har nyss kommit in efter en liten sväng ute bland blommorna. Försökte ta några bilder- trots det tråkige grå vädret. Vinden ställde till det- men, men. I allafall fick jag något att krydda inlägget med : )

Äntligen har min dator kommit hem från reparation. 

Jag har varit utan den i ett par månader - minst- och nu känns det ju nästan ovant . Iphonen har hängt med mig i tyckt och tunt kan man säga- nu ska den få lite lugn och ro. 

Tyvärr har kameran på Iphonen i det närmaste tackat för sig- vilket enligt migsjälv är traaagiskt- då jag ju har tagit många av mina bilder till bloggen med den. Suck.

I morgon får jag åter min herceptin-behandeling.
Jag är jätte spänd på hur det blir denna gången.


Förre behandling gick supert- men dagen efter var jag totalt utslagen. Meeer än vanligt.....  Då slog det mig att jag ju så långt har haft cortison med herceptin behandlingarna- pga cellgifterna- och nu är jag alltså utan. Kanske inte så konstig att jag kan känna av herceptinen då ?


Sedan förre inlägg - har jag varit mer eller mindre oförändrad. Reellt utmattad - men dock med ett fåtal, korta episoder med mera energi. 
Det som då har varit typsikt är att jag dagen efter att jag har haft ork att utföra lite saker- så har jag varit fullständig slut. Inte orkat ett dugg. 
Helt fascinerande.


Så det gäller att överväga hur jag ska använda min energi när jag känner att den hälsar på.
Det är svårt- för när jag känner att jag kan göra saker- så är det svårt att låta bli att prova göra allt som jag inte har hunnit göra.... Det är härliga stunder - men som tyvärr straffar sig dagen / dagarna efter...


Förhoppningsvis är detta ändå vägen uppåt.

Kan berätta att det gör sitt på psyket- att inte känna igen sin egen kropp. 

Inte alls ha ork, inte ha matlust, illamående mm.

Sista helgen var jag helt övertygad att det är cancer som gör detta med mig. Jag har ju levt i 44 år med min kropp- och något är alldeles på tok. 

Iom att jag har haft två separata, primära bröstcancrar - har jag förhöjde risk för att jag har den ärftliga varianten- BRCA1 eller 2

Och då har man ökat risk för eggstocks-cancer.

Jahapp - så det hade jag naturligtvis i helgen. 

Kul var det inte. 

iom att eggstockscancer oftast ger diffusa symptom - eller just dom symptomen jag har nu...... - så var det ju uppenbart att jag har just eggstockscancer..... !!!


Visst- det är ju hysteriskt överdrivet kan man nog säga.


Hallooooo - hur kan du dra slika slutsatser ?!


Men med min resa så långt- så förstår jag det fullkomligt faktiskt !!!


Nu har det lugnat ner sig lite - och efter att ha läst en kommentar ifrån Helene- så har jag lugnat mig ännu mera. Hon mådde inte särskilt bra på Herceptinet hon hellre - och var precis som jag- övertygad om att hon hade cancer under hela herceptin behandlingen.


Ahhh - det är ju detta som är perfekt med bloggandet- att få delat med sig av sina tankar och erfarenheter- båda för den som bloggar- och dom som läser och kommenterar.
Perfekt !

Så då har jag lugnat mig lite.

For now....

I helgen hade jag bestämd mig för att söka akuten och kräva en gynaekologisk undersökning.... Om dom inte skulle vilja det- så skulle dom behöva lägga in mig på psykiatrisk avdelning för en akut psykos.....

Jag vet- jag har ju nyss bokat av mina CT undersökningar. För att jag inte ville veta.

Men - VEM har sagt att jag behöver vara KONSEKVENT ?!

LOGISK ?!

NORMAL ?!

Jesus- detta här speglar ju bara hur JÄCKLA JOBBIG vardagen är när man är mitt opp i cancerHELVETET:

Fram och tillbaka- tankar surrar och går, någon dag mindre än andra.

I helgen fick jag och tänkte att det var synd jag inte hann uppleva att renovera vardagsrummet, - terrassen, - att jag inte får ta del i min familjs liv- att S kanske redan nästa år sitter ensam uppe i soffan medan barnen ska falla i sömn.

att dom perenner vi nu har planterat - dom får jag tyvärr inte njutit av när dom nästa år kommer upp igen.

 

Nu idag- när jag har haft en rätt så bra dag- så kan jag ju skratta av allt kaoset som finns uppe i mitt huvud.

Inte konstig man är utmattad kan man kanske tänka....

Jag har faktisk ringt genetisk avdelning igen. Det har jag haft i bakhuvudet sedan jag fick min nya cancerdiagnos. Men nu när vi förra veckan var hos onkologen- så tyckte även läkaren att jag måste ta kontakt.

Så nu avvaktar jag att höra vad dom bestämmer sig för- om jag skal komma till dom igen för samtal- eller om min kontaktperson på avdelningen bara skulle höra av sig per telefon vilket beslut dom tar.

Läste förövrig en svensk undersökning- från 2006- om bröstcancer i båda brösten.

Det var inte bara sämre prognos i dom tillfällen - det stod " mycket sämre ".

Det är då jag provar tänka positivt- " ta det med en nypa salt "- och tänka att det ju är  gaaaamla forkningsresultat.....

Har inte börjat med cortisonet enda. Har liksom inte lust att ta flera mediciner.

Men iom att mina diskbrock- relaterade smärtor i armar och ben : (      har kommit tillbaka ( efter att till stor glädje ha varit såååå mycket bättre under cellgifterna med cortisonet ! ) - så är det dock något jag stark värderar.

Jag har talat med " min " ortoped - ( vi kallar honom min Psykoped  : )      ) - och nu har jag bokat en MR av nacken nu till fredag. Det är för att utesluta att mina smärtor i benen även kan komma av att diskbrocket gör det för trångt i spinalkanalen. Det att jag har symptom från båda armar och ben gör att man måste utesluta det. 

Den enda beskrivningen jag kommer med om dessa smärtor är att nätterna inte är särskilt trevliga. 

Och endast ryggläge är möjlig. 

Sååå tråkig !

Fy fasan vad jag ser fram emot att endast berätta härliga, energifyllda och positiva berättelser här på bloggen !!!!!!

Snaaaaaaart hoppas jag !!!!!!