nattens dröm

Min kära syster och hennes man var hos oss i helgen som var. För mig- en oerhört " lyx " iom att hon ju bor i Oslo och vi naturlig nog inte ses så ofta. i allafall inte ofta nog. Särskilt i en situation som denna- så är det tungt för båda mig- och min familj och nära vänner- att avståndet gör att man inte bara kan slänga förbi sådär. 

Frånsett att dom lagade middag för oss fredag, samt världens härligaste trerätters middag på lördagen - så fick jag bla. denna häftiga julgranen. !!!! Vi hängde upp julpynt som var inköpt i fjolårets REA - och här ser ni resultatet. !!

Visst- annorlunda- men så coolt - är supernöjd ! 

Lite tidigt kanske, men iom att jag inte vet hur min form lär vara när det närmar sig jul ( dvs- jag vet ju det av erfarenhet- så då är det bara att starta nu när man är " pigg" - och ffa allt får hjälp !

Natten har varit perfekt- dvs. att jag har sovit , sovit, sovit. Men vaknade av en mardröm som inte var särskilt trevlig. Vaknade av att jag gråt den djupaste, sorgligaste, förtvivlade gråten ( oesj- det blev dramatiskt )- men det var för att jag i drömmen nyss hade fått veta av en läkare att jag hade massor med förändringar i hjärnan som sannolikt var cancer- jag och min syster stod där och tittade på bilderna av min hjärna- och han frågade om jag möjligtvis hade besvär motsvarande dom områden i hjärnan där förändringarna satt. Jag började tänka anatomi och kroppsfunktioner medan jag tittade på bilden- för att kolla om jag hade känt av symptom som kunde motsvara detta. 

Oavsett så sjönk sanningen in - att nu var det kört.  jag grät och grät - sannolikt något jag borde göra någon gång när jag är vaken. ?.

Men som tur är- det var en dröm. Så bort med den !

Barnen vill båda baka mer pepparkakor, pynta till jul mm - så vi får se om vi redan i dag bakar färdig pepparkaksdegen som min syster använde med barnen i helgen. 


Barnen är så söta- i lång tid nu kommer dom hem med dom sötaste ting dom har gjort åt sin mamma- hjärtan i alla slags former, ritningar, figurer, armband- you name it. 


Och även om det är lite läskigt- så är det en stor och spännande grej att få känna på mammas drän-påse när den är fylld- och att få tömma den !!


Annars kommer det tankar och kommentarer från dom båda - allt från att dom skulle vilja att vi var en vanlig familj......, till att F gillade att se på en bild av mig medan jag var på sjukhuset- vi kramar - och . " mamma , jag gillar att kramas- men så blir jag ledsen, för att när jag blir stor - så finns ni inte där längre. " DÅ måste man ju bara krama lite extra länge där och då !!


" hur lång tid tar det får cancern att gå ? " - hur menar du , frågar jag .
F klarar inte helt att förklara- men när jag berättar att den cancern jag har blivit opererat för nu har varit där i många år redan- utan att jag har märkt det- så säger han förvånad- och med lite lättnad : "åh - så då behöver vi inte oroa oss sååå mycket då !? "
Jag tror han tänkte att jag inte kommer dö i morgon- att det kan ta år- ( vilket ju i och för sig kan vara en sanning )


Det är inte så lätt detta med att veta vad som föregår där i dom små huvuden. Jag tror jag vet, men sannolikt har jag ingen riktig bild av vad de tänker. 


Fortfarande tror han att det är han som har förorsakat min bröstcancer- för att han kommer i håg att han som liten en gång bet mig i bröstet. 
Det har jag ju förklarat honom flera gånger att absolut inte kan ge cancer. 
Min förvåning var stor när det nu visade sig att han fortfarande tror att det är slik jag fick min cancer.


Jag vill göra allt jag kan för att min barn ska må bra- så bra som möjlig - under dessa omständigheterna- men helt lätt är det inte. Jag har glömt hur det är att vara barn, att tänka som ett barn, att dra slutsatser som barn.


Men jag vet att jag gör mitt bästa och det är en tröst : )