Här är jag

Här är jag
Ingrid

Status just nu :

Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.

onsdag 27 juni 2012

Super dag

I dag har jag inga blom- bilder- men egentligen något som är bättre : 


Jag kan meddela att jag har haft en sällsynt BRA dag : ) : ) !!!!!


Mina farhågor kring Herceptinkuren tisdag- följd av en botten dag i dag- var ju så fel som det kunde bli !


I dag har jag känt mig helt ok - ( förutom diskbrocksmärtor i ve arm och i ve ben) - jag har fått gjort flera saker ( hmmmm klarar inte komma i håg vad... ) 
- åjo  : - 
-Jag har haft avslutande samtal på dagis- min stora lilla pojk F ska börja i nollan efter semestern. 


-Jag har drukkit kaffe med " min trailerchauffeur "- från Nederland- som varje vecka kommer till den lokala blomaffären- och titt som tät tar med sig godvaror från Nederland åt mig. Allt i matvägen som jag saknar därifrån. Jätte kul med ett slikt nytt och annorlunda bekantskap  : )


- Hela familjen promenerade i dag ner till hamnen där det var segling på G. Där fika vi - sedan bar det hemåt igen. 
LEO som nu är 18 veckor var jätte duktig- och fick sig en skön simtur i havet. Jätte härlig att se hur kult han tyckte det var : )


Iom att jag mådde så bra i dag- så hade jag energi till att öva med LEO
på att gå " nära ".
Min dotter H har klagat över att han drar så mycket i kopplet på promenader .
LEO var SÅ duktig- och på promenaden nu nysss i kväld - var han åter duktig : ) Jag är jätte nöjd.  : ) 
Så nöjd att jag även damsugade när jag kom hem - tjoehoe !!


Ehhh - kommer inte i håg något mer faktisk... Men oavsett om jag inte har gjort mera än detta- så har jag känt att jag har haft en mer normal kropp och ett bättre energiförråd.  Så himla och " inne-i hampeskauen " skönt alltså. Skönt att vara lite mera sig själv.


Har inte ens lust att gå och lägga mig när jag har en så bra dag. 
Men- det lär nog bli sengen alldeles snart.


Det blir att ta sin lilla sömnpiller då jag fortfarande annars ligger och stirrar i taket i flera timmer. 


I sängen ligger mina två " småttisar "- min man sover faktisk för tiden nere i gästrummet- han har varit så slut den senaste tiden att lite ostörd nattsömn blev vårt försök på att förbättra situationen lite. 


I morgon åker hunden till svärföräldrar över dagen. Jag ska på " tjejlunch "- med alla som blev opererade för bc- och låg på samma rum denna gången- i oktober i fjol. 


Det ska bli trevlig. 


Sedan drar jag med mig alle mina familjemedlemmar till frissan - inga av dom har klippt håret sedan min nya cancerdiagnos kom som blixt från klar himmel i oktober i fjol. För tjejen spelar det inte så mycket roll - men jag saknar att se mina pojkar kortklippta. Tyvärr är både S och F mycket nöjda med det långa håret.... 
Som tur är, dock, - är det JAG som bestämmer  - så nu åker håret av i morgon : )


Inte mitt.......


Annars blir det att börja packa lite - S har sista arbetsdagen på fredag- så då börjar semestern på alvar. 


Nu jäcklar får denna sommaren bli bättre än i fjol !!!!!!!!!


Kikar ut ur fönstret och där finns en vacker himmel, lätt rosa - enstaka moln.
Havet - som vanligt underbart att vila ögonen på.


Jag vill ha MERA av slika BRA dagar.


Tack !

måndag 25 juni 2012

har nyss kommit in efter en liten sväng ute bland blommorna. Försökte ta några bilder- trots det tråkige grå vädret. Vinden ställde till det- men, men. I allafall fick jag något att krydda inlägget med : )


Äntligen har min dator kommit hem från reparation. 
Jag har varit utan den i ett par månader - minst- och nu känns det ju nästan ovant . Iphonen har hängt med mig i tyckt och tunt kan man säga- nu ska den få lite lugn och ro. 
Tyvärr har kameran på Iphonen i det närmaste tackat för sig- vilket enligt migsjälv är traaagiskt- då jag ju har tagit många av mina bilder till bloggen med den. Suck.



