Här är jag

Här är jag
Ingrid

Status just nu :

Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.

söndag 14 november 2010

Lymfödem

Jag har inte gett lymfödem mycket uppmärksamhet i tiden som har gått. Jag har sett och känt av att det nog har varit lite ökat volym i armen och lite i fingrarna, men det har hatt mycket låg prioritet i mitt huvud.

Men nu märkte jag att det blev ett problem att komma in med armen i bla
mina vinterkappor, och när S kommenterade att armen var tjockare än den andra- så  avtalade jag tid med sjukgymnast.

Där var jag på måndag.
Jag räknade med att få instruktioner om armövningar.


Jag räknade inte med att få en strumpa.
och en handske



Jag räknade inte med att jag skulle bli ledsen.
För det blev jag.

För det mesta struntar jag ju verkligen för tiden i hur jag ser ut- för tjock kärring med hår som ett får.....-: )  men en hudfärgad strumpa plus handske- hur vackert är det ?!
Det finns tydligen en liten del kvar av mig som är klassisk kvinnlig och vill se snygg ut.

Inte nog med denna fula grejen - jag måste oxå träna med armen varje dag, jag måste massera armen- mins 20 min dagligen....Ock varje kväll måste strumpa o handske tvättas....
Ingen- ingen av dessa saker är något denna tjejen har tålamod till... Men jag ska göra mitt bästa.

Ingen kan säga hur länga denna behandlingen måste pågå. Men ofta blir det bättre när Tamoxifen behandlingen är färdig.

Om 4 1/2 år....


Om ett tag har jag nog klarat av att se positivt på det hela !

Det skulle inte förvåna mig om att det finns många kvinnor " där ute " som faktisk har lymfödem utan att veta det. Så ett lite tips är att mäta armarna...

8 kommentarer:

  1. Jag kan förstå hur du känner det, NEJ det kan jag inte men jag kan förstå att du är ledsen för det hade jag också varit, man känner sig inte speciellt kvinnlig med den strumpan, men du är fin ändå, oavsett frisyr eller strumpa.
    Många kramar från Lisbet

    SvaraRadera
  2. Vad lustigt... Jag ska till sjukgymnasten på lymfödemmottagningen imorgon - har en dryg vecka haft rätt ont i armen. Stramat och kännts stasat. Lite nersatt kraft också.
    Förstår din känsla helt och hållet - det här känns inget kul!
    Hoppas nu att det går att kväva i sin linda...

    Kram till dig såhär på söndagskvällen!
    Elisabeth

    SvaraRadera
  3. Kram, kram, kram. Du har all ratt att vara ledsen! Jag ska banne mig starta foretag och salja fina armstrumpor, den ar ju riktigt deprimerande. Vill du jag ska kopa en fargglad och fin till dig har i USA?
    Sedan ar det ju sa att man inte alltid behover se sa jakla positivt pa allt. Skrik, grat och var arg- sedan jobbar vi pa det positiva tillsammans.
    Miljoner kramar
    Annika
    ps. denna datorn har inte de tre sista bokstaverna i svenska alfabetet...darav mina stavning. =)

    SvaraRadera
  4. Jag älskar ju FÄRGER - så köp gärna en för mig. Tack. Föresten- måste kanske kolla storlek först -
    Hoppas inte du behöver köpa en för Elisabeth med ?!
    Lycka till i morgon Elisabeth- vilket sammanträffande ?!?!
    Annika- så hätlig att du finns med oss i bloggvärlden from over there ; )
    Hittade du spa-cd´n utanför din dörr dagen innan du reste? Jag njuter av min !
    Klem

    SvaraRadera
  5. Ja, men josses det gjorde jag!!!!!!!!!!! Var det du?!!!!!!! Ocksa var jag inte hemma!!!!!! =( Tack, tack, tack. Den var helt underbar.
    Tusen kramar
    Annika

    SvaraRadera
  6. Hejjjj gumman ! Hur har du det borta ?!!!
    Hoppas du njuter " over there". !!!!!
    Jag sitter här o ser ut av fönstren- en vacker och solig dag- o vet att mitt imot här så finns " våran " SPA o längtar efter oss :-)
    Jag saknar deg. Verkligen.
    Klem Ingrid

    SvaraRadera
  7. Ah, men jag har det sa bra. Blir sa val omhandertagen och vadret ar fantastiskt. Har varit ute och shoppat idag och tackar dig varje sekund for att jag fick min shoppinggladje tillbaka!!!! =))))
    Oh ja, jag tycker vi skaffar oss medlemskap pa vart spa!! Det ar vi banne mig varda! Jag tankte pa det, jag saknar dig med, sa mycket. See yoo soon, babe!!
    Kram
    Annika

    SvaraRadera
  8. you, ska det ju vara naturligtvis...

    SvaraRadera