Här är jag

Här är jag
Ingrid

Status just nu :

Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.

torsdag 23 juni 2011

Jovisst !

Kikade åter i FASS i går 


och jovisst- TRANBÄRJUICE för behandling av/ eller för att förekomma- urinvägsinfektion - BÖR UNVIKAS ........




Även för mig- som läkare är det inte helt lätt att förstå det som skrivs - tydligen finns det en del osäkerhet kring detta.
Men det som finns av forskning tyder på att det ej är bra m grapefruit, tranbär. Läste även om vitlök- men uppfattade det som att där finns det fortfarande inte tillräcklig med hållpunkter för att det bör unvikas

Och för att försvåra det hela så finns det tydligen variation från människa till människa huruvida dessa interaktioner sker- , och i vilken grad. 

Jag ska nog ringa professoren som har skrivit om detta i FASS - förhoppningsvis kan han säga något vettigt.

( har nu provat nå honom - men han har nog redan tagit ledig för mittsommar.....)


Om jag tolkar det rätt så kan jag på sin höjd få veta att jag borde undvika tranbär - men pga dom individuella skillnaderna vidrörande hur varje människas kropp hanterar interaktionerna - så blir det nog inget hundraprocentig säkert svar.


Så intill dess provar jag lossas lite som ingenting. 
Det- för att jag känner hur detta knackar på porten till panik - tanken att min antihormonella behandling ej har varit optimal. Det r ju ingen särskilt trevlig tanke.


Mwn - över till något helt annat !!


Jag har dom sista morgonene haft världens bästa sätt att vakna upp på : ) 


Min son på 5 1/2 har klappat mig på kinden- nosat med nosen på min- lugnt o skönt- helt tills jag har vaknat. Vilken helt underbar lyx- att han och jag har våra lugna morgonar tillsammans - lämnar först på dagis vid halv 10e. 


I en femårings hjärna går det för full fart- världen omkring upptäcks - och svar förväntas, kontinuerligt- på alla livets mysterier. Och det är inte varje gång jag kan ge honom något vettigt svar. Facinerande att lyssna på hans tankar. Så mycket en slik liten människa ser i vardagen- står stilla vid- som vi vuxna inte ens lägger märke till. 


Nu som jag ju lever så normalt som möjlig- och dagarna verkligen bara rusar i väg- så måste jag nypa mig själv i bland- så jag tar mig tid att medvetet njuta av mina barn. Det har - åter- igen blivit för lätt att bli indragen i mitt eget liv, mina egne intressen och behov, stress- slik det var - innan cancerdiagnosen. Och DET vet vi ju - att vi vill inte begå det felet igen- att livet bara rusar förbi - utan att vi hinner se livet som pågår- här och nu. 


Även om jag blir lite förskräckt när jag inser att jag åter befinner mig suspekt nära att leva ett lite för stressande liv ( ehhh - jo - det r faktisk möjlig- även för en som är sjukskriven... : )  där jag alt mer distanserar mig från " här och nu "- så blir jag faktisk oxå lite glad och lättad- för då tolkar jag det som om att jag faktisk mår  ganska så bra !!!  - även om det ju inte är det bästa sättet att leva på - så r det bättre än att vara rädd och fången i cancertankarna hela tiden.


Nu måste  jag hämta på dagis- hej 


Bara en liiiten grej.....
Nu när jag trycker på publicera-knappen- r det med besvikelse- för jag hinner inte sätta in några av mina bilder- som jag brukar- o det känns så naket utan bilder på min blog....  : ( 
Får se till att ta några fina bilder- pronto !



onsdag 22 juni 2011

o det tar inte slut......

Jag blir gaaaaalen


Jag blir helt gaaaaalen !!!








Upptäckte här i går- sent på kvällen - när jag läste i FASS att : 


INTE ska man äta grapefukt/ dricka grapefrukt juice när man står på tamoxifen/ Arimidiex. 
DET visste jag, även om jag har glömt det nästan hela tiden- som tur är inte drukkit det föööör ofta, men visst har det förekommit !!.













Varför  ska man inte få i sig grapefrukt  ? 
Om jag har förstått det rätt så kan TAMOXIFEN fungera betydligt sämre då grapefrukt o Tamoxifen konkurerar om samma enzymer när det gäller metaboliseringen av ämnen.


Nu är det slik att det även stod : 


ej tranbär/ tranbärsaft.


Fint tänkte jag- det dricker jag ju inte.










Efter ett par timmar slog det mig:




MEN --- NEJJJJJJJJ !!!


