Inga metastaser i nacken :)
Min man var så glad- han hade oroat sig.
Men två diskbråck där det både är nervpåverkan samt sannolikt påverkan av ryggmärgen. Blev inte direkt förvånad inte.
så här ser vår trappa inte ut nu kan man säga..... |
IDENTITET
KONTROLL
Jag vet.
Jag har skrivit lite om detta förut.
Men här lite snabbt innan S o barnen kommer hem ( o det är snart ! )
Det slår mig att jag fortfarande sliter med att inte hitta tillbaks till mig själv, - min identitet.
Tidigare har jag skrivit att behandlingsprocessen innebar att jag kände att jag förlorade min identitet. Jag var präglad av cellgifterna, håret ramlade av, fransar och ögonbryn försvann ( men håret på benen vann kampen mot giften - grymt orättvist ). Sjukskriven, inga normala dagar. Alt var vänd upp och ner.
Men nu- 1 år efter avslutat cellgiftsbehandling - en period i mitt liv där jag fortfarande letar efter mitt " gamla liv", där jag med positiv energi har forsökt att komma tillbaks i " normal-status " - så upptäcker jag att jag inte har hittat tillbaks till mig själv.
Dom senaste par månaderna trodde jag att jag var på god väg mot ett normalt liv - precis runt hörnet stod Ingrid- den flotte, långresta blondinen, den tidigare snowboardenthusiasten, som tidigare arbetade med neurokirurgi, jobbade jourer a 32 timmar utan att blunda. Okey- det är ju ett tag sedan jag var såååå ung o sporty, men i mitt huvud kan jag mig fortfarande identifiera mig själv med henne.
Men vägen " runt hörnet" där Ingrid står och väntar är så mycket längre än jag var förberedd på. Jag var inte förberedd på att den dag i dag känna att min identitet fortfarande känns så ändrad.
Nu är nog mycket av orsaken oxå mina multipla diskbråck och tidigare ryggskador, - som har resulterat i att jag fortfarande är sjukskriven på heltid.
Inte så förvånande att jag har svårt att identifiera mig den läckra blondinen jag har lagrad på näthinnan - iom att jag numera ser ut som en flodhäst som har bytt det långa blonda håret mot kort, lockat hår i en tråkig intetsägande färg...
Jag förstår även att den magiska kontrollen över mitt liv lyser med sin frånvaro. Jag hade den i min hand här för ett lite tag sen - men den har som en trotsig 4-åring visat mig att det INTE är jag som bestämmer.
Jag har ju lärt mig av min psykolog att det är BRA att inte sträva efter att ha kontroll - har upptäckt kontrollens negativa sidor mång en gång dom senare åren. Dock tror jag att människan- åtminståne jag- har ett ur instinkt som skriiiiker av kontrollbehov.
Så även om jag vet att avsaknad av kontroll i livet inte borde bekymra mig- så måste jag säga att jag verkligen saknar att inte kunde ta kontroll över mitt liv, min vardag.
Jag har ju skrivit för inte länga sen att jag är TRÖTT på smärtor o andra tråkigheter- så mer om den saken blir det inte i detta inlägget. Men självklart har det nog betydande inverkan på det jag här beskriver.
Nej - nu måste jag ägna mig åt mina småttisar som kom hem
Kan alltså i dag bara nökternt konstatera att jag fortfarande saknar
MIN IDENTITET
KONTROLLEN i mitt liv.
Jag har inte precis något val.
Smööörja mig med tålamod.
Inte ge upp
Resa mig upp igen
Prova på nytt
Få smilet på plass
Kämpa på
Ingrid here I f....ing come !!!!
Nu är det ju så att jag bara känner den Ingrid som är nu och hon är UNDERBAAAAAAAAAR!!!! =))))
SvaraRaderaLove, love, love
Annika
Det är enkelt att säga Kämpa på, men jag kan inte föreställa mig hur det är att leva med det jobbiga, jag förstår att du vill ha tillbaka din identitet, jag hoppas den kommer snart...
SvaraRaderaKram från Lisbet
thanx- båda två : ) !!
SvaraRaderaÅh vad du skriver bra. Jag tror inte du behöver leta efter din identitet, jag tror den kommer till dig, utan föraning. Plötsligt upptäcker du den. Är säker på att du är fantastisk som du är nu, att sträva bakåt är svårt men att kämpa sig igenom svårigheter och inte ge upp, är styrka.
SvaraRaderaAtt släppa kontrollen ger en helt annan syn på saker och ting, det här är kanske din rätta identitet?
Hej Ingrid!
SvaraRaderaVisst saknar jag också min gamla identitet som en accepterad vanlig arbetande människa.För visst sitter ens identitet i Sverige i "-och vad jobbar du med då?" Sedan 1996 är jag ju hemma till 100% pga min whiplash skada.Cancern hjälper ju inte upp självförtroendet precis.
Jag tror inte att jag får tillbaka den gamla Marie-Louise, utan den här erfarenheten har satt mitt gamla jag ur spel. Det är ju på både gott och ont. Själv känner jag att jag är ljusår från min gamla identitet och det är det som jag måste lära mig att leva med. Det är jätte svårt.Jag förstår hur du känner dej. Jag och min make är precis hemkomna från en långweekend i Budapest.Det var en nödvändig semester så jag kom utanför huset och fick lite nya intryck.Hoppas att din semester ger dej nya krafter till kropp och själ.