Kanske är jag frisk ?! Oavsett - Oslo here we come !!

Nu sätter familjen seg i bilen - resan går till Oslo. 
I morgon är det fest hos min bästa- kompis Heidi. Ser mycket fram i mot en härlig kväll med många gamla trevliga vänner.


Innan jag sätter mig i bilen kommer lite mera tankar :


Tidigare har jag sagt att jag tror att jag kommer få cancern tillbaks. Huruvida detta er ren ångest som talar eller inte, det vet jag ej, men sannolikt är det så.

I dag har jag fortfarande inte känslan av att jag är frisk. Att jag kommer förbli cancerfri. 

Jag befinner mig kanske mer i en situation där jag provar att inte tänka.

En viktig ting har jag upptäckt - och det är att jag måste njuta av denna "  lyxiga" situation jag befinner mig i nu där jag faktisk INTE VET om jag har cancer. Och så länge jag inte vet, så är det nog så att jag så gott jag kan borde prova tänka att jag är frisk. Än så länge.

När jag tänker efter förstår jag att det faktisk är enormt befriande psykiskt just detta att prova gå ut i från att jag är frisk. För det finns ju visst en chans för det.  Även om min ångest säger mig att jag kommer få återfall, så har jag det inte nu - sannolikt..?. 

( jag klarar inte av att skriva att jag inte har cancer nu. punktum )

Jag inser nu att denna "lyxiga " "vakuum period " är dyrbar- för här finns inte den altomfattande dödsångesten. Den som jag allt för väl har känt av.  

Jag inser att når beskedet om återfall kommer till en människa- så finns det ju inte längre någon möjlighet för den befriande känslan av att man kommer leva ett långt och hälsosamt liv. Då vet man att döden har kommit för att hälsa på, påminna en om att livet ska ta slut- mycket tidigare än man vill. Då er det inte "bara" ångesten som gör att man bekymrar seg för cancern och livet. Då finns inte den lyxiga möjligheten jag nu faktisk har- till att ( sannolikt mest omedvetet fortfarande ) tro att jag är frisk, att jag kan förbli cancerfri.

När jag förstod skillnaden på att vara där jag är nå - jämfört med att ha fått verifierad återfall - så blev det ännu viktigare än förut att njuta av vardagen o det liv jag och min familj har. 

Får jag återfall en dag vill jag nog bli galen om jag forstår att jag inte tillåt mig själv leka med- och njuta av tanken av att vara cancerfri - när jag hade möjligheten. För resten av mitt liv här på jorden vill jag då aldrig mer kunna njuta av den fantastiska och " bekymmerlösa" känslan.


Vilken oerhört viktig realisation av min nuvarande situation.