmärta- vilket för mig orolig.



På alla tre undersökningar ligger svaret bara och väntar.


S har frågat flera gånger om vi inte ska ring för att få svaret med mitt svar har varit nej. 
Hittil har vi alltid ringt för att få svaret så snabbt som möjlig. Varför inte nu  - frågar S.

Tja- sej det. Denna gången vill jag bara inte. 

Jag avvaktar mötet med min onkolog 29e aug.

Mina dagar funkar ( ehh - det beror ju helt och hållet på att jag inte jämför med hur min vardag boooorde ha sätt ut ).  Jag är glad för att jag finns, att jag får njuta av livet och mina nära och kära. 
Jag är trött så trött- och orkar inte tanken på att nu får dåliga nyheter. Jag orkar inte tanken på att min värld ska störta i hop, att min livslängd ska uppges bli markant inskrenkat.

Visst finns det även chans att jag får höra att allt ser BRA ut.

Självklart- och lyckligtvis !!!! gör det det !!!!!!!

Den lyx det är att den möjligheten finns- kan noga bara drabbade förstå fullt ut - och då framför allt drabbade som har fått veta att dom har spridning av sin cancer. För dom finns den lyxen ej, för dom finns inte möjligheten att försöka lugna sig med att det nog kan gå vägen- visst finns det en chans att man är frisk, att man är fri från sin cancer, att man har vunnit i livets lotteri.

Jag hoppas att jag den 29e nästa vecka vinner i livets lotteri.