Home for christmas ?

Kom hem onsdag kväll kl 22  med tåget från Oslo. Trött, men belåten !


Har haft några härliga dagar med framför allt familj, och några enstaka vänner.
Önskan om att vara social med även flera kompisar var definitivt  där , men då jag fortfarande är oerhört trött av min låga Hb ( blodprocent ), så blev det lite aktivitet på denne damen, jag låg mycket på soffan där jag njöt av att vara nära dom jag älskar. 


Dom som känner mig förstår ju att det självklart även var möjlig att hitta lite extra krafter för lite shopping, annars blir ju livet för tråkig.  !!!


Även två cafe´besök - ett med min mamma - på 81 år !! , och ett med min äldsta bästa kompis- Heidi - lovely !!


OK då, - .....var även på party tills klockan 3 på natten, lördag,......vilket var utomordentlig underbart !!!! Det har tagit all min energi ...... Men gud så underbart det var. 

Torsdag tog min man en telefon till patologen , enbart för att informera att jag har tagit blodprov för att kolla CYP2D6 enzymet. 
Detta enzymet är viktig när det gäller att kroppen kan hantera Tamoxifen- slik att den utverkar sin effekt. 
7 % av befolkningen har tydligen någon defekt i detta systemet- som gör att Tamoxifen inte fungerar.

Då jag nu ju har ny cancer- och man nu ska bestämma min kommande behandling- så tänkte vi att det var viktig att veta om jag var en av dom 7 % - slik att man inte felaktig tänker att min cancer är så aggressiv att tamoxifen inte ens har kunnat bekämpa cancern, - då det faktisk evnt. är slik att jag inte har haft någon fungerande antihormonell behandling.


Ehhh - hänger ni med.....? JA,ja- vi blir ju lite knasiga och neurotiska i denna situationen. 

ANYWAY :


När S talade med patologen- så kom hon plötselig med informationenen om att: 


Det är spridning till lymfkjörtlarna i armhålan. 


Dom tok Portvaktskjörtelen ( Centinelnode )- och én till.  Båda hade cancer i sig.


Vi hade - även denna gången, inte turen med oss.


Tyvärr.


Det att den per-operativa undersökningen visade att det inte var spridning till lymfkjörtlar, var att cancern  olyckligtvis inte satt just i det snittet som dom undersökte. Det var ju 20-30 % chans för att det skulle bli just så här.


Needless to say - we were totaly disappointed.


Det vill säga, S var ensam hemma då han fick veta detta - och blev super- stressad - plötslig befann sig ute på terassen och städade löv etc- utan att helt veta hur han kom dit....


Jag var SÅ INSTÄLLD på att detta bara var " A MINOR SETBACK "- att det inte fanns någon spridning, och att det nu bara skulle gå åt rätt håll.


Det fantes liksom inget annat alternativ.


Det vill säga- det gjorde jo tyvärr det.

Men - efter några tårar - så var det ju bara att försöka tänka positivt igen. Dvs- vi hade inte mycket val hellre- för F på 5 1/2 år, som hade kommit till oss då han hörde mamma gråta, sa : 
" Kan du snälla sluta att gråta-  helst. ".


Då började jag skratta. Barn är underbara. 

One of my sisters paintings. Me like !!

Cancern är en NY CANCER. 
Yippi - får man ju säga.


Denna cancern är också hormon-känslig, också aggressiv, - men mer detaljer vet vi inte.


Så nu väntar : 


Ny operation.
För att ta bort alla lymfkjörtlar


Cytostatica


Strålbehandling.


Yihaaaaa.




Inte det jag önskar mig , kan jag berätta.

Det finns endel saker som irriterar mig just nu, - men rent praktiskt är det att jag fortfarande är så UTOMORDENTLIG TRÖTT .
Min blodprocent ( Hb ) kontrollerade vi i går, och den har inte blivit ett dugg bättre. Jag är inte förvånad.


Av erfarenhet vet jag ju att jag nu i flera månader inte kommer att må direkt wonderfull 
JUST NU borde jag faktisk må som BÄST, jag borde må FANTASTISK  - nu ser jag fortfarande ut som Ingrid, snygg i håret.....


Då är det det faktisk mycket bittert att jag inte mår fantastisk.
Jag är som en sliten trasa.


Inte ens 3D film om smurferna hjälpte i går.....   : )

Nej- nu måste jag ut - min man tjatar och tjatar....


: )