Jag har ju under dessa 1 år o 5 månader ätit tranbärskapsler - morgon o kväll - för att undvika urinvägsinfektion pga min förlamade urinblås. 


H.......lv.....te !!!!!!!!!













Orkade inte återgå till FASS - för att läsa en gång till - kanske lite mer noggrant - men det är definitivt något som nu står högt på programmet.


Blev direkt lite lamslagen av denna upptäckt. 
Och arg. 


Tar det aldrig slut !!!!!!!!!!!!!?????????










Ångest- om jag hela tiden har trott att jag har tagit skitbra cancerbehandling i form av tabletter- så har jag samtidig sabbat effekten med tran-f....ing - bär  ???!!!


Kanske jag är neurotisk - men iom att jag liksom inte helt har landat efter förra veckans dödsångest- så känner jag paniken - hur skräcken faktisk igen tar tag.







Har inte orkat läsa FASS en gång till- borde det- för att förhoppningsvis lugna mig lite- men r så rädd för att jag åter igen får bekräftat att - jo min sann - det där var nog jäckla dumt med dom tranbären Ingrid.


Nu vet man faktisk inte allt när det gäller farmakodynamik ( som det så fint heter ) och dessa medikament - så förhoppningsvis har jag fått lite panik för inget...?! Kanske det inte är så illa att tamoxifenen överhuvudtaget inte har fungerat........






Tror faktisk kanske jag måste ringa en läkemedelsrepresentant, en farmakolog eller liknande. Jag känner att jag måste få ett svar. 


Jahaja - inte ska det vara lätt att få till en normal och harmoniös vardag inte !

söndag 19 juni 2011

Så här är det

Jag är otrolig lättad av att det inte syntes någon cancer på MR.


Man skulle tro att jag sprang runt i extatisk glädje- lätt som en fjäder- sorglös.


Varför gör jag inte det då ?














Har talat om detta med min psykolog tidigare- och sannolikt har det den enkla förklaring att jag vid flera tillfällen tidigare- har upplevt att jag inte kan lita på min kropp, ännu värre - inte lita på helsovesenet- och resultatet har blivit att trots att jag får höra att jag ej har tecken till cancer där jag har ont- så kan jag - vågar jag liksom inte lita på det.










För hur kan jag våga lita på det. ?


En gång litade jag på en läkare som sa att allt var bra i mitt bröst.


 kanske 2 månader senare känner jag även en ärta i min armhåla. Vi skickar remiss, inget händer, vi ringer- till slut- 7 månader efter att jag första gången kände knölen i mitt bröst - fick jag åter " frikännande "  - alt var ok.


Då jag själv tok tag i en kirurg veckan efteråt- och cytologi samt rask operation visade att jag hade bröstcancer - som hade spridit sig till 15 lymfkjörtlar- ja, då kom skräcken, chocken 


Alt var inte ok


Det hade inte varit ok - i 8 månader














Hur kan jag- efter att ha upplevt en slik livsfarlig försening av bröstcancerdiagnosen- en försening som faktisk kan bli min död. Hur kan jag " bara så där " våga lita på " frikännande" nu.?!


Min kropp hade ju berättat för mig, gång på gång - att något var fel- men ingen lyssnade.


Nu - när jag har smärtorna i ryggen - som säger mig att något är på tok - då är det svårt att våga lita på att allt är ok. 


Men jag vet att jag måste lita på det- och med tiden blir det nog  enklare att " landa ", att våga tro att alt 
 är bra.


Att vända på klacken , från att tro att jag har påbörjat dödens resa- till att få veta att allt är bra- det är något som för mig tar tid. Naturlig nog, tycker jag 


Jag har även tidigare en gång skrivit i denna blog om ett enkelt " oskyldig " diskbråck  - ( klicka på ordet om du vill länka till inlägget ) som för 4 år sedan förvandla sig till ett "monsterdiskbråck "- som från att bara ha förändrat känslan ner i mitt ena ben- över natten- medan jag sov- plötslig förlamade min urinblåsa, sista delen av min tarm, förstörde känslan från rumpan o ner i bena, förlamade några muskler i fötterna mm - men som tur är utan att det påverkar min gång ( dvs att det bara är jag som känner av det. )


Denna händelsen är oxå något som - enligt  in psykolog, gör att det är svårt för mig att våga lita på min kropp och dets signaler. Jag har blivit besviken - och skrämd över händelser i min kropp - som jag inte har kunnat rå över.







