Uppe kl 07 framför tv'n - med dottern. Ehhh - kan säga att det är mycket länge sen mamma har varit uppe - en lördag- på denna tiden. Och jag som nog skulle behöva lite extra beautysleep nu.... 


Dagen i går gick faktisk rätt så bra.




Stefan ringde någon gång efter 10 - sa " jag kommer hem nu "- jag blev ett stort frågetecken- tänkte att - ja, det r ju fredag- kanske det inte var några patienter på akuten- och inge bookade.?...


" det var cancer "- 


Vad?!  ??


" det var cancer i provet från tisdag. Jag kommer hem nu "

så här långt kom jag i frukosten - men tappade sen matlusten....

Kör försiktig sa jag- och grep hårdare om tlfn -- och ringde till min kära Annika- och blev lite hysterisk där på tlfn.... Annika svepte sin lugnande kappa över mig där i luren- och fick mig ner på jorden. Tack Annikan min.




Kort berättat- och det är en så länge inte mycket vi vet-  glädjessvaret sist tisdag - att alt var bra  - var ett fel som kom till då jourhavande patolog hade tittat på svaret till ett prov som togs för över ett år sedan ( av en knöl på halsen ) - som inte visade cancer......


S hade bett om att hon skickade honom en kopia på det svaret- vilket han alltså såg i går morges. Då blev han nervös- när han såg att det var fel prov vi hade fått svar på. Och irriterad- han hade i tisdags tänkt att fråga patologen om hon var säker på att hon kikade på riktig prov- rätt datum- men ville inte vara hysterisk.....


Så han ringde patologen- och då var mitt prov först analyserat i förrigår- och visade - som ni ju nu alla vet- cancer.  


Stackare S. 
Fruktansvärt besked att få.

Vi tok det lugnt resten av morgonen hemma- grät lite, pratade - och väntade på att kirurgen skulle ringa.


Vi hämtade barnen vid halv två- hade redan hämtat fika hos bakaren : ) - och gick hem och spelade monopol : ). 

Jag hade bestämd mig för att berätta för barnen redan i går. Så på kvällen- innan min syster m fam kom - berättade jag- så enkelt och lugnt jag kunde. Tyckte själv det inte låt så farlig : " Att nu har jag fått cancer i aaandra tutten- så nå ska vi göra som andra gången - ta bort den !! Och sannolikt cellgifter och alt det det bringar med sig. Men det fina är att då är det förhoppningsvis borta. Tycker jag kunde säga så. Och det gick bra- det var mest tutten som ska försvinna dom var ledsna för - den er ett mycket kärt familjemedlem kan jag säga...!! : ) Lite frågor om jag kan dö - men det gick ok - sa att det hoppas jag inte- att jag tror att dom kan få bort cancern en gång till. Förra samtalet vi hade- ljög jag och sa det samma- men var övertygad om att jag skulle dö. NU ljög jag inte. JAG HOPPAS ATT DOM FÅR BORT ALLT !!! Längre en så vill jag inte tänka just nu.

S och jag undrade över varför vi inte föll i hop i går- men i stället tog det relativt lugnt. Trista- men lugna .


Tror det kan beroo på - för min del- att jag inte ooorkar. Orkar inte känna


Våååågar inte känna ?....


Men samtidig har vi ju levt med dessa tankar/ rädslor - denna cancervärld i drygt två år- så vi r nog även lite förberedd- inkörda - om man kan saga det så.


Och så kommer kanske känslor- reaktionen- kriiiisreaktionen- senare......


Jag r bara tacksam faktisk- mycket skönare att kunna fungera som vanligt - och inte ligga som en grönsak i sängen.

Men lite hjälp på vägen blev det i går: Coctail: först sobril- vi kom inte i håg vilken dos jag har tagit tidigare- det visade sig att 10 mg var lite för mycket.... var ganska så reelt trööt under monopolseansen kan jag saga....
Sen - när syrran m fam kom - blev det härlig vin - vitt - och sen rött. Njuta ska jag min sann göra !


Apropos - Min stora syrra och hennes sköna dotter hade lagat hemgjorda MACARONER/ macarones  !!!!!!!! absolut, definitivt dom bästa jag någonsinn har smakat !!!!! Det hade tagit hela 5 timmar att laga dom. Underbara !!!!!

Kirurgen ringde: Han satte mig på operationskö i går- trodde inte det var lång kö - vad nu det innebär.... Annars r det möte med honom onsdag kl 11 på Sahlgrenska. 


Frågan blir nog nu bla- är detta en metastas ?


Är det en primär tumör ?


Finns det annsn spridning ? ( denna tumören är på ultraljud lika stor som min förra cancer- och då hade jag 15 metastaser i lymfkjörtlerna i armhålen..... har inte vågat känna efter nu faktisk....

Dom få tanker jag har gjort mig så långt är att det ju inte direkt är något att ropa Hurra för att det utvecklar sig cancer under pågående cancerbehandling......
Men - om jag får önska- så r detta en primärtumör - som vi får bort - utan metastaser. Som bara har en annan genestisk status slik att det är skälet till att den har kunnat växa fram under pågående antihormonell behandling....


Jag har även tänkt att jag vill hyra in en proffetionell fotograf- så vi kan få fotat oss fira i familjen - snyggt- mens mamma fortfarande har sitt fina låååånga ( till axlarna !!! ) LOCKIGA hår !!!  : ) Känns ju som att jag vill vara på den säkra sidan att föreviga mig själv- lite tjock- men med vackert hår- nu - innan det kanske blir för sent för flera långhåriga foton.

Inför läggning i går kväll tog jag imovane- hela 7,5 mg ... - men det tog min sann sin eviga lilla tid innan jag somnade- men det var helt ok.Sen kommer jag inte i håg någonting av natten. Skönt.


Kan nog konkludera med att jag ror att jag inte helt har fattat vår situation ännu. 
Jag har nog inte helt förstått. Hur korkat det en låter
Jag vill sannolikt inte förstå ?
Eller jag r van - eller förberedd 


I don't know








Det viktigaste får jag nog säga är att jag just nu mår helt ok - tusen tankar som kommer och går- men jag har bevarat lugnet- och det r jag tacksam för !!!!


Ha en skön helg hör ni - 


och tack snälla för alla hälsningar - det gillar jag !!

Kram på er !