Jag som idag skulle skriva lite mer i min nya blogg. Har drömt om det halva natten... - i stället har jag suttit i 4 timmer o läst blogg efter blogg. Vad duktiga alla är till att berätta om sina liv. Jag har känt igen meg mycket, o även gråtit över det jag har läst. För jag har läst om andra tjejer med bröstcancer.
NU! måste jag komma i gång - tyvärr med nåt helt annat enn att skriva här. Får nog städa lite här innan maken kommer hem om bara ett par timmar- o sen hämta barnen, gå med Hanna på dans, o sen besök av tvillingbror Marius, Annett o barnen från Oslo över helgen.
Jag blir så glad när vi får besökande över weekenden !! !! Sista året har vi haft otrolig mycket stöd i form av mycket besök av familj o venner som har kommit över weekenden - från Norge - o Nederland ( där jag har flera goda kompisar efter att ha studerat där i 8 år). Den bästa medicinen för meg i min värsta ångest period var att omge meg med dom jag är glad i - och det är många ! - O även utan ångest så älskar jag fortfarande att huset fylls av gester !!
Nehej - får starta med en dusch - tvätta mitt härliga egna, krulliga !, hår !!
Får ta fatt på lite mera engagerad skrivning när besöket har rest söndag : )
Om meg - en kvinna i sina bästa år, 44,- hustru, mamma,syster, dotter, kompis och hur bröstcancerdiagnosen 2009 blir introduktionen til ett ångesthelvete, rädslan för att dö, inte se sina barn vuxa upp mm, samt hur livet trots detta går vidare- jag kan åter igen njuta av livet! Njuta, men parallellt finns altid ångesten - " när kommer cancern åter". Blogg om alt o inget, liv o död. Och sedan 4.10.2011 - även en blog om att cancern åter har tagit plats i min kropp.
Status just nu :
Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRadera...från en bröstsyster i Höllviken. Dessutom en norska...;-)
Såg att du skrivit i Lindas blogg och ville bara ge mig till känna.
Hoppas du får en underbar helg med Norge-besöket! Visst är det skönt med familj och vänner som kommer över gränsen ibland.
Att leva med ångesten för återfall är ibland mycket jobbigt, men förmodligen bara nåt man får vänja sig vid... Har bara hunnit gå på ett återbesök. Blir det lättare?
Den 30. denna månaden är det dags för mig att få reda på om jag har en ärftlig typ. Min mamma gick bort i spridd bc då hon var bara 44. Själv var jag 33 då jag fick diagnosen. Dessutom har jag två flickor (04 och 06), så resultatet från undersökningen är rätt viktigt...
Jag skulle jättegärna höra från dig! Antingen på min blogg, eller via mail conny.elisabeth@tele2.se
Store klemmer!!
Elisabeth
Så kjempekoselig at du tok kontakt ! Skriver på din blogg- håper du ser det ?!
SvaraRadera