Så summasummarum - så tar det nog lite tid för mig att lugna mig o känna den maximala glädjen jag borde känna nu. Kanske svårt att förstå- men jag är övertygad om att jag inte kan vara den endaste som reagerar och tänker som jag. ? 




Men visst- jag är extremt lättad över beskedet. Nu slickar jag bara mina sår ( norskt uttryck ? )- o det tar lite tid tror jag.




Här är jag - nu - 20 kilo mer än jag borde bära på - men håret börjar bli långt ! O lockorna  biter sig fast 









lördag 18 juni 2011

I morgon

I morgon ska jag försöka skriva lite om det jag ville skriva om idag.......








Idag har jag jag inte hunnit med att njuta lik mycket av livet - som jag hade planerat- då jag hade en lite oförutsett hinder i form av nervsmärtor i benen. Faktisk så illa att jag har legat i eftermiddag. Det händer så och si aldrig att jag måste inta horisontalen pga. det.
Jaja.










Men -  självklart har jag varit medveten om att jag inte ligger i spillror på golvet- " fången i cancerångest " och elende.








Men - i kväll har jag, och familjen, njutit till 110 % -  hos kompisar.
God mat
god vin
utomordentlig härligt selskap.


För mig är det den bästa therapien i världen- att umgås med dom jag har kär.


I love it.












Nu måste jag hälsa på sängen - inta horisontalen- zooovoa.


Hoppas det blir tid att blogga lite mer i morgon- har en del tankar som vill ut på " papper"....












Bla fökrlara varför det är svårt att fatta- greppa- detta att jag fick veta att jag INTE har cancer i ryggen.
Jag vet varför jag inte bara kan släppa den tanken, lita på att det inte är cander- bara flyga runt i lyckorus o leva okompliserat vidare.


Men det för ni höra mer om  - i morgon : )









fredag 17 juni 2011

Frikänd !!!!!!!!!!!!!!!!!

Inga täcken till metastas där jag har ont !!!!




Inga tecken till cancer !!!!!!!!!!!




Jag kan faktisk inte tro det !!!!!!!




I morse tog jag in vasen med denna rosen på bilden - nu känns det som om det r mina glädjetårar som täcker denna vackra ros- som symboliserar  mitt underbara fantastiska liv














Jag klarar faktisk inte låta det sjunka helt in - låter kanske hur konstig som helst- men hela mig- mina kropp och mitt psyke- har varit så inställd på att detta var cancern - att jag inte klarar tro att jag " är frisk "  - har jag verkligen ingen cancer där jag har ont ?!?!?!


Jo jag känner lyckokänslan som bubblar- långt i djupet någonstans- men jag vågar liksom inte.....


Vilka krafter som härjar - psykiskt - jag slängs från att tro att jag har börjat min dödsresa, att nu ska jag hem o berätta mina barn att mamma ska dö ( självklart inte så ordgrant- men psykiskt känns det så )
- till att åter kunna våga känna på lugnet, friden- vid att våga tro att detta ska gå bra.


 Jag ska få leva.









Tack snälla, härliga, vackra Annika


- för din helt fantastiska stöd. 
Vem kan väl stödja bättre än en vänninna som precis vet hur det känns. 
Stackare dig som satt där ute o väntade en hel timme. Ensam- med det känslokaos du själv gick igenom av att vara på ett sådant ställe.


Tillsammans har vi gråtit där- glädjens tårar. 
Inne hos läkaren som visade oss bilderna.


Tårar över shiten vi befinner oss i . 
Tårar i lätnad. 


Tårar för att vi vet att vi sannolikt åter en dag befinner oss i ångesthelvete som i dag- där vi fasar det värsta- men vi vet inte.


För kommer vi någonsin att kunna känna säkerheten av att vi har vunnit över cancern.  ??




Men ett är säkert- idag är en fantastisk underbar dag- halleluja  - jag kan slappna av nu !!!!!!















Nu ska jag åka med sonen på intensivkurs i simning. 


Skulle gärna skrivit i timmer över just denna mentala processen  - det att befinna sig i helvetet- och paradiset- bara i loppet av enkla sekunder. Slik r det att leva- för mig- efter att ha genomgått en cancerbehandling ( vad duktig jag r som inte säger att jag HAR cancer : ) Det går upp och ner- livet flyter på - jag njuter- men fy vad den mentala biten kostar energi. Detaa paralella liv - där jag lever som normalt- alt går som på rails- men samtidig finns detta paralella livet - där mina tankar snurrar o nosar på cancertankarna- varje dag. Det är energikrävande, det är något jag hemskt gärna skulle varit förutan.




Men nu måste jag kila iväg.










