Här är jag

Här är jag
Ingrid

Status just nu :

Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.

torsdag 20 januari 2011

Livets dynamik



Slik är ju livet- det går vidare, dag för dag, minut för minut, sekund för sekund. 
Det är en dynamisk process- utan att vi märker det åldras vår kropp hela tiden, och mentalt står det hellre inte still. Ofta har jag befunnit mig på ställen i livet där jag har trott att NU är jag ÄNTLIGEN där jag vill vara i livet. Vare sig det gäller karriär, lyckan i äktenskapet- kroppsvikt...., - ock gång på gång har jag naivt trott att 


" I'm here to stay - for good !!! "







Men slik funkar det inte. För livet är en dynamisk och invecklad process.


Och detta tänker jag på nu - särskilt nu - som jag har återfunnit positiv energi och styrka.
För jag vet att jag har känt så här tidigare under min cancerresa- och blivit milt sagt förvånad och besviken när det har känts om om jag har tagit flera steg bakåt.










Så nu säger jag till mig själv att vara förberedd på att slika bakslag fortfarande kan komma / nog kommer- och då gäller det att ha tålamod, på ny samla energi, kavla upp ärmerna och kämpa vidare.
Jag vill vara förberedd på detta slik att jag inte blir så besviken - nästa gång- men hellre tar det som ett ett bevis på hur livet är- det är inte altid lätt, det går upp o ner.


Senast dom sista två dagarna har yttre faktorer tydligt haft en inverkan på mitt psyke. Negativt.
Den ene var reaktionen till en av damerna på vatten gympan för kvinnor med bröstcancer- hon måtte fråga två gånger om hur många cancerdrabbade lymfkjörtlar jag hade- hon trodde inte hon hade hört rätt när hon hörde talet 15.








15. 
It sucks.

En slik reaktion tar mig närmast ordgrant tillbaks till rummet på bröstmottagningen där den stora mörka kirurgen så opedagogiskt kom med beskedet. Då jag skjönk ner i ångesthelvetet.

Sen läser jag i Johanna bladet om en som har dött i bröstcancer, - det gick så bra med henne- så dog hon relativt plötslig ändå av cancern.

Dessa saker gör att jag känner ångesten ganska tydligt - svagt, svagt - men inte till att ta miste om.
Min nyfunna trygghet i mig själv viker plats för tankar som har haft alt för stort utrymme i mig det seneaste 1 1/2 året- och jag känner hur dom närmast magiskt kan t sin plats innuti mig igen.


" vem är det du tror du lurar Ingrid ?"

" er det att ljuga för mig själv " att leva i andan av att jag iiinte har cancer- att jag iiiinte ska få cancern tillbaks ?!?! "

" vem tror du att du lurar Ingrid ?!?!"

15 lymfkjörtal med cancer. Hur i h... kan du tro att det ska gå bra?!




MEN NEJ !!            


Just nu har jag faktisk inte utrymme för slika tankar.



BORT MED DOM  !



Jag vill hellre leva i andan av att detta kan gå bra- eller rättare sagt- inte tänka på detta konkreta dödsdillemaet- men hellre fortsätta i den positiva andan - av att jag faktisk kan göra så mycket själv för att ta hand om min kropp och min själ - så jag mår så bra ja kan under de forutsättningar som livet bjuder mig.

Om inte detta är ett tecken på att jag har kommit vidare i cancerresan - så vet inte jag !









Nu ska jag svamla lite...
Bilden över representerar mitt liv/ mitt psyke / min själ-  när jag är harmonisk ock glad ( har lite kontroll...)
 Det är en slät fin yta av sand, ingen störande element som kan rubba min psykologiska likvikt ( eller heter det jämnvikt ? )























Så dyker det plötslig fotspår upp, stenar- eller andra ojämnheter. Yttre faktorer som kan bryta harmonien.
Yttra faktorer som låter cancertankarna prägla verklighetsuppfattningen min.














Som tur är kommer vågorna och sköljer bort mycket av ojämnheterna som dyker upp - och jag kan åter  gå vidare utan att ha låtit alla fotspåren, som naturligtvis kommer min väg,- lämna permanenta ( och negativa ) spår.





