Dato för operation

Så - då har jag fått tid den 14e november- vilket redan är nästa måndag !!

Och som förra gången- står jag på en lista- i fall att någon går ut av operationskön - då kan jag bli uppringd för att bli opererad tidigare.
Har faktisk funkat båda gångerna vi har testat det.


Ett lite problem dock - jag har blivit förkyld, ingen feber, men det sitter i longorna. Får bara inte hosta så läkarna hör det om jag får möjlighet att bli opererad tidigare.......


Så här i huset hostar minsten som bara den, dottern sjuk med hosta, huvudvärk samt magont och feber, mamma med samma symptom, dock utan feber !- och nu, i dag har även pappa blivit sjuk- med över 39 i feber  ligger han redan nu i sängen. 


Kanon !!....??!!


Ja,ja - i och för sig så är det ju bättre att vi är sjuka nu, och inte nästa vecka.

barnen plockade blommor från krukorna kring huset !

Och hur går det annars då....?


Ja- säg det. Dagarna går förbi, en efter en- och varje morgon vaknar vi på ny - till en ny dag. Så på något vis klarar vi ju detta .


Jag tror nog att både S och jag har lossnat känslorna från vardagen. Vi gör alt det praktiska som ska göras, försöker hålla uppe " spiriten " , och inte fundera eller analysera för mycket. Och inte känna efter i djupet. 
Som jag har sagt förut så tror jag absolut inte det är någon " denial"  i det- vi har varit i ångesthelvete förut, och har nog kommit en lång väg i denna " process" , och vet även att den enorma energi som sugs ut av en slik känslomässig situation - det har vi inte råd med. Och vi uppnår ingenting med det.


Nu och då kan jag få känslan av att jag lever i en helt egen bubbla, där jag avskärmar mig från vad som    är verkligheten. Min verklighet. Vår familjs verklighet. Det kan kännas konstig, men jag stannar ändå kvar i denna " bubblan", - för som sagt- något annat är faktisk inte aktuellt.

close up av barnens blommor

Lilla sonen är den som mest uppenbart sliter, då han har fått mer tvångstankar och tvångshandlingar. Då jag konkret konfronterade honom med att jag hade sett att han hade en tvångshandling, så kunde jag som tur är snabbt berätta att det är helt naturlig, och att jag mycket väl kan känna igen mig i det. Jag försökte säga att det kommer av rädsla, och förklara lite omkring tvångstankar och tvångshandlingar, - men ehhh.... - pojken är 5 1/2 - så det är kanske lite svårt för honom att ta det till sig....


När jag frågade honom om han gjorde det för att han är rädd för att mamma skal dö- så kom ett klart och tydligt JA. 


Nu ska jag ha lite kvalitetstid med barnen- innan vi går och ger pappa lite selskåp i drömland.