I morgon får jag åter min herceptin-behandeling.
Jag är jätte spänd på hur det blir denna gången.


Förre behandling gick supert- men dagen efter var jag totalt utslagen. Meeer än vanligt.....  Då slog det mig att jag ju så långt har haft cortison med herceptin behandlingarna- pga cellgifterna- och nu är jag alltså utan. Kanske inte så konstig att jag kan känna av herceptinen då ?


Sedan förre inlägg - har jag varit mer eller mindre oförändrad. Reellt utmattad - men dock med ett fåtal, korta episoder med mera energi. 
Det som då har varit typsikt är att jag dagen efter att jag har haft ork att utföra lite saker- så har jag varit fullständig slut. Inte orkat ett dugg. 
Helt fascinerande.


Så det gäller att överväga hur jag ska använda min energi när jag känner att den hälsar på.
Det är svårt- för när jag känner att jag kan göra saker- så är det svårt att låta bli att prova göra allt som jag inte har hunnit göra.... Det är härliga stunder - men som tyvärr straffar sig dagen / dagarna efter...


Förhoppningsvis är detta ändå vägen uppåt.




Kan berätta att det gör sitt på psyket- att inte känna igen sin egen kropp. 
Inte alls ha ork, inte ha matlust, illamående mm.

Sista helgen var jag helt övertygad att det är cancer som gör detta med mig. Jag har ju levt i 44 år med min kropp- och något är alldeles på tok. 

Iom att jag har haft två separata, primära bröstcancrar - har jag förhöjde risk för att jag har den ärftliga varianten- BRCA1 eller 2

Och då har man ökat risk för eggstocks-cancer.

Jahapp - så det hade jag naturligtvis i helgen. 

Kul var det inte. 





iom att eggstockscancer oftast ger diffusa symptom - eller just dom symptomen jag har nu...... - så var det ju uppenbart att jag har just eggstockscancer..... !!!


Visst- det är ju hysteriskt överdrivet kan man nog säga.


Hallooooo - hur kan du dra slika slutsatser ?!


Men med min resa så långt- så förstår jag det fullkomligt faktiskt !!!


Nu har det lugnat ner sig lite - och efter att ha läst en kommentar ifrån Helene- så har jag lugnat mig ännu mera. Hon mådde inte särskilt bra på Herceptinet hon hellre - och var precis som jag- övertygad om att hon hade cancer under hela herceptin behandlingen.


Ahhh - det är ju detta som är perfekt med bloggandet- att få delat med sig av sina tankar och erfarenheter- båda för den som bloggar- och dom som läser och kommenterar.
Perfekt !


Så då har jag lugnat mig lite.



For now....




I helgen hade jag bestämd mig för att söka akuten och kräva en gynaekologisk undersökning.... Om dom inte skulle vilja det- så skulle dom behöva lägga in mig på psykiatrisk avdelning för en akut psykos.....

Jag vet- jag har ju nyss bokat av mina CT undersökningar. För att jag inte ville veta.

Men - VEM har sagt att jag behöver vara KONSEKVENT ?!
LOGISK ?!
NORMAL ?!

Jesus- detta här speglar ju bara hur JÄCKLA JOBBIG vardagen är när man är mitt opp i cancerHELVETET:

Fram och tillbaka- tankar surrar och går, någon dag mindre än andra.
I helgen fick jag och tänkte att det var synd jag inte hann uppleva att renovera vardagsrummet, - terrassen, - att jag inte får ta del i min familjs liv- att S kanske redan nästa år sitter ensam uppe i soffan medan barnen ska falla i sömn.


att dom perenner vi nu har planterat - dom får jag tyvärr inte njutit av när dom nästa år kommer upp igen.

 

Nu idag- när jag har haft en rätt så bra dag- så kan jag ju skratta av allt kaoset som finns uppe i mitt huvud.

Inte konstig man är utmattad kan man kanske tänka....

Jag har faktisk ringt genetisk avdelning igen. Det har jag haft i bakhuvudet sedan jag fick min nya cancerdiagnos. Men nu när vi förra veckan var hos onkologen- så tyckte även läkaren att jag måste ta kontakt.

