Varmt o skönt, ingen måssten- bara lugn, lugn, lugn.
Första natten sov S 13 timmar- undertecknade lite mer......
Inte alls fel detta
Några enstaka kackerlackor finns- men det kan jag nog leva med !
 |
| man ska inte glömma ..... |
Här jag sitter i värmen så vill jag faktisk få rensat ur något ur systemet.
Även om det har med min svärmor att göra- så vill jag starkt säga att jag inte med detta önskar att tala illa om henne, - jag tror att det ofta kan vara svårt att sätta sig in i den andres situation,- slik att den verbala kommunikationen kan bli lite fel.
I går var den första dagen vi vaknade upp här i sommarlandet.
På eftermiddagen satt vi vuxna runt ett bord och vid något tillfälle så sa jag, när vi pratade om min mor, lite skämtande, att jag kan tacka min mor för min dåliga rygg ( hon blev för första gången opererad för diskbråck som 19 åring )- och även min bröstcancer kan jag tacka henne för- hon blev opererad när jag för första gången fick höra att " alles was in odnung "- ingen cancer i ditt bröst Ingrid. ( My ass )
Sen sa jag att jag hoppades att jag även har ärvt hennes gener när det gäller att bli gammal- för hon o nästan alla hennes syskon är 80 + : )
Då sade svärmor medan hon tittade på mig- närmast ordgrant något hon sade till mig i januari. ( Då var jag precis färdig med strålbehandling- hade nyss börjat uppstigningsprocessen till vattenytan, efter många månader med i det närmaste förlamande ångest. Jag har aldrig kämpat så hårt i hela mitt liv för att leva - men hade fortfarande en bit kvar till att få nosen upp till vattenytan.
Hur som helst- så sa hon igår alltså närmast ordgrant det samma till mig. Ungefär såhär låt det:
Ingen vet hur länge man får leva.
Slik är livet, och man måste därför njuta nu medan man kan- för man vet inte vad som händer i morgon.
Man måste KÄMPA - det är det viktigaste.
Och blir det slik att man ska dö en dag- jag då får man acceptera det. Slik är livet.
Jag sa inget- för jag var inte förberedd på dessa orden - iallafall inte så tidigt in i vistelsen....
Men jag kände att det rörde om i mina känslor.
Jag blev provocerad.
Jag blev sårad.
Jag blev nog en del mer oxå- men det får vara.
Jag tror verkligen inte att hon menar något illa när hon säger så, men jag tycker att det är lite okänsligt.Hon är 70 år och att hon tänker så är naturlig. Hon har levt ett bra liv, är nöjd med det- och vet att med sin hjärtsjukdom så kan livet snabbt ta slut.
Men :
JAG ÄR 42 ÅR
Jag er 42 år
Jag har små barn
Jag har varit med om ett ångesthelvete som suget all min energi i från mig. Obeskrivlig - tankarna tok aldrig slut- hela tiden terroriserade dom i mitt huvud
Jag har kämpat för att komma tillbaka som mamma, fru - som Ingrid.
Det endaste jag vill här i livet är ATT LEVA
Leva med min familj- se mina barn få växa upp.
Jag kan inte- åtminstone inte i nuläget- acceptera att skulle dö ifrån mitt liv och mina kära.
För fasan - det är ju jag som har huvudrollen i denna filmen jag har följt i 42 år.
I mångel på bilder så får det bli bilder tagit ur bilen i går kväll- på väg til överhärlig matshopping i affären El Corte Ingles - eller hur man nu skriver det....
då tror jag inte att hon hade känt som hon gör nu. Det kan jag verkligen inte tro.
Jag är inte svärmor och kan inte veta hur hon kanner, tänker- vad hon har med sig i sitt " bagage ".
Och det är inte konstig att hon är mån om sin son.
MEN- när hon i januari i år- samtidig som hon for första gången sa det jag har skisserat ovanför - sade att hon tyckte att vi hade för mycket besök - så kändes det otrolig sårt.
Visst- vi hade dom första 12 månaderna av cancerresan otrolig mycket besök ( som jag är såååå oerhört tacksam för- det " raddade" mig !!) - från syskon med familj- från bästa kompissar i Norge / Nederland.
För mig var det alfa omega för att klara mig igenom den fasen i mitt liv. Visst- S o barna var jo min klippa- men för mig har alltid mina sociala kontakter varit mycket viktiga- och den trygghet mina "besökare " gav mig - var bättre än någon anxiolytica/ antidepprisiva jag fick.
Visst var det slitsamt med besök i det närmaste varje helg- men dom skötte sig faktisk själva- o gjorde mycket i köket.
Svärmor var självklart mån om sin son och tyckte synd om honom som var så sliten. Jag forstår det. Faktisk.
Men. Och jag då ?
Jag var ju den som hade cancer ?!?
Jag var den som INTE bodde " hemma " i Norge.
Jag var den som inte hade min familj eller närmaste vänner i samma land.
Det var jag som trodde hon skulle dö i från sina älskade nära.
Hur hon kunde säga till mig att vi måtte trappa ner på besökandet - att jag måtte tänka på min familj- det är faktisk svårt för mig att svälja.
Jag fick åtminstone berättat för henne att det hade en enorm styrkande trygghetsvärde att ha allt besökandet- och att min familj nog mådde mycket bättre när jag fick den tryggheten.
Oej vad jag kännner att det brinner i mig när jag skriver detta.