Mens jag njuter av att i lugn o ro kunna titta på sonen simma - ( hallelujaaa !!! ) - ska jag även skicka en mail till " min " ryggkirurg - för på bilderna syns att det är som vi trodde- nerverna till mina båda fötter är i kläm av ett diskbråck. Så nu får vi ta ställning till om det blir operation eller ej.


Samtidig såg läkaren i dag förändringar i skeletet just där jag är opererad tidigare- förändringar som faktisk skulle kunna tyde på metastaser.... men vi blev båda eniga om att iom att förändringarna direkt är knutna till det området där jag tidigare är opererad- så är det sannolikt inte cancer.


I området där jag har ont- såg han förändringar som INTE är cancer- men som passar bra med en speciell ryggåkomma- vid namn scheuerman. Har hört om det förut- men ska googla lite på det i kväll - och kolla om jag kan köpa att det är det som ger mig mina besvär.....


Nu  måste jag åka !!


TUSEN TACK FÖR ERAN KOMMENTARAR !!!!



















torsdag 16 juni 2011

Kaos

I morgon känns som början på slutet.


Förhoppningsvis tar jag fel.


Min intuition säger något annat.






I kanske 6 månader har jag haft ont på ett bestämt ställe i ryggen- det känns som ett stort ont blåmärke på ett av ryggutskotten. Det har varit lite sämre, sen bättre, sen sämre- varje gång efter ett lite trauma.


Det känns absolut inte som något problem med nerver/ diskbråck .
Den känslan känner jag mycket väl- o detta är helt klart något annat.





Det skrämmer skiten ur mig.


Har lossat som mer eller mindre ingenting nu i ett halvår- men nu måste jag kolla upp det. 
Så i samband med en MR- rtg för att utreda huruvida jag ska opereras för min gamla skruttiga rygg- så har vi även ställt frågan : " metastaser? "






Jag har googlat.


På symptom.


" cancer, spridning, rygg "


Ofta är metastaser till skelettet symptomlösa står det -


När jag inte provocerar smärtan fram med en speciell rörelse- så har jag absolut inga symptom. Men kan alltså lätt få fram smärtan.  


Dom senaste dagarna har stressnivån ökat betydligt. I morgon får jag veta. JAg är så rädd att jag ska få veta att jag har cancern tillbaks.


Tårarna kommer hur lätt som helst. 







Dessa sista timmarna


denna sista dagen - inför MR i morgon.


Det känns som dom är dom sista jag har- med möjligheten att känna / tänka  - att : jo det finns absolut en chans att jag ska överleva cancern. Jag ska få se mina barn växa upp - jag ska få leva länge.


För än så länge VET jag inget. Än så länge har jag denna härliga möjligheten att jag faktisk är frisk. Det är en sådan underbar och dyrbar känsla- Jag VET hur dyrbar dänna känslan är - för det är inte så länge sedan det enda jag hade i huvudet- surrande dygnet runt- var att " du ska dö av cancer.


Har forsökt njuta i dag av den härliga frihetskänslan det är att kunna känna hoppet- hoppet om att få LEVA. Njuta av den lugna känslan av livet- som bara flyter förbi, med vardagsliga sysslor- utan att hjärnan går på högvarv och tänkar död och cancer.


Även om jag är mycket rädd- så har jag faktisk klarat av det ganska bra i dag. 
tror nog det är lite förträngning.


I dag kan vara min sista dag med denna möjlighet- denna möjlighet till att fortsatt kunna tänka att - jo - jag ska få leva. JAG SKA FÅ LEVA !!










Sannolikt får jag svaret redan i morgon.


Direkt efter undersökningen.


Jag vet att om det visar sig vara cancer - så kommer aldrig- aldrig mer - någonsinn - känslan till att finnas mer- den härliga - " naiva" känslan av att man inte behöver tänka på döden- för man har ju ALL TID. Man behöver inte se på sina barn o varje gång bli slagen av tanken på att man inte får se dom växa upp. Min älskade man.


Jag har varit inuti huvudet mitt förr- när tankarna gick på högvarv, ångesten var förlamande. 


Jag vill inte dit igen


Jag vågar inte


Jag orkar inte.









Som tur är åker min kära medsyster, min kära-kära väninna Annika med mig i morgon. 


Det känns skönt.




Och innan dess- 


vad gör jag- jag njuter av min man, mina sovande unger- och bilder av min favorit sysselsättning: blommor.


Köpte blommor att ha även inne i går- blir faktisk lycklig av vackra bukätter omkring mig.








Jag älskar livet