Här är jag

Här är jag
Ingrid

Status just nu :

Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.

måndag 15 november 2010

Kontroll hos onkologen

Var till kontroll hos onkologen idag. Det är lite oftare kontroller när man är med i en studie- så därför dagens kontroll.


Förutan att vi fick ställt dom frågorna som hade hopat sig upp, så var det ingen undersökning, inget nytt.






                                                                    Syrrans måleri


Men vi fick åtminstone korrigerat en feluppfattning vi hade:
Vi trodde att det generellt var slik att dom flesta återfallen kommer inom två år efter färdig behandling.


Nu visar det seg att det nog gäller för vissa typer av mammacancer.


För min bröstcancer- som är hormonkänslig, så har man ganska lik risk för återfall - slik jag uppfattade det- i alla kommande år efter avslutad behandling, med lite minskning efter som åren går, men inte särskilt mycket.


Det vill säga att när två år har gått utan recidiv- så kan jag inte börja sänka axlarna - åtminstone lite- slik jag hade planerat.....


Jag frågade huruvida jag skulle ta höga doser av vitamin D då jag från flera håll har hört detta, men min läkare sa att detta visste han inte mycket om och att det inte var någon riktlinje för detta på sjukhuset. 
Lika långt alltså. 








Läkaren nämnde att det har visat sig att acetysalicylsur (Trombyl  ) samt NSAID's ( antiflogistica) även har visat reduktion av recidiv-tillfällen, men att det inte finns någon som anbefalar detta som behandling, både pga. risico vid slik behandling samt att det visserligen finns en del osäkerheter kring studierna där detta har kommit fram. 
Man tror ju att inflammation är ett grundläggande element i cancerutväckling så det med NSAID's låter ju ganska logiskt. 
Själv står jag på Fragmin ( blodförtunnande ) efter en lungemboli, slik att ingen av nämnda medikamenter är något för mig. Däremot tror man att även Fragmin reducerar risken för återfall- så jag klagar inte. 


Det finns mycket man tror inom cancerbehandling, men inte så mycket man säkert vet. Tyvärr.


Kan i samma väva berätta att jag har en onkolog-kompis i Nederländerna som säger att han ger alla sina bröstcancer patienter ett medikament : " Bisfosfonater" ( medikament som styrkar skelettet ) - samt vit D och Calcium, då även detta har visat sig i studier att det reducerar risken för återfall. 
Jag har frågat onkolger här på sjukhuset, men än så länge är detta inte något som dom anbefaller sina patienter då dom vill ha flera studier som visar liknande resultat. 








Utöver detta har det blivit skickat remiss till plastikkirurgen för bröstrekonstruktion. 
Önskar även att dom tar bort mitt andra bröst. Det blir spännande att se hur långa köerna är, om vårdgarantien blir infriad.



7 kommentarer:

  1. Nu blev jag nyfiken, vill du ta bort ditt andra bröst för att minska risken eller är det något annat?

    Kram från Lisbet

    SvaraRadera
  2. nejdå-"bara för att minska risken. Iom att min cancer inte sågs på mammografi eller ultraljud så känns det tryggare. Otrolig att inte 15 lymfkjörtlar med cancer samt två tumörer i bröstet inte syns....

    SvaraRadera
  3. Jag var på återbesök hos min onkolog i går.
    Även jag tog upp ämnet att ta bort mitt andra bröst,men det tyckte han absolut inte.Däremot skickar han mej på ett ultraljud för att lugna mig.Vi får se hur jag gör.(Hade ju också flera tumörer som inte syntes förren den 3:e mammografin när jag var 44.)Själv så har jag bestämt mig för att inte göra någon bröstrekonstruktion då det blir svårare att hitta nya tumörer då.Tycker att Bisfosfonater låter intressant.
    Har någon av er erfarenheten att inte kunna sova när ni började med hormonbehandlingen?Har nu tagit Arimidex i 6 veckor och jag sover allt sämre.Kramar/Marie-Louise

