Min berettelse om hur jag "tog" bort håret efter 1e kjemokur

Jag provar meg på "svorsk" skrivning i dag....

Tappa håret.

Nær førsta kjemokuren har intagit kroppen med storm- så vet vi att snart ramlar håret av

sannolikt innan kur nr 2. Dvs inom 3 veckor.

Inte kul. Inte kul alls.

Nær min frisyr brørjade se lite konstig ut, mer o mer hår lossnade- o jag børjade undvika att kamma det- då kom min syster från Oslo. Hon skulle vara min psykologiske stød før att klara raka av håret.

Min syster åkte søndagen tillbaks till Oslo- och mitt hår satt fortfarande fast på huvudet. Ja ja- fast och fast... (på bilder ser jag ju att jag såg litt konstig ut- som om jag hade en "bad hair day...) Jag hade altså inte klarat av att ta avsked från mitt hår. Från det jag bævade representerade mycket av min identitet. Det som gjorde att jag fortfarande såg frisk ut- och inte som en cancerpatient. Jag var shitskraj før att se meg sjælv utan hår, se meg sjælv som den cancerpatienten jag var. Hitils hade ju håret o fin makeup gjort att jag såg ut som førut. Konstig att det var så viktig før meg- før skræmd ur vættet var jag ju endå - jag var ju fullt medveten om att jag hade cancer- varfør då så rædd før att se ut som det jag var- en cancerpatient ? Hm.

Helgen efter kom min norske kompis Trude .Hon kom før att stanna en dag - før att vara psykologisk stød nær jag skulle raka bort håret. Vi shoppade mycket scarfs den fredagen hon kom - efter att jag først hade fått min andra kjemokur med påføljande lunch vid havet........

Lørdagen kom.

Trude åkte.

Håret satt på- eller - klamrade seg fast så gott det kunde. 

Min gulliga son sa dessa dagar till meg- " mamma jag ska gøra din frisyr fin - "klappade lite på mitt hår- ock sa " så vacker du er mama. " Suck.

Søndagen kom.

Jag kikade i spegeln.

Nu var det ingen væg utenom.

På nåt konstig sætt kænde jag meg helt lugn. Jag hade pløtselig en kænsla av hur jag ville gøra det. Jag ropte på barnen - som båda var førberedda på att mamma skulle tappa håret- o frågade om dom ville hjælpa meg med att ta av håret. Så framfør spegeln i entreen satt jag på en IKEA pall, dottern på ena siden, sonen på andra- o så børjade barnen dra av hårtussarna. Jag holdt skræpposen dær håret fick sin slutdestination.

Till min førvåning så kændes det helt opreblematisk. Barnen tyckte det var spænnande- ock mamma så jætte knasig ut. Det kændes verkligen fint att vi tillsammans kunde dela detta. Det var faktisk en stor trøst att gøra det med mina barn- samtidig som att jag på dette sættet inte behøvde komma ut från badrummet en dag " pløtselig" utan hår- men nu fick de ta del i den stora førvandlingen.

Jag ær glad før att jag lyssnade på meg sjælv, att jag inte rakade bort håret innan jag kænde meg klar. Hvilken tur det var att nått jag var så skraj før blev en helt okey upplevelse.