Här är jag

Här är jag
Ingrid

Status just nu :

Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.

söndag 3 oktober 2010

Rosa Rosa- ROOOOOOOSA

Nu var det så att min dotter H på 71/2 o jag skulle stå o säääälja ROSA produkter i dag.

En söt liten hund som fick seg en rosa refelx


Det gjorde vi - oxå - 
men shopping galna som vi är- så klarade vi minsann under en liten paus att SHOPPA riklig med snygga rosa produkter- bla på Bokia, o på Guldfynd; Armband, almanacka, handväska- hängare, - samt " våra egna " produkter : strumpor, väska, paraply, rosa bandet, notisblock, - har säkert glömt något....


Vilken tur att i tillägg till att stöda en god sak så älskar jag - ROSA !!
almanacka o armband


väskahållare

Min mann mobbar meg for mitt bloggande....
Eller rättare sagt- för att jag blir så beroende att jag kan sitta i timme efter timme. Som i går- jag höll på till midnatt för att få fixat en sådan här besöksräknare. Jag vet- säkert lite löjligt - men endå lite kul. Men lite löjlig- för egäntligen skriver jag ju denna blog för MEG SJÄLV !!! för att få " skrivit av meg". Men, vet ju att det finns någon som kikar inn her- hvilket är jätte kul!!! - så då blev det till att jag ville ha en sådan här räknare. Det tok bara ett par timmar att fatta hur...Typiskt meg- jag vägrar ge upp när jag har satt meg ett mål - o det är jo egentligen en egenskap jag har haft mycket nytta av här i livet- även om min man tycker det kan bli liiiite jobbigt i bland...

Pratade i dag med en medsyster om detta fenomen med att leva " två paralella liv " som jag kallar det.
I början av denna resan var det bara " ett" liv - : " du ska snart dö"- livet. Nu- efter lite mer än ett år- så lever jag mer eller mindre mitt gamla liv, men paralellt med detta finns jo fortfarande alla dom skumla tankarna, jag känner meg mycket medveten om " mitt nya" liv - " när kommer cancern tillbaks/ er den kanske redan tillbaks?....I början tyckte jag det var helt absurd att skulle  kombinera dessa två " liven"- på den ena siden ska du njuta o vara glad- leva som förr- på den andra sidan är du egäntligen skrämd ur vettet....( eller är det ett norskt uttrykk mon tro ?.) Skit skraj  rent av. För meg var det det provocerande - det var omöjlig ju !
Men- med tiden så har det ju lyckats- o dom två paralella liven går faktisk mer o mer i varandra. Jag har funderat mycket över varför jag är mycket mindre skraj nu, varför inte tankarna kommer lika mycket. Har jag accepterat mitt lott ? ( min skjebne) - ?! Tror kanskje inte det- men det känns som att jag rent av inte har mera energi till at tänka/ känna mera på ångesten, på döden. Det har gått på högvarv i min hjärna i lite mer än ett år- det har sugd musten ur meg- jag orkar bara inte mer att tänka så mycket. Måste använda energien på ett bättre sätt.

Så nu funkar det ju rätt så ok- att leva detta liv med " två paralella liv". O det njuter jag av.
Men skulle likt att veta hur många gånger PER DAG som cancer tankarna kommer - det är många kan jag säga, men dom får inte innträde mer än korta stunder i taget. Vad jag har blivit duktig !


Jag tror att för utomvärlden - även för dom som står meg nära- så är det omöjlig att se / veta att det fortfarande pågår så mycket där uppe i tooplocket. Jag är ju en glad o pigg tjej - o praten går ju inte mer över cancer nu för tiden. Jag har en känsla av att många nu tror att " allt" är som förr- kanske även tänker dom- nu är ju Ingrid frisk. - O jag forstår att folk kan tänka så- och tro att allt är som förr. Jag lurar meg ju själv många gånger till att tro det !!
Men det är altså långt långt från sanningen. Är säker på att flera i min situation känner likadant- att även om livet normaliseras- så äääär det virkelig inte " normalt" längre.

