Här är jag

Här är jag
Ingrid

Status just nu :

Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.

lördag 6 november 2010

Barns ärlighet.

Under träningen i går kom jag på en härlig episod från i vintras.
Måste fortfarande skratta inombords när jag tänker på kommentaren till min F, 4 år när vi hämtade storasyrran på skolan - o det var första gången att jag inte hade peruken på huvudet i den situationen.


I korridoren stod en mamma med vackert, tjockt lockit hår, och en annan pappa kom in av dörren. Plötslig säger F :


" mamma, du skulle haft på peruken- du är jätte ful. "


"Vad sa du " frågade jag- för jag trodde faktisk att jag måste ha hört fel. Min goda snälla F kunde inte säga så, tänkte jag spontant.
Hört fel.
Självklart.


F sa åter igen- lika lugnt :
" mamma- du skulle haft på peruken, du är jätttte ful !! ! "




Jag började bara skratta för jag tyckte det var så gulligt, så härlig att F så ärlig kommunicerade hur han kände.


Mamman med det vackra håret försökte trösta mig....
Men jag var inte ledsen- jag hade ju redan gjort mitt val- efter noggran övervägan- att kasta bort peruken. Inte hade jag mycket hår inte, men i mina ögon var dom ca 1 centimeterna rätt så långa :-)


Samtidig hade jag ju färskt i minnet hur min dotter H reagerade när jag utan förvarning gick ut för första gången utan peruken, under semesteren på Gran Canaria. 
Jag hade sminkat mig så fint jag kunde, men var ändå lite nervös för hur alla skulle reagera. H's helt spontana, förvånade och glada kommentar var: 


" Mamma så snygg du är !! "


All tvivel omkring att gå ut utan peruk försvann som dugg för solen.


Vad barn är härliga.



2 kommentarer:

  1. Barn är underbara, och ärliga:)
    Längtar tills jag kan gå utan skarfs...
    Kram Lisbet

    SvaraRadera
  2. Jag känner igen mig i barns ärlighet. På den tiden då jag hade längre hår och färgade det mörkt sa min dotter "mamma, du ser ut som en häxa" och när jag sedan gjorde det ljust sa hon "mamma det var bättre förr". Jaha, hur ska jag ha det då. När jag sedan blev kal sa hon till mig " mamma, jag älskar dig hur du än ser ut". Barn är fantastiska!
    kram

    SvaraRadera