Lite tid för bloggande igen

I dag är barnen hos svärföräldrarna och jag har äntligen tid till min blogg. 
Har många tankar och minnen som har accumulerat seg från dom senaste dagarna. 




Men efter en halv dags spa med min härliga, nyfunna, hjärtvenninna, medsöster och blogg-kompis - Annika, känns hela kroppen, varje muskel så underbart härlig avslappad, hjärnan känns som om jag är inne i en trans- vet ej om jag får konkretiserat några tankar överhuvudtaget....


Barnen o jag har varit hemma dom två senaste dagarna iom höstlovet. 
I går slog det mig att för ett år sedan låg jag inne tre veckor med hög feber, mådde inte särskilt gott kan man säga - o såg mina barn två gånger under den tiden. 

SÅ FANTASTISKT !!  -


-  att jag nu, idag- kan ägna min tid att vara mamma- jag kan ta hand om mina barn, spela spel med dom, åka till universeum. Vardagslige ting känns nu helt fantastiskt rikt. Jag njöt av att titta på dom, lyssna på dom, krama dom. Det är så starka känslor- för det mesta positivt, men i bakgrunden finns tankarna om att så här kanske jag en gång i framtiden inte får vara i hop med mina kära småttisar.


 Det var bra jag kom i håg hur det var för ett år sedan, annars hade jag nog inte stannat upp som jag gjorde- o använd min tid enbart och helhjärtat till mina barn. För ju bättre jag mår, så smyger stressen och ovanorna seg in i livet igen- o tiden jag kvalitetsmessigt använder med mina barn blir ofta influerat av det. 


När jag så medvetet njuter av mina barn- med så många av mina sinnen som jag kan, så er det påfallande hur det känns som om någon skruver mina sinnen upp med en knapp till max. 
Slik var det i den initiella fasen av min ångest oxå- plötslig var det som om alla mina sinnen hade blivit överkänsliga. All ljud, alla synsintryck, hudkänslan mm upplevdes så starkt. Mitt uppe i ångesten var det ingen positiv upplevelse -men nu är det mera som en gåva tycker jag. Det är kanske detta som representerar att njuta i nuet. Det är ju härligt att kunna suga in upplevelsen av sina barn på det sättet- i stället för att man bara  märker av dom i periferien medan man är obsederad i sin egna vuxna " jag måste bara" värld. 
Jag känner mig mer o mer övertygad om att många av oss människor i dagens värld just skruvar ner sina sinnen på lägsta nivå- för att hinna och orka med i dagens stress o krav. Så synd. 


Hm - det var inte detta jag hade tänkt skriva om i dag. 


Kanske jag får skriva ett inlägg till.......