Och nu pratar jag bara om det psykiska aspektet.
Fysiska plågor efter genomgången - o pågående behandling finns ju som en ständig påminnelse. Jag är 42- rena ungdommen. Som tur är kan ingen se att jag ju verkligen er en skrymplig dam på minst 80 år : )

Men just det struntar jag i. Dom fysiska plågorna kan jag faktisk glatt acceptera. Kanske lite för att jag redan hade ett liv med sviter efter ett allvarlig diskbråck. Hade blivit rätt så duktig på att inte låta alla mina plågor dominera i mitt liv, men fortsätta leva som för, ta plågorna " med under armen" o leva vidare. Och nu - nu er jag ju så glad för att leva, få njuta med min familj o alla mina kompisar som jag är så glad i - att plågorna är en pris jag absolut är villig att acceptera.

Jaha - då var det dags att ta barnen ut av badkaret igen. Nu får jag avsluta o ge dom lite kvalitetstid.








6 kommentarer:

  1. Jesses kvinna vad du är vacker!! Å nu har lockarna kommit också!! (Nu gråter jag av glädje!)

    Hälsa din vackra dotter också att jag blev så glad att se henne hjälpa till att sälja rosa och ni är bara bäst!

    Å så en hälsning till din man;
    Jaaa, vi är lite galna här i bloggvärlden, men på ett bra sätt. Jag har fått så många nya vänner som berikar mitt liv och gör mig till en trevligare människa och framförallt gladare!

    Angående besöksräknare så kan du numera också gå in på fliken "Statestik" och kika vart dina läsare kommer från m.m. Riktigt kul! Du kan också se vilka ord som t.ex. googlats fram och som lett till just din blogg.

    För att inte ta upp hela din blogg med min kommentar så måste jag bara säga att det var skönt att läsa dina ord i dag. Det är precis så det är, parallella liv. Å alla ser bara den glada Fighter som nu är "frisk"...


    Stor kram till dig.
    Å jädrar vad du passar bra i rosa!!

    SvaraRadera
  2. Så fine bilder av deg og Hanna! Dere solgte sikkert masse! Hadde skrevet en lang komm som jeg ikke fikk inn her. Skal sende deg en reportasje om tidligere/syke cancerpasienter som blogger, stod i en norsk avis i helgen.
    Og: uansett hvordan du føler deg inni deg nå er du så sterk - tenk hvor du var for et år siden! Love <3

    SvaraRadera
  3. Jädrans vad du gjorde MEG glad med din kommentar- "fighter"- gumman !! Jag måtte skratta av din kommentar- vad härlig ! Ja - jag blir ju " en snygging" - som min son på 4 1/2 säger- i roozzza : )
    Ta gärna plats i min blogg- så mycket du vill - med dina kommentarer !
    Jag ser ut som ett får ju ! Min man frågade om jag kanskje kunde gå till frissan o platta ut det....Men jag tycker lockarna är jätte fina !
    Ska hälsa mannen o dottern
    Kram

    SvaraRadera
  4. Hei Heidi-så hygglig med besöket ditt !! Ja- tar gjerne i mot den reportasjen ! Enig- kjenner meg jo STERK. Og sammenligner ofte med hvordan jeg var for ett år siden- herregud- da kunne jeg jo nå bekjempet alcaida- alene nå- om man skulle gi en associasjon.....
    Nuss

    SvaraRadera
  5. Du skriver så träffande om hur det är att leva som "fd cancerpatient"... Jag behandlades 2007, men ännu finns det så mycke cancertankar i huvudet... Men det syns oftast inte utåt.
    Hittade hit från Fighter...
    Återkommer gärna.
    Styrkekramar Okki

    SvaraRadera
  6. ♥-kram fina Du!
    hittade också hit tack vare goa Fighter!

    SvaraRadera