I dag - dvs när jag avslutar här- åker jag o sonen till Oslo för att gratta min mor - hon fyller 80 i morgon !
Mormor blev opererad för bröstcancer ungefär på den tiden då jag fick besked om att alt var bra på mammografi + ultraljud första gången....
Läste mycket bloggar i går- det känns väldig bra att läsa om andra som beskriver mycket som jag känner igen meg i. Det lugnar på nåt sätt. För några månader sen, när ångesten var så närvarande, kunde nog inget hjälpa mot känslan av att vara totalt ensam i den, men nu med en mer normaliserad vardag känns det motsattsen till ensamt att läsa om andras liknande erfaringar. !!
Även om jag har hittat tillbaks til meg själv - ( låter patetisk, men är så sant så sant ) så har mina små grå inte klarat av denna resan verkar det som. Är det möjlig att vara såååååååå glömsk ?! Senast i går så fick jag beviset om att jag iiinte är att lita på. Jag ringde tidig på morgenen för att säga att jag nog tyvärr inte kunde komma på den bokade tiden för en speciell undersökning, då jag samma morgonen upptäckte att jag hade missat att jag skulle ha gjort en massor med förberedelser - redan dagen innan- inför undersökningen. Jag bad så mycket om ursäkt- men då sa damen att- jag faktisk inte hade tid före om en vecka- ock att jag oavsett inte hade kunnat komma om jag inte hade anmält meg 5 dagar innan undersökningen. Skrämmandet att jag inte hade fått med meg nånting av detta. Annars får jag inte med meg f.dagskalas som min dotter är bjuden på ( 2 gånger i rad ), möten på dagis/ skola, frukten som skal med på skolan, har glömt plånboken två gånger i affären - listan är låååång. Tråkig faktisk - det är detta med kontroll igen. Jag har tydigen mycket mindre kontroll än jag tror nu som jag går rundt o säger att jag känner meg som meg själv igen. Inte att jag hade mycket koll för precis, men detta er illa. O min mann börjar bli lite desperat- han har inte så mycket reserv energi kvar till att även hålla koll på meg. Stackars
Men, vet ju att mycket kan förklaras av alla behandlingar- o att det tar tid innan man cognitivt har hämtat seg.
Så nu gäller det att hålda tungen rakt i munnen o köra raka vägen HEM till OSLO !!!
Har just läst hos Ankan och ser att vi har exakt samma problem.
SvaraRaderaAntar att den där stressen och glömskan kommer av att vi varit med om något traumatiskt och att vi måste ha tålamod med oss själva.
försöka göra en sak i taget och inte ha så stora krav på oss.
Jag läste inga bloggar då jag var sjuk.
Det är först nu när jag bearbetar allt.
Varm kram och hälsa Oslo från mig!
Hej !
SvaraRaderaHur länge har du varit sjuk - om jag får fråga? ...?
Ja- en ting i taget är tingen som gäller kan man säga ! - men av gammal vana- från den tiden då jag var jäckla effektiv... : ) - så har jag tusen idéer i huvudet nu - har jag tur, klarar jag göra 1 av mina planer för dagen....... Men njuter av att ta det lite lugnt o känna att jag fungerar igen- även om kroppen känns ut som om det var jag som skulle fylla 80 imorgon. Men det struntar jag i . För meg har hela tiden de fysiska plågarna varit peanuts jämfört med den mentala biten.
Är osäker på om du får detta svaret eller om det bara kommer på min sida ?! Säg gärna till meg om du får detta på din blogg !! Tack- klem fra Oslo !
Hej Ingrid!
SvaraRaderaVilken fantastisk vacker blogg du har. Det blev varmt i mitt hjärta när jag nu gick in och läste den för första gången.
Jag har själ bröstcancer och är på väg tillbaka. Måste bara få säga att det du upplever är HELT NORMALT. Så har jag med haft det!! =)
Kram
Annika
Hej Annika. Känner igen mig i det du beskriver om glömska. Ibland känner jag mig riktigt "knäpp" och det är skönt att veta vad det beror på, ävan om det är tufft i att råka ut för alla konstigheter. Kram
SvaraRaderaIngrid!
SvaraRaderaJag igen! vi bor ju för jösse namn i samma stad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Sugen på en fika?
Kram
Annika
Absoluuuuut ! Jag har skrivit lit i din blogg idag! Ska köpa Amelia !!
SvaraRaderaTack - så trevlig med alla komentarar! Känns som ett bra stödapparat detta här!