Så nu avvaktar jag att höra vad dom bestämmer sig för- om jag skal komma till dom igen för samtal- eller om min kontaktperson på avdelningen bara skulle höra av sig per telefon vilket beslut dom tar.

Läste förövrig en svensk undersökning- från 2006- om bröstcancer i båda brösten.
Det var inte bara sämre prognos i dom tillfällen - det stod " mycket sämre ".
Det är då jag provar tänka positivt- " ta det med en nypa salt "- och tänka att det ju är  gaaaamla forkningsresultat.....


Har inte börjat med cortisonet enda. Har liksom inte lust att ta flera mediciner.

Men iom att mina diskbrock- relaterade smärtor i armar och ben : (      har kommit tillbaka ( efter att till stor glädje ha varit såååå mycket bättre under cellgifterna med cortisonet ! ) - så är det dock något jag stark värderar.

Jag har talat med " min " ortoped - ( vi kallar honom min Psykoped  : )      ) - och nu har jag bokat en MR av nacken nu till fredag. Det är för att utesluta att mina smärtor i benen även kan komma av att diskbrocket gör det för trångt i spinalkanalen. Det att jag har symptom från båda armar och ben gör att man måste utesluta det. 

Den enda beskrivningen jag kommer med om dessa smärtor är att nätterna inte är särskilt trevliga. 
Och endast ryggläge är möjlig. 
Sååå tråkig !


Fy fasan vad jag ser fram emot att endast berätta härliga, energifyllda och positiva berättelser här på bloggen !!!!!!

Snaaaaaaart hoppas jag !!!!!!



måndag 11 juni 2012

bättre !

Helt kort här bara - inför forsök till att somna för natten -

Det har dom senaste tre dagarna gått bättre !!

Har haft mer energi !!

Har orkat mer, känt mer glädje- och känt mig själv igen lite mera : )


Vilken lättnad  !

Minskad matlust samt lite illamående - kvarstår oförändrad. Men bara det att jag orkar göra lite grejor - ordna till middagsgäster- plantera lite- lite mera energi till barnen känns som en oerhörd lättnad.

Give me more !!!

Och med lite ökad aktivitetsnivå försvinner även dom mer dystra tankorna i bakgrunden- då bara lever jag- och det är skönt.

Har utökat promenaderna med LEO lite ( en valp på 4 månader får egentligen bara gå 20e minuters promenader !) - så idag gick vi två "längre " promenader a 15 min. Härligt att vara ute- och kul att lära honom lite nya saker. Och lite motion för gamle-mor är inte att förakta : )




Om några veckor börjar vår semester- det blir fantastisk skönt att få bara vara- vår familj - tillsammans med andra familjemedlemmar- ute i natur och vid hav- barn som lekar med varandra- och mera tid i lugn och ro för oss föräldrar med barnen. Och förhoppningsvis en mamman som bara blir pigggare och piggare- det har nog mer inflytande på hur alla familjemedlemmar mår- än jag nog kan ana....

Och så är jag TACKSAM- mitt opp i all skiten som jag synes vi har.
Jag vet att jag inte bara har några veckor - eller ett par enstaka månader kvar att leva. Jag får uppleva denna våren och denna sommaren. Det finns alltid någon "där ute " som inte finns längre, inte fick njuta av denna våren- eller som vet att det är deras sista vår.

Jag har åtminstone chansen att jag FÅR LEVA. även om jag är orolig för att så inte är fallet- så lever jag <NU - och det finns alltid möjligheten kvar för att jag är frisk. så långt i dag vet vi inget annat - och det ska jag prova säga oftare till mig själv. För även om det känns tungt och mycket osäkert om jag får fortsätta vara frisk- så är det egentligen i min situation en lyx att faktisk trots allt inte ha fått beskedet om att det finns spridning av cancern. Då finns det alltid en chans att jag är frisk, att jag får tillbringa den tid som det ÄR MENINGEN ATT JAG SKA HA- som mamma, som hustru, som syster, som väninna, som dotter.


