Home sweet home

Operationen gick bra, kom hem ca ett dygn efter operationen, så jag klagar inte ! 

Fortfarande dränet inne, det kommer endel sårvätska, så det lär nog stanna kvar några dagar- men denna gången gör det som tur är inte ont !!!

På avdelningen kom jag i kontakt med flera flotta kvinnor som var opererad- alla som en - för bröstcancer. Det blev timmer med prat - så givande , och positivt det kan vara att träffa nya människor- även i slika omständigheter. Fina kvinnor.

I dag har jag suttit med huset fullt av tända stearinljus. En kopp te har varit framme hela tiden- för mig är det viktigt att skapa en mysig stämning. Varför inte njuta - om det nu finns möjlighet för det ?!

Har även städat lite, tvättat 5 tvättmaskiner,,,,varit hos bagaren, haft besök- först av min goda härliga kompis Annika, - sen kom min goda Maria spontant förbi med.....macaroner !!!!! Hon vet vad jag gillar den tjejen  ! 

Just nu är jag lite sliten så jag har lagt mig ner lite. 

Har faktisk svårt för att vila. Vet fortfarande inte helt varför- det känns som om jag har en million myror i kroppen som gör det omöjlig att överhuvud taget sitta, ligga lugnt. 

Undrar på om det kan vara en effekt av all stressen vi går igenom nu. Jag har ju denna gången ingen ångest, trots att vi ju befinner oss i en slags ny livskris. Kanske det yttrar sig fysiskt- på detta sättet- i stället för ren psykisk ångest känsla- eller som för två år sedan- då ångesten debuterade som paralyserande illamående.

Tror inte min kroppsliga stresskänsla är ångest, dock alltså kanske dock ett tecken på vår livskris - som jag ju på ytan hanterar lugnt och fattat.

Av det skälet har jag därför faktiskt bestämt mig för att jag ska använda ett två dagers regim där jag tar lite lugnande medel- Sobril - morgon- lunch och kväll - i två dagar- för att se om jag kan bryta det. Har nu gjort det i ett dygn - och jag mår faktiskt bättre. Även spänningshuvudvärken är bättre. 

Om ett dygn tänker jag trappa ner det till noll igen.

Och tack vara Helena - har jag fått tips om bra accupunktör- iom att min alldeles privata doktor Aslak sitter i Oslo med sina fantastiska och kurerande nålar.

 På sjukhuset var det rätt så konstig att vara en " erfaren " bröstcancer patient- utan spridning- men med en ny primär bröst cancer. En surrealistisk känsla att sitta där i samma situation som dom andra kvinnorna, dock med den stora skillnaden att jag vet vad jag ska gå igenom. Jag gör det för andra gången.

Fortfarande är det slik att jag inte tänker och analyserar för mycket, känner inte efter för mycket. Det vll jag inte spendera energi på. 


Jag vill njuta av vardagen. Samt att jag faktisk känner en innerlig kraft- m min slitna kropp - till att kämpa så blod och svett sprutar- denna behandlingen SKA gå bra, min kropp ska tolerera cellgifterna, som i sin tur ska ta död på evnt cancerceller som finns i min kropp. 


Jag vill LEVA. 


Även om det finns stor statistisk chans för att jag inte kan överläva detta- så har jag bestämt mig för att jag faktisk kan - ock SKA befinna mig i den ändan av statistiken där jag faktisk överlever. Om någon som läser detta tror att jag hör med till den ljuvliga grupp bröstcancerpatienter som har 80-90 % chans att överleva - så kan dom tänka om..

Jag läste direkt efter Steve Jobs död att en biografi om honom beskriver hur han länge låtsades som att hans cancer inte fantes. Han levde på som vanligt. Men till slut så blev det ju uppenbart att hans kropp var sjuk, det gick inte att låtsas mer.


Ibland har jag undrat om det är det jag driver med- låtsas som att jag bara är " lite " sjuk. Men annars är allt ok. Är det därför vardagen fungerar rimligt ok - i allafall psykiskt. ?


Det finns många tankar och funderingar som ni kanske märker. Och sannolikt finns det ett samensurium av skäl till att jag fungerar så bra som jag gör nu. Jag tror nog inte jag låtsas- men på andra sidan - att välja att inte gå ner i djupet, tänka och fundera, bli ledsen - men njuta av dagen som den är- utan att analysera. Är det att lotsas?


Tror att min psykolog kanske skulle säga att det kvittar vilket som är vilket- det fungerar i allafall . 

Nu känns det som om det är läggdags för mig. Sov så gott i natt- efter en natt med lite sömn på sjukhuset.

Hoppas på att åter få en lång och god natt med sömn.