Oeps.....
I eftermiddag rinde chefen för kirurgen. Det är han som skal operera mig.
" jag hör att du har något i lungerna " sa han
"ehhhh......, nejjjjjjjj "- sa jag.....- Men lade snabbt till at:
" jo, i går fick vi veta att jag har infektion med mycoplasma "......
" jaha- och hur mår du ?....."
För att göra historien kort, så klarade jag tyvärr inte övertala kirurgen om att jag kunde minsann opereras som planerat på måndag. Jag skruvade på min charm- som faktisk kan funka till tider- men inte i dag, nej.
Nej Alltså.
Det blev alltså ett nej för måndagens operation.
" vi ringer med en ny datum - någon gång i nästa vecka , några dagar försenad " - tror han att jag bli opererad.
Och jag som ju tar antibiotika redan på 3e dygnet, tar hostmedicin samt även astma -inhalation för att bjuda mina lungor på lite cortison så inflammationen dämpas. Vi tänkte att detta regimet skulle göra att
jag skulle få min operation som planerat......
Har inte ens känt ett dugg av någon som helst emotion.
Det säger sannolikt lite om hur slitna vi är.
För två år sedan hade jag fått total panik och tänkt att en slik försening definitivt skulle vare det som skulle medföra att jag säkert skulle dö av cancer.
Nu är det - igen - bara att acceptera, och hoppas på det bästa.
Nu är min man och jag åter igen ensamma hämma. Svärmor har övertalat dottern att stanna tills imorgon. Med sonen var det inte lika enkelt, vilket inte förvånar. Men även han har stannat kvar hos dom. Talade nyss med honom på telefonen ok det var ok : )'
Men här gäller det att prioritera. Och just nu är det min man som er helt slut- vit som ett lakan då han " var tvungen " att vara på arbetet i dag- som självklart visade sig bli en extra jobbig dag- så nu ligger han i badkaret - har fått en kopp te- jag har även tänd ett doftljus för honom och satt in dit lite skön klassisk musik. Detta betyder ju självklart att jag mår bättre - när jag kan göra detta för honom ! - Fasan- jag måste ringa kirurgen NU och berätta att jag ju är pigg som bara den !!!!!!
MEN - i morgon kommer våra kära små barn hem. Det ska bli skönt.
Avslutar nu - ville snabbt bara meddela om "the minor change in plans "........
Om meg - en kvinna i sina bästa år, 44,- hustru, mamma,syster, dotter, kompis och hur bröstcancerdiagnosen 2009 blir introduktionen til ett ångesthelvete, rädslan för att dö, inte se sina barn vuxa upp mm, samt hur livet trots detta går vidare- jag kan åter igen njuta av livet! Njuta, men parallellt finns altid ångesten - " när kommer cancern åter". Blogg om alt o inget, liv o död. Och sedan 4.10.2011 - även en blog om att cancern åter har tagit plats i min kropp.
Status just nu :
Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar