Lite förtydligande av förre inlägg

Fick lite ångest i morges när jag tänkte på mitt inlägg i går.
Det var ju ett lååångt inlägg - som rymde många ord, vilket jag kan tycka står i kontrast till  innehållet....


Tänkte att det faktisk är på plats att komma med lite extra information som kan vara viktig för att förstå my lack of energy - både för mig själv och dom som evnt måtte titta in o läsa ( om man orkar efter gårdagens gjeeeesp- inlägg.....

 Det är ju konstig kan man spontant tänka att jag är   


                                                            sjukskriven ?! nu ?!!     


- så långt in i cancerresan- nu ska " man " ju vara tillbaks på jobbet, vara relativt pigg - o njuta av livet o karriären.


MEN-


min sjukskrivning beror mestadels på min rygg - mina diskbråck.


Då jag nu i september var klar för att gå tillbaks till jobbet igen- så var det min chef, socialkurator samt nevrolog som sa till mig att det var allt för tidig för mig att komma tillbaka till jobbet. Kombinationen med alla mina skador och plågor i 2007 ifm med mitt diskbrock ,samt relativt kort därefter bröstcancern, gjorde att dom unanymt tyckte att med två så alvarliga trauman var det kontraindicerat att börja arbeta.
Blev milt sagt förvånad- men förstod att äntligen var det någon som faktisk insåg hur jag hade det.


För att ni ska förstå lite bättre hur jag kan befinna mig i den sits jag är i just idag- utan ork - så vill jag faktisk göra något jag inte gillar.


KLAGA


Om min andra diagnos-  Cauda Equina "kan man läsa mer  om man klickar här.
Annars finns länken även till höger här på min blog.


Jag har faktisk vid flera tillfällen tänkt- " jag borda skriva två bloggar "- en om bröstcancern, en om cauda equina"
Men en blog om cauda equina, om dålig rygg, om diskbrock- det vill vara en rejält negativ blog, med huvudtema smärta samt andra tråkiga ting. Och varken jag  eller andra är tjänat av att bli tvunget att fokusera på det.


Men att det är en stor del av min vardag- som jag inte beskriver i bloggen- som jag provar att strunta i  ( om det nu är möjlig) i min vardag- det är ett otvetydig faktum.


Extremt kortfattat så innebär denna " andra " diagnos : 


1) förlamning av urinblåsa

På bilden syns min hjälpredo för att tömma urinblåsan. 
Mycket modern utgåva av ett kateter - liten som en läppstift ungefär- och när man öppnar den ser den ut som den i mitten av bilden. Mycket fiffig och faktisk enkel att använda. Tyvärr medför det med jämna mellanrum urinvägsinfektion.




2) förlamning av sista delen av tarmen


3 )sexuell dysfunktion - som det så fint heter- pga att nerverna som står för känseln till dom ädla delarna har blivit skadade, likeså känseln från rumpan o ner på baksidan av benen ner till tårna. Just den sexuella dysfuntionen var oerhört traumatisk  för mig då det just den delen av samlivet med min man var en viktig del av mitt liv. Som 39 åring tyckte jag det var dramatisk att aldrig mer- ( vågar jag säga det - jo jag ska faktisk våga säga det. För fasan- jag är en vuxen kvinna, läkare- jag har genomgått cancerhelvetet - jag vågar faktisk säga det - ärligt och högt ) :att jag aldrig mer skulle få orgasm mer. 


4) Mer eller mindre förlamning av muskler i benen. Jag har haft jättetur- sitter inte i rullstol - går som vem som helst- har muskler i foten och vaden som är något skadade, men det märks bara av mig själv.

Det symptom som står mest i framgrunden är smärta - något jag ogillar att prata om för mycket, för jag hatar att känna mig som en " svi o bränna kärring ". Därför provar jag att säga minst möjlig om " mitt andra liv " - med den " andra " diagnosen. Min stackars man o nära familj o kompisar får förstås höra mina klagomål nu och då....

Status just nu tex är bla:


 Har haft tre urinvägsinflammationer på dom två senaste månaderna, sista kuren avslutat i går -  och vet från tidigare att en slik upphopning av infektioner och antibiotikabehandling kan göra mig sliten.


Har tyvärr "nya " diskbråck- en nere i ryggen- samt ett i nacken- som båda ger mig smärtor - varje dag- och ffa varje natt, då jag vaknar gång på gång. På gång. 
Nervsmärtor är inga trevliga smärtor.För det är inte smärtor i nacke / rygg som är så illa, men dom utstrålande smärtor ut i ben o arm

Detta med ryggen har jag levt med sedan 2007 - och jag tycker att jag har hanterat det bra- jag har vägrat se på mig själv annorlunda pga mina " handikapp"- jag har vägrat låta smärtor dominera min personlighet, jag har vägrat låta Ingrid bli synonym med elendig rygg och smärtor. En" svi o bränne kärring " vill jag inte vara !!
Jag tycker inte jag klagar mycket- jämfört med vad jag kunde ha gjort.... Men hur objektiv bild kan jag förväntas att ha av mig själv..?

Men just nu är jag faktisk TRÖTT på detta. Jag är trött på att sova dålig i flera år nu pga min diskbråck. Trött på att inte kunna sitta i soffan ett tag utan att få utstrålande smärtor i bena, - ont i nacken / arm om jag har huvudett lite för mycket böjd. 

Jag är trött på att ha inskränkningar i mitt liv pga min skitrygg.


Trött på att jag inte ens kan göra det arbetet jag har studerat i 8 år för pga min rygg.


Jag är just i dag - någonting jag aldrig har sagt förut- 


Jag är TRÖTT på att vara duktig. stark. bagatellisera mina smärtor.


Kroniska smärtor är inget kul. 

Jag vill vara mig själv igen.
Jag vill vara Ingrid.


Jag saknar att vara unga, starka Ingrid. I mitt huvud känner jag mig som Ingrid- men min kropp pga min rygg får mig att associera till min 80 åriga mor.
Lite cytostatica o antihormonell behandling har ju inte direkt gjort att min kropp känns yngre.

Medan jag sitter här och funderar slår det mig att jag har två "dolda " åkomman. 
 Varken cancern eller min andra diagnos är något som synes på utsidan- man ser hur pigg ut som helst, men alla som har varit genom cancerresan vet att det inte är synonymt med att alt är bra igen, att man känner sig frisk, harmonisk...Och ovanför har jag ju skildrat att jag har dolda handikapp som inte överensstämmer med hur man ser ut- vilket som oftast måste ses som mycket positivt vill jag tillägga.
Men att det kräver energi att prova leva som förut- prova negligera smärtor mm, cancerångest osv- det är ju nokså logisk.

Jag har valt att inte skriva särskilt om min " andra" diagnos i denna blog då jag vill fokusera på cancern och det den har fört med seg av konsekvenser i mitt liv. Men egentligen blir det en liten fel bild av mitt liv- för fysiskt är det otvetydig mina diskbocks relaterade smärtor mm som dominerar min vardag.

Så där. Långt inlägg. Igen.


F I N I T O    för i dag.