11 kommentarer:

  1. Känner igen.
    Nickar.

    Jag har gått vidare, men går i bland två steg bakåt.
    Å tanken att det här bara är ett tillfälligt avbrott i cancerresan finns ständigt.

    SvaraRadera
  2. Du min fina vän, skriver så otroligt vackert! Jag gråter nu, jag vet, jag är väldigt emotionell... =)
    Du har inspirerat MIG att kliva upp ur mitt träsk, att ta tag i "levandet" igen. Vi lyfter varandra i de svåra tiderna!
    Kramar
    Annika

    SvaraRadera
  3. Fina, fina Ingrid. Du är så bra på att uttrycka dig och dina känslor. Vet såväl hur du känner. Men jag upplever att det inte finns någon riktig logik i det här med lymfkörtlar och överlevnad. Så skit i det. Snart är det två år sedan du fick din diagnos och du lever. Det är ett gott tecken. Men jag förstår dina känslor så väl.

    Största kramen till dig

    Viktoria

    SvaraRadera
  4. Åh, så fint du skriver, Ingrid! Vi kjenner igjen tankene alle sammen... Hvorfor skulle det gå bra for akkurat mig?
    Jeg sier som Viktoria - det virker väre litt hipp som happ hvem som får det tilbake - statistikk er bare statistikk osv, osv. En klen tröst, jeg vet, men du har kommet så langt at jeg tror du kommer fort tilbake om du skulle få en liten dipp.
    Selv var jeg inne på internett idag och sjekket ut studiene på den nye medisinen for her2+... Tenkte jo ikke på at alle som fikk tilbud om studien jo befant seg i stadium IV - så statistikken der var jo ike så morsom;-)
    Hvor dum kan man väre...?;-)

    En kjempeklem til dig!
    Elisabeth

    SvaraRadera
  5. Ja du skriver fint min namne.
    Som jag skrivit förr har jag ingen aning om hur du känner eller har det.
    Dina systrar har det coh dom kan stötta på ett helt annat sätt än jag kan.
    Men jag finns är i tanken, i ordet i läsandet för dig.
    en kram i cyber för dig och dina medsystrar.
    Logik, tja det finns ju faktiskt ingen.
    Inte bussigt att säga så som hon sa på vattengympan, men men.
    Gjort är gjort och du är du och ingen annan.
    Och ja, det heter jämvikt, fast utan n:et.
    MegasuperduperKram till dig från mig.

    SvaraRadera
  6. Denna underbara kommentar hittade jag gm Caja.
    Vill att du ska ha den:




    ────(♥)(♥)(♥)────(♥)(♥)(♥) __ ɪƒ ƴσυ'ʀє αʟσηє,
    ──(♥)██████(♥)(♥)██████(♥) ɪ'ʟʟ ɓє ƴσυʀ ѕɧα∂σѡ.
    ─(♥)████████(♥)████████(♥) ɪƒ ƴσυ ѡαηт тσ cʀƴ,
    ─(♥)██████████████████(♥) ɪ´ɱ ƴσυʀ ѕɧσυʟ∂єʀ.
    ──(♥)████████████████(♥) ɪƒ ƴσυ ѡαηт α ɧυɢ,
    ────(♥)████████████(♥) __ ɪ'ʟʟ ɓє ƴσυʀ ρɪʟʟσѡ.
    ──────(♥)████████(♥) ɪƒ ƴσυ ηєє∂ тσ ɓє ɧαρρƴ,
    ────────(♥)████(♥) __ ɪ'ʟʟ ɓє ƴσυʀ ѕɱɪʟє.
    ─────────(♥)██(♥) ɓυт αηƴтɪɱє ƴσυ ηєє∂ α ƒʀɪєη∂,
    ───────────(♥) __ ɪ'ʟʟ ʝυѕт ɓє ɱє.

    SvaraRadera
  7. Tack - fina ni - allihopa- för era kommentarer,medkänsla - och till slut det fina hjärