Ett litet livstecken. Lite om själen.

Sista veckan har jag varit helt utan ork, tom för energi - en tanke har ständig dykt upp i mitt huvud : Jag vill sova....

Har mina teorier till varför jag har känt mig så trött.
Hoppas det kan vara att jag har tagit i för intensivt med träningen som jag har hållit på med i drygt en månad. 3-4 gånger i veckan med ordentlig uppvärming på löpband i 40 min ( går - snabbt ) och därefter styrketräning riktad mot särskilt bålen pga min dåliga rygg.
Har jag tagit i lite för hårt när min kropp var ovan?

Senaste två helgerna har vi varit på fest- det blev härligt festande till långt ut på natten, - detta samt njutning av härligt vin gör nog inte underverk för min " gamla " kropp....

Det börjar likna mer och mer  en frisyr !! Her var jag nöjd då jag hade lyckats med att kamma bort mycket av lockarna... 

Men nu när jag är inne på andra veckan med denna trötthet - så kommer ju självklart cancertankarna.
tycker jag ser den där "cancer-looken "i ögonen igen..... Men det där er vel förhoppningsvis inte något jag kan lita på.......


Imorgon ska jag gå och ta blodproven som jag skulle tagit förra veckan - så får jag kollat hur det er bla med min lever. 


Jag har velat skriva i bloggen. 
Men jag har inte orkat. 
I dag fick jag en hälsning från Fighter som undrade om alt är bra- iom att jag inte hade bloggat på ett tag. Det var hjärtvärmande med den omtanken. Tack ! 




                                                   
 Själen


Har undrat en del över detta med själen - om själen kan tala till en- berätta för en när det inte går bra med kropp / själ.
Jag tror jag går och provar känna efter om min själ provar berätta mig något med denna tröttheten.
Någon gång i månaderna innan jag fick min diagnos så tror jag verkligen att min själ talade till meg.
Jag tror min själ desperat provade skrika ut att mitt liv var i fara.
Jag har aldrig upplevt detta förut. - Jag vaknade mitt i natten- och bara ropade ut- i det som var en tydlig dödsångest. Eller nej- dödsångest er faktisk fel ord. Jag hade vaknat brått med en överväldigande
stark " besked "inuti  mitt huvud : " Du ska dö ". 
Så var det verklig- det var rakt av en statement- någonstans i från ( min själ ?...) - som konstaterade att jag skulle dö. Och då ropade jag ut- i dödsångest. 
Det var en mycket stark upplevelse. Jag har aldrig förut - eller senare - upplevd något liknande


Nästa morgon.
Nästa morgon gick livet sin vante gång.
Jag lyssnade inte på min själ. Så tolkar jag det.