Än så länge finns det ju denna möjligheten att jag är frisk, som jag måste lära mig tro på mer och mer- som utgör en skillnad det kappast går att ordlägga- från den situationen då man vet att cancern har spridit sig. Den dagen då du vet att du aldrig kommer bli frisk. Att du kommer dö av cancern.
Har jag tur nå så kommer jag känna mig starkare och mer energifylld som tiden går- och då vill jag samtidig våga tro mer och mer att jag är frisk.
Som jag ju har sagt tidigare- så är det inte konstig att det är svårt för mig att våga lita på att allt är ok nu - iom att jag har gjort det två gånger tidigare- och så var det cancer ändå.
Det hade vore fantastisk kul om jag fick vara med om att hitta tillbaka till mig själv nu. Hitta tillbaka till den livsglada, starka Ingrid. Det är nog inte bara jag som saknar den tjejen ...


fredag 8 juni 2012

Freedom ?

Freedom here I come.

Eller ?



Här ser ni LEO - som nu blir 16 veckor i morgon.
Bilden är för några veckor sedan- han var så busig att han blev satt bakom kompostgaller.
( Efter råd från valpkursledaren.)
Tycker han r så gullig med öronen som fladdrar i vinden. Han ser ut som om han är redo att lyfta och flyga i väg.


I dag har jag haft den sista strålningen .

Flera har frågat om det känns skönt.

Gratulerat.


Gratulerat.
Vad skönt !

Freedom ?


Det är nästan så jag faktisk inte förstår vad dom pratar om.

Strålbehandlingsfasen som bestod av 25 dagar med strålning- har kommit- och passerat- utan att jag har varit särskilt medveten om det.

På norsk har man ett uttryck som heter  att " man inte ser längre än näsan är lång "

Kan säga att det beskriver finfint hur jag har haft det senaste tiden.
Inga planer har jag haft, minimalt med avtal / träff, i det närmaste tagit timme för timme som den har kommit.

Med sesongen har ju planteringsbehovet kommit- dock med magert resultat.
Har haft hjälp av maken samt min 6 åring till att plantera- så vi är på väg  !!


Tiden som har gått sedan förra inlägget har inte bjudit på mycket ändring.
Jag har nog aldrig i mitt liv varit så fullständig utmattad.
Min man lika så.

Som tur är har vi två haft det mycket bättre- vi kan åter kommunicera  - och se varann.
Vilken lättnad.

Tårarna kommer och går- ofta kommer dom helt plötslig, utan kontroll- och då känns det som att dom kommer ur en hopplös känsla av trötthet som känns oändlig.


Tröttheten ger sig även uttryck i att jag i skrivande stund har svårt att engagera mig.
Nej - det kommer inte av att det nu spelas EM i fotboll på tv'n.....


Dom senaste veckorna har min reducerade matlust varit mycket påtaglig - och jag har också gått ner 5 kilo i vikt. Det finns fortfarande kvar en liten del av min kvinnlighet som blir glad av detta- men framför allt så hör jag mycket starkt alarmklockorna ringa.

Inget matsug ( vilket är myyycket onormalt för att vara Ingrid Henriksen )
och relativt snabbt ner i vikt.

i 2009 innan min cancer blev diagnostiserad- var det exakt dom två symptomen jag hade.

I höstas- dvs efter sommarsemesteren redan - : exakt dom två symptomen.

Jag hör mig själv fortfarande säga: " antingen är detta för att jag har bytt från Tamoxifen till Arimidex- annars är det cancer igen.

Och - jajamensann - visst var det en ny cancer i mitt " friska " restererande bröst.


Psykologiskt är det ju inte alls konstig att jag nu är övertygad om att det finns cancer i min kropp.

Det är inte det att jag är RÄDD för att jag ska ha cancer- och att jag därför tror detta.
Nej - det är för att jag känner igen denna istarka- för mig onormala- känslan.

Ett gott exempel är faktisk illamående vid graviditet.


Min första graviditet gick förlorad i vecka 12- efter 12 veckor med illamående.
Då jag blev gravid med H inte länge efter- visste jag med én gång att jag var gravid. Det illamåendet var inte att ta miste om. Läser man i litteraturen skadet inte vara möjlig att känna illamåendet så snabbt som jag har gjort det med mina graviditeter- men så är det. Med F- min sista graviditet- så kände jag igen illamåendet 2-3 dager efter att F var " lagad "  : )


Lika igenkännande är denna känslan jag har nu.

