Tänker tillbaka på mina tankar kring " tid "

Tiden 

Min dotter sa lördag för drygt en vecka sen - " Vad ?! har redan veckan gått ?? Vad snabbt tiden har gått !! "

Jag kände - bara för några sekunder- åter lite på ångestkänslan som jag annars har lyckats manövrera bort så väl. Shit - en hel vecka har gått. Av resten av mitt liv. Mitt liv som jag är så rädd för att inte ska bli så långt att jag hinner se första barnet ta studenten. min minsta på 4 1/2  kommer inte komma ihåg sin mamma när han blir stor.

MEN - jag klarade få undan tankarna - åtminstone slik att ångestkänslan försvann. 

Men det sitter sedan dess åter lite närmare i mitt  medvetandet.

Tid.

Tiden går....

I början av denna resan räknade jag - dag för dag- hur jag hade én dag mindre igen att leva. Självklart- det gäller för alla människor, jag vet- men den realiteten känns ju helt annorlunda nu met ett skräck- år med cancer  bak sig, än innan - när jag trodde att jag var frisk

När dom första 6 månaderna var gått kändes det tungt. Redan 1/2 år mindre att leva. 

Men nu har det ju gått mer än ett år- o nu tänker jag inte likadant omkring TID längre. Jag provar fylla min tid med kvalitet, jag njuter av att leva- jag får inte längre ångest när jag tänker på dagarna som har gått. Men berör det mig fortfarande, det faktum av att tiden går,  o sätter tankarna i gång - jovisst.  Jovisst och det lär nog vara så ett tag till.  


Som tur är fylls mina dagar numera- som jag även skrev i går- av att njuta av livet -  i dag. 
Jag vill inte slösa min värdefulla tid. 
Fascinerande att det är samma person som kan tänka så annorlunda idag. 


Detta är ett av skälen till varför jag upplever bloggandet så positivt. Samtidig som jag får ältat det jag har varit med om senaste året- i ett terapeutiskt syfte- så visar det mig hur mycket, mycket bättre jag mår nu.