    SvaraRadera
  4. Hej Marie- Louise!
    Jag hade samma farhåga som deg, men min onkolog sa att det inte var något problem. Men när jag tänker om, så snackade han om operation med expanders- som ju läggs under muskeln slik att det ej är problem att upptäcka evnt nya tumörer. Hm. Jag vill gärna ha utfört rekonstruktion med egen fettvevnad. - hm- då blir det ju kanske slik som vi båda tänkte på - att det inte blir lätt att upptäcka - särskilt inte hos oss där cancern inte syntes. Får avvakta mötet med plastikkirurgen. Ush, nå blev jag ottålig - vill veta svaret.
    Det finns ju en liten större risk för cancer i andra bröstet. Tycker själv att det kanske är lite överdrivet att ta bort det andra bröstet, men jag konkluderar ändå med att jag faktisk inte vil ta risken- även om risken för cancer andra ställen i kroppen är mycket större. För mig är det faktisk ett lite svårt beslut- då jag efter mitt diskbråck i 2007 skadade nerver som bla gick till mina ädla delar " där nere"- slik att för mig har just brösten varit mycket viktiga " sensorer". Får gå på upptäcksfärd etter nya och oupptäckta erogena soner....

    SÖMN: jag somnar mycket senare in än förut. Min man tror det är för att jag säkert måste vara utvilad...?! Men jag tror det är medicinerna- Tamoxifen får jag.
    Du får Arimidex- ska du ha det i 5 år ? Varför inte Tamoxifen ? Jag ville ha Arimidex- men fick inte....

    SvaraRadera
  5. Hej Ingrid!
    Jag började ta Tamoxifen men efter ett par dagar fick jag allvarlig urticaria(tror det heter så).Fick åka in till Akuten mitt i natten och få Kortison.Började samtidigt med herceptinet så det var svårt att säga vad som var vad.Tamoxifenet sattes ut i Mars.har varit utan hormonbehandling tills för 6 veckor sedan.Läkarna ville komma så långt som möjligt med herceptinbehandlingen,så när jag fått 11 behandlingar av 17(var tredje vecka i ett år) stängdes mina äggstockar av med en spruta Zoladex som jag ska ta var 28:e dag i minst 5år.Arimidex tar jag varje dag.
    Kostnaden för denna behandling är hög.Zoladexsprutan kostar 1500;-/gång och för 98 tabletter Arimidex 3.500:-.Tamoxifen är mycket billigare för landstinget.Nu gick det ju inte med något annat för mig.Märker dock att Arimidexen ger biverkningar som sömnlöshet,oroliga drömmar,svettningar och nu även deppighet.Får stå ut med det! Deppigheten håller dock på att ta överhanden.Inte så konstigt efter att leva med metastasångest,oro och hopplöshet så länge men ändå försökt att inte visa det mot andra.Onkologen föreslog att jag skulle kontakta min vårdcentral för att få Sertralin utskrivet så jag kommer i balans och kanske får sova igen.det får ju inte gå för långt. Jag "gick in i väggen" 2005 och vet hur det känns. Vill nu mota utbrottet innan det kommer. Vårdcentralen ska höra av sig i eftermiddag. Kramar/Marie-Louise

    SvaraRadera
  6. Marie-Louise !
    Tycker du tänker helt rätt- be om hjälp mot dina problem ! Om deppigheten börjar ta för mycket plats i vardagen finns det ju medikamenter som hjälper- själv har jag stått på två stycken redan från början av pga mycket stark ångest. Nu stå jag på ett medikament. Du berättar att du har mött väggen tidigare- så du som ingen annan vet att det är lönt att be om hjälp i tid !! Och kanske det även kan hjälpa mot dina sömnproblem.
    Önskar det allt gott och lycka till. Du är starkare än du tror.
    Du kan även maila mig om du vill- : Ingridpopovski@telia.com
    .

    SvaraRadera
  7. Kikar in och ser inget nytt inlägg.
    Du mår väl okej eller?
    HOPPAS DET och att du prioriterar annat i stället för datorn.

    I morgon är det min tur för återbesök.


    STOR kram!!

    SvaraRadera