Mentalt klarar jag inte helt att konkretisera konsekvenserna av min övertygelse. Att cancern är tillbaka. Eller- dvs - det är svårt att förklara.

Har nog blivit mer ledsen nu- i och med min övertygning- men det är oxå slik att jag inte har energin att låta tankorna ta fart.

Föresten- det har resulterat i att jag har bokat  av CT av buk samt bröstkorgen.
Undersökningarna var bokade till nästa vecka.

Men jag känner att vi inte klarar av att ev få besked om att jag fortfarande har cancer.

Inte innan vi åker på semester.

Vi som familj MÅSTE nu har en semester som är lugn, som inte står i cancerns tecken.

Barnen SKA ha en HÄRLIG semester- förhoppningsvis utan för mycket bekymmer.

S och jag ska ha en FIN sommar.

Även om jag helt sedan 2009 - då ångesthelvetet grep tag i mig- har  trott att jag ska dö av cancern - så har jo eftervart ångesten gett med sig- och jag klarade av att leva utan den skrämmande ångesten.

Men jag misstänker att jag nu står nära - så nära - att falla nerför stupet och åter hälsa på ångesthelvetet om jag skulle få bekräftat min mistanka om cancer nu.



Nu vill säkert många av er säga att jag just bärför BORDE göra undersökningen- för att få lugnat ner mig, - för att få veta att allt är OK.

Men, jag tar inte chansen.

Och det är inte slik att jag nu kommer att gå hela sommaren och ha jätte- ångest .
Jag har ju blivit så van att leva- med känslan ( ångesten ? ) av att jag kommer dö av denna cancern. Det har blivit inkorporerad i mitt dagliga liv- det fungerar ju helt OK- så det ska nog gå bra i sommar oxå.

Vi träffade i dag en onkolog som jag tycker mycket om- och hon sa att hon tycket det låter osannolikt att jag på pågåande Herceptinbehandling skall ha cancer i kroppen. ( har fortfarande ett halvt år kvar med herceptin behandling )

Ja- det låter absolut som musik i mina öron !!

Men jag vågar inte tro på henne. Lite- lite- men inte så mycket vågar jag tro på henne.

Om , jag har cancer i kroppen - så har det inga konsekvenser alls om vi inte vet det nu.
 Behandlingen ville inte blivit ändrad i detta läget om jag har cancer kvar - vilket ju är ett bra argument för att inte förhasta sig nu .

Så nu har vi av bokat CT undersökningen.


Hon tyckte att jag skulle börja med en liten dos cortison pga. min dominerande utmattning.

Låter ju vettigt faktisk- men kan ju direkt säga att jag iiiinte är sugen på cortison ! Även om en liten dos kanske inte vill göra så mycket illa med min kropp ( läs : fetma, tjock mage ) .....

Vi får fundera lite kring det.

För att berätta något mycket mycket trevlig- så var jag förra weekend 24 timmar i Båstad med tre helt underbara väninnor.En eftermiddag, en natt, en förmiddag.
Dessa tre väninnor känns som om dom är mina barndomskompissar - medan sanningen är att jag har träffat dom två Skåne-tjejerna endast enstaka gånger innan ! Via internett har vi dock hyppigare kontakt.

Vi har träffats via bloggen - två av oss bor i GBG- och dom andra två i Skåne.

Cancer förde oss till samman- men nu är det personligheterna som håller oss i hop.
Att det är möjlig att ha så skoj tillsammans, snuska och tramsa så mycket- även gråta och förbanna cancer- det hade jag inte trott. Dom är mina helt fantastiska svenska väninnor.

Tre fantastiskt härliga tjejer som berikar mitt liv.


Nu är faktisk min hjärna tom.

Här finns inget mer att berätta.

Men en liten uppdatering har jag åtminstone åstadkommit- även om den inte var särskilt positiv läsning.

Men that's life. Det går upp och ner.

Vill gärna passa på att tacka för era kommentarer.Som altid jätte trevlig att hitta nya kommentarer !!