Men fascinerande er det- för jag förstår att hon är mamma till min S- och att hon självklart är mån om hur det går för honom.
Så jag har valt att inte vara arg på henne.
Jag vet inte hur det är att vara mamma till en son i en liknande situation.
Nu ska jag avsluta- för nu är min svärmor tillbaka- hon har varit i stan med barna- på shopping.
Jag har en svärmor som är fantastisk med sina barnbarn.
Nu ska jag ut i solen- nu när jag har fått ränsat litt ur systemet
Nu ska det njutas : )
Javisst är det lätt för en gammal och hyfsat frisk person att kläcka ur sej så som din svärmor gör. Det bevisar ju bara att de inte fattar NÅGONTING!!!!om hur det är att leva med cancer.
SvaraRaderaHar fått kommentaren:Men du ser ju så pigg ut nu! Nu ja,men hur länge tänker jag.
Jag har slutat upp med att tassa på tå och smidigt glida undan alla kommentarer.Nu säger jag sanningen om hur det är/känns för jag känner att jag har inte tid med trams!
Hejar på dej Ingrid!Skriv av dig ilskan om du inte vill konfrontera personen.Man måste få det ur kroppen annars ligger det bara och gror sig större. Vinterkramar från ett snöigt Småland.
Valen vi gör är viktiga och ditt val att inte bli arg på din svärmor talat mkt om vad du är för person! En fantastisk sådan! Nej, det är helt klart att hon inte kan förstå och visst hade hon reagerat annorlunda om det var S som var sjuk. Säg ifrån, bli arg och använd dina kloka val. Fokusera på det hon gör bra, men låt henne för dens skull inte trampa på dig. Du är skådespelaren i din film och dessa kommentarer kan vi vara utan!!
SvaraRaderaKram
Annika
Detta visar att du är en fantastisk person, du väljer att inte bli arg på din svärmor, din mans mamma och dina barns farmor, men kanske din man skulle reagera lite, det är inte rätt att du ska ta emot bara, man får INTE säga vad som helst "bara" för att man är gammal.
SvaraRaderaKRAM från Lisbet
Det är säkert hennes egen rädsla som drabbar dig. Hon säger en sak men, förstår vad det innebär om du blir sjuk igen och att det skulle bli svårigheter för alla. Det tar minst fem år att komma tillbaka och för att bli friskförklarad. Stå på dig. Kramar
SvaraRaderaDu är fantastisk, Ta ingen skit!
SvaraRaderaKram Annika
Hej Ingrid,
SvaraRaderaViktigt ämne du skriver om....att svärmor lägger fram sina tankar och tyckanden....ingen lätt ekvation. Har tänkt mycket på det där att de som är äldre och riktigt gamla...många är nog rädda för att dö, trots att de haft ett friskt liv.
Men vi som är unga än (räknar mig som ung..hihi..)och har gått igenom både egen bröstcancer och eget barn som dött i cancer så undrar jag.....är det lämpligt att de som fått förmånen att leva länge haspla ur sig saker...?...eller är det vi som känner enorm provokation av att de inte vet vad de talar om.
jag skulle bli väldigt arg om någon talade om för mig hur jag ska agera under min sjukdomstid, vare sig det är svärmor, mor eller dotter.
Om du vill ha vänner hemma och leva ditt liv som du vill så är du ju vuxen att avgöra det själv.....men som du säger, mammor är ju mammor i första hand till sina egna barn....som bara menar väl och som inte alltid är medvetna om att de trampar på i galoscherna.
Nåväl...njut av din vistelse och stå upp för vad du själv känner. Många gånger ska den sjuke vara den starkaste, men det ska inte behöva vara så.
Vad gäller Vidarkliniken så har VG-Regionen som även jag tillhör avtal med kliniken. Be din läkare skriva remiss dit...du kan inte bli nekad om du villl dit på rehabilitering. En del läkare vet inte vad det är så de säger hellre att det inte finns pengar, men stå på dig för det är värt varenda minut under dessa 21 dgr att ha varit där.
Hör gärna av dig om du fått remiss dit :-)
Kram och God Jul!
/Anne
Det finns många människor som är plumpa och som bara kan tänka så långt som näsan räcker. Min svärmor är också sådan och jag förstår att det gör ont hos dig.
SvaraRaderaLåt henne inte komma åt dig.
*kram*
Jag tror inte att din svärmor menade något illa med det hon sa. En del personer uttrycker sig klumpigt utan att mena illa. Men att man ska leva i nuet och ta vara på varje dag är något som vi alla behöver lära oss oavsett om vi varit allvarligt sjuka eller inte. Fördelen du har, jämfört med någon som inte varit allvarligt sjuk, är att du fått en annan syn på livet och VET vad som är viktigt. Dock förstår jag din reaktion. Visst ska vi alla dö, men inte nu, inte än. Vi vill bli gamla, se våra barn växa upp och suga ut varenda liten sekund av alla år. Och vet du vad? Med din inställning och din kämpaglöd så är jag övertygad om att du kommer bli minst 90.
SvaraRaderaKram, Pernilla
Tack för din fina kommentar Pernilla. Minst 90 låter kanon : ). Jag vet att svärmor inte menar illa- vi kommunicerar nog bara inte helt på samma våglängd. Vet hon menar det väl
SvaraRaderaJag är glad med alla kommentarer då det är svårt att klara vara objekriv i slika "ärenden "
Ingrid