Här är jag

Här är jag
Ingrid

Status just nu :

Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.

lördag 2 oktober 2010

Lugnt, skönt . Tacksam.

Vilken härlig weekend så långt !



O den startade redan halv 11 fredag- på café med Annika.

Otrolig hur man kan träffa en människa- o så känns det inte som man är främmande för varandra.
I o för seg är vi inte helt främmande för varandra- för vi delar bröstcancer historien.
Båda två är vi tjejer som har munndiaré - så efter flera timmer med prat så var vi tyvärr tvungna att avbryta o återvända till våra andra prioriteter här i livet. Men vad skönt att prata med en som precis vet hur det känns att ha varit med om cancerresan. Helt helt underbart. Det lär nog blir flera slika möten.  : )
Jag är övertygad om att kontakt med " medsystrar_ eller bröder- iallafall för meg- är en mycket god medicin för att processa alt det hemska- få " neutraliserat " det lite o integrerad det in i den normala vardagen.

I går var svärmor här- o hon fick menyn hon hade önskat seg- " ducktits" ( ankbröst) - med panacotta till dessert. Mmmmm.
Nu nyss färdig med en härlig lamracks middag- åter mmmmm !
Det känns precis som förut- en härlig lugn weekend - barnen har blivit " så stora" att dom har klarat seg  själva så S o jag har kunnat pyssla med våra ting.


Sitter nu o myser med barnen framför tv.
Jag njuter.
Mina tankar går ut till " blogg- Linda". Tankarna kring det att njuta av varje stund, varje dag- blir ännu mer förstärkt.
O när ena höften gjorde ont i natt- så kommer tankarna.
Jag njuter- o vägrar gå dit jag gjorde för ett par månader sen. Jag vill inte tänka cancer. Vill inte tänka - om smärtan betyder spridning - då.... Jag orkar inte gå dit. Jag vill inte. Jag vägrar.
Jag vill bara vara- njuta av en lugn o härlig lördag. Njuta här med mina barn på soffan. Njuta av chokladen....


Upplagd av kl.

4 kommentarer:

  1. Anonym2 oktober 2010 kl. 13:34

    Rädslan får vi alltid leva med. Vi måste bara se till att den inte tar över våra liv.
    Vi har haft tillräckligt med hemskheter nu. Det räcker!

    Blir så glad att höra om ert möte1
    Vi behöver varandras stöd.

    Stor kram!!

    SvaraRadera
  2. Lisbet Lindell2 oktober 2010 kl. 14:13

    Rädslan för spridning kommer nog finnas i många år men vi får försöka njuta av nuet...

    Kram Lisbet

    SvaraRadera
  3. Anonym3 oktober 2010 kl. 06:15

    Vi får bestämma oss för att vår "skitresa" har ett gott mål: LIVET!!! ( Lätt att säga...men inte lika lätt att alltid tänka så...)
    Kram Ninni...( Lammracks...så gott!)

    SvaraRadera
  4. Ingrid H3 oktober 2010 kl. 09:34

    Tack för era kommentarer !! : ) Så trevlig.
    Ja- det är lite lättare sagt en gjort av o till.... Men så mycket lättare det är att göra det nu jmf med 1 år tillbaka : )

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)