liten up to date.

Frågan kring Tranbär har jag inte fått svar på ännu.


Min onkolog tog på sig arbetet att skriva ett brev till professoren som har skrivit i FASS- så nu väntar vi på svar.


I mellantiden kan jag säga att jag har slutat med tranbärskapslarna- och även Hiprex- som är en enormt-giga-sur tablett som ska hålla blåsan sur så den inte så lätt får infektion.

Jag hoppas att vi kan få ett svar som vi är nöjda med. !


För att uppdatera lite kan jag säga: 


Chocken i går har lagt sig - idag är jag glad - och back to normal. Men med en tydlig känsla av tacksamhet.
Annars-  vad gäller cancerresan, så går det rätt så bra tycker jag. 

Innan sommaren tog jag en MR av ryggen- då var jag övertygad om att där satt cancern .... som tur är tog jag fel. Sen - efter sommarsemestern ville onkologen att jag skulle ta en skjelettscintigrafi då jag länge hade gått med smärtor i ena höften- och då knappast kunde gå. DÅ trodde jag inte att det var cancer- vilket det - åter igen.... - inte var- men jag klarade ju att bygga upp tillräcklig med nerver innan och efter undersökningen slik att det inte var direkt kul där det hellre.... 

Och det är ju detta som är en del av dom jobbiga sakerna nu när jag har kommit en bra bit på väg in i " det friska vardagslivet "- just det att det med jämna mellanrum kommer symptom som - som inte går över på ett par månader- som gör att cancertankarna blir svårare och svårare att ignorera. Och så blir det en undersökning- och så förbereder jag mig på att dö och allt vad dom tankarna innebär. ....


Det är en jobbig del av denna resan- som annars alltså nu går rätt så BRA som sagt !!! Tycker ÄNTLIGEN att jag är gamla Ingrid igen - cancertankarna dominerar inte totalt längre- undrar även om dom nu ofta kan vara borta hela dagar- åtminstone är dom förträngd långt bak i ett hörn där jag inte behöver ge dom mycket uppmärksamhet. Helhetskänslan är nu bara "ingrid"- och inte " cancer- Ingrid "


Jag NJUUUUTER av det. 






Kan dock säga att vad gäller leder och smärta- så har jag lika mycket besvär som förut. Men jag vet ju att jag inte är ensam där !!Snack om att känna sig som en gammal dam....






Har kanske inte berättat att jag faktisk bytte från Tamoxifen - till Arimdex i somras.
Om det är detta bytet- eller att jag har varit oerhört trött i många månader- eller om det är cancer- I don't know - men jag har äntligen lykats gå lite ner i vikt !!!. Jag har liksom tappat aptiten / matsuget lite. Någonstans långt där inne ger det mig en liten oro- iom att det var just det som hände i månaderna innan jag fick mitt cancerbesked. Jag tappade matlusten och gick ofrivilligt ner i vikt.....


Men- jag tänker inte vara negativ- så jag ser på detta som en FANTASTISK förändring för min kropp -nu har jag ÄNTLIGEN gått ner i vikt !!!  Och fettet som la sig rundt magen under cortisonkurerna- har omfördelat sig lite- och det är etterlängtad !!! Har nog gått ner 5 kilo sedan juni - vilket ju är fantastisk då det innan det var omöjlig att gå ner i vikt. Så HURRA för detta- och så hoppas att jag lyckas gå ner ca 10 kg till.....


Slutade med mina antiperessiva mediciner innan sommar semestern - och .... började igen efter semestern.... !! Jag var alltså så fruktansvärt trött hela semestern- orkade knappt gå upp ur stolen- och efter vart blev jag ju ledsen- för hur stor är livskvaliteten om man inte orkar någonting ?!  Tårarna kom för ingenting- och när jag inte klarade hålla tårarna tillbaka framför barnen- bara för att dom tex inte lyssnade på mig- då förstod jag att jag behövde åtgärda problemet. Barnen blev rädda när dom såg mamma gråta utan någon tydlig anledning. 


Min psykolog tänkte på depression- och fick psykiateren till att åter skriva ut cymbalta . Och snabbt började jag faktisk må HUR BRA SOM HELST !!!!!!


Själv är jag inte så säker på om jag var deprimerad- min teori är att jag över så många månader har varit så himla trött- att det till slut gjorde min livskvalitet så reducerad att jag blev ledsen av det. Men- oavsett orsak - det viktigaste är att jag mår bra nu : )

För tiden är jag via FÖRSÄKRINGSKASSAN - under " utvidgad medicinsk utredning".


...............................




Detta för att FK tycker att jag har fått tillräcklig med pengar- och måste ut i arbetet.
FK accepterar inte längre min läkare sina intyg beträffande min trasiga rygg- och nu vill FK alltså att en annan läkare- som dom har hyrt in - ska göra en bedömning beträffande min arbetsförmåga.


För att säga det mildt- så har detta inneburit flera ganska så provocerande situationer - mer om detta får ni i nästa inlägg- nu ska jag faktisk avsluta för denna gången.