Här är jag

Här är jag
Ingrid

Status just nu :

Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.

onsdag 20 oktober 2010

Min berettelse om hur jag "tog" bort håret efter 1e kjemokur

Jag provar meg på "svorsk" skrivning i dag....

Tappa håret.

Nær førsta kjemokuren har intagit kroppen med storm- så vet vi att snart ramlar håret av
sannolikt innan kur nr 2. Dvs inom 3 veckor.

Inte kul. Inte kul alls.



Nær min frisyr brørjade se lite konstig ut, mer o mer hår lossnade- o jag børjade undvika att kamma det- då kom min syster från Oslo. Hon skulle vara min psykologiske stød før att klara raka av håret.

Min syster åkte søndagen tillbaks till Oslo- och mitt hår satt fortfarande fast på huvudet. Ja ja- fast och fast... (på bilder ser jag ju att jag såg litt konstig ut- som om jag hade en "bad hair day...) Jag hade altså inte klarat av att ta avsked från mitt hår. Från det jag bævade representerade mycket av min identitet. Det som gjorde att jag fortfarande såg frisk ut- och inte som en cancerpatient. Jag var shitskraj før att se meg sjælv utan hår, se meg sjælv som den cancerpatienten jag var. Hitils hade ju håret o fin makeup gjort att jag såg ut som førut. Konstig att det var så viktig før meg- før skræmd ur vættet var jag ju endå - jag var ju fullt medveten om att jag hade cancer- varfør då så rædd før att se ut som det jag var- en cancerpatient ? Hm.

Helgen efter kom min norske kompis Trude .Hon kom før att stanna en dag - før att vara psykologisk stød nær jag skulle raka bort håret. Vi shoppade mycket scarfs den fredagen hon kom - efter att jag først hade fått min andra kjemokur med påføljande lunch vid havet........

Lørdagen kom.
Trude åkte.
Håret satt på- eller - klamrade seg fast så gott det kunde. 
Min gulliga son sa dessa dagar till meg- " mamma jag ska gøra din frisyr fin - "klappade lite på mitt hår- ock sa " så vacker du er mama. " Suck.



Søndagen kom.
Jag kikade i spegeln.
Nu var det ingen væg utenom.

På nåt konstig sætt kænde jag meg helt lugn. Jag hade pløtselig en kænsla av hur jag ville gøra det. Jag ropte på barnen - som båda var førberedda på att mamma skulle tappa håret- o frågade om dom ville hjælpa meg med att ta av håret. Så framfør spegeln i entreen satt jag på en IKEA pall, dottern på ena siden, sonen på andra- o så børjade barnen dra av hårtussarna. Jag holdt skræpposen dær håret fick sin slutdestination.

Till min førvåning så kændes det helt opreblematisk. Barnen tyckte det var spænnande- ock mamma så jætte knasig ut. Det kændes verkligen fint att vi tillsammans kunde dela detta. Det var faktisk en stor trøst att gøra det med mina barn- samtidig som att jag på dette sættet inte behøvde komma ut från badrummet en dag " pløtselig" utan hår- men nu fick de ta del i den stora førvandlingen.

Jag ær glad før att jag lyssnade på meg sjælv, att jag inte rakade bort håret innan jag kænde meg klar. Hvilken tur det var att nått jag var så skraj før blev en helt okey upplevelse.






8 kommentarer:

  1. Så fint ni gjorde det tillsammans, jag har inte alls så fint minne av när mitt hår försvann...

    Kram Lisbet

    SvaraRadera
  2. Odramatiskt och tillsammans, så ska det vara. :) Själv har jag, precis som Lisbet, inte ett lika bra minne från när mitt hår åkte av. Kanske skriver om det i bloggen någon dag...

    Kram, Pernilla

    SvaraRadera
  3. Fint att du hittade ett bra sätt att tappa håret. Mitt minne var, precis som damerna här ovan, alls inte lika positivt. Usch.
    Du är verkligen duktig på att skriva!

    Kram

    Viktoria

    SvaraRadera
  4. Så tråkig att ni inte har goda minnen- vilket jag ju inte alls har svårt att förstå med tanke på hur jag själv bävade för det. Tack för komplementet Viktoria !

    SvaraRadera
  5. Vad fint att ni gjorde det tillsammans!
    Det var märkligt det där att tappa håret. För mig var tanken på att vara skallig ganska ok, det var inte så stort. Men jag hade inte förberett mig på hur det skulle vara när det började falla. Det var jobbigt, inte så farligt när det väl var av.
    Men nu! Nu är det jobbigt. Nu känner jag inte alls igen mig. Nu är det jättekonstigt när det börjar växa tillbaka. Det är roligt att det har blivit så lockigt men det tar nog tid att vänja sig från långt, rakt och blont hår till kort, krulligt och mörkt! :-)
    kram Inger

    SvaraRadera
  6. Så roligt att du fick barnen att hjälpa dig!! Det gjorde nämligen jag med...
    Det bestämde vi tillsammans innan att när det var dags så skulle tjejerna få klippa mammas hår - för första, och sista, gången;-) Jag blev rätt så fin...;-) Sedan fick Conny hjälpa mig med att raka av det efter trimmern varit framme.

    Kram på dig, kära du! Vi kanske skulle ringas nån dag?
    Elisabeth

    SvaraRadera
  7. Får lyst til å tipse om min kontakt i Look Good..Feel Better Norge, Kari Mette (som har hårsykdommen Alopecia). Hun selger de nydeligste hodeplaggene i sin nettbutikk - tegnet av den danske designeren Luna Hvid som startet med dette da en i familien hennes mistet håret. Se på www.paahodet.no for inspirasjon!

    SvaraRadera