Här är jag

Här är jag
Ingrid

Status just nu :

Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.

torsdag 23 september 2010

Stödapparat !

Detta med blogg känns bra !

Känns verkligen skönt o ha hittat flera likesinnade. Tråkig att det finns likesinnade, men sånn är livet.

Vilken stöd vi kan vara för varandra- vi kan jo som ingen annan förstå hur det är att vara oss.

Mitt eget skrivande samt läsande av andras bloggar sätter igång en mental process som jag tror är en enorm push i den psykiska läkningsprocessen.

Känner meg jätte stimulerad !

Men nu ut på café för att träffa bästa kompissen här i Oslo - Heidi. barndomskompis som har stått ved min sida hela tiden, förlåtit meg när jag har gjort ( omedvetna) dumma saker, åkt upp och ner Oslo- Göteborg många många gånger senaste året- även om det bara har varit för en dag. Jag har sagt det för - men det kan inte sägas för ofta- jag hade aldrig klarat av denna resan om det inte hade varit för stödet av min familj o kompisar. Helt fantastisk.
Nu ett snabb-träff innan sonen o jag går till mormor för att fira 80 år.   !!!!

Har så mycket i mitt huvud som jag vill ha ner på " pappret"- men nu alltså ingen tid. Det får bli til weekenden skulle jag säga- men fredag kommer en av mina bästa kompisar från studietiden i Nederland. Hon landar på Landvetter på förmiddagen- med dotter på 1 år o son som min - 4 1/2 år.
Mina fantastiska kompisar som kommer med sitt stöd ! Tack o tack


Nu ska jag vara på caféen om 4 min......
Upplagd av kl.

7 kommentarer:

  1. Anonym23 september 2010 kl. 02:13

    När livet visar sig från sin svartaste sida märker man vilka som är ens riktiga vänner och dom är guld värda.
    Hur går det med din ärftlighetsundersökning?

    Kram, Pernilla

    SvaraRadera
  2. Annika23 september 2010 kl. 02:49

    Ja, tro mig. Stöd från bloggar och bröstcancersystrar är ovärderligt! Vi spelar i samma liga och kan verkligen förstå varandra.
    Nästa vecka blir utmärkt, jag kan inte heller på tisdag. =) Maila mig på kjellers@live.com så kan vi byta telefonnr etc.
    Kram
    Annika

    SvaraRadera
  3. Lisbet Lindell23 september 2010 kl. 02:54

    Jag kan bara hålla med, vi är ett enormt stöd för varandra i kampen mot cancern, jag skulle inte fixat min sjukdomstid så här "bra" om jag inte haft mina bloggvänner, vänner och min familj.

    Du skriver jättebra. jag har läst hela din blogg.

    Kram från Lisbet

    SvaraRadera
  4. Anonym23 september 2010 kl. 12:08

    Även om jag inte haft samma sorts cancer som ni så känner jag mig ändå som en medsyster.

    Tack för att ni finns!

    SvaraRadera
  5. Ingrid H23 september 2010 kl. 12:38

    Tack för fina kommentarer ! Förstår att ni " gamla travare " här inne i bloggens värld har fattat detta för länge sedan... !
    O cancer är cancer - kan inte tänka meg annat än att den skrämmer skiten ur en - oavsett vilken typ. Så min sann är du medsyster - tyvärr.
    Jag säger som Fighter- tack för att ni finns!.

    SvaraRadera
  6. Annika24 september 2010 kl. 10:00

    Tack för att DU finns. Tillsammans är vi starka.
    kram Annika

    SvaraRadera
  7. Anonym25 september 2010 kl. 01:46

    Kan jag få din mailadress?
    KRAM, Fighter

    Min är: endagitagetmedme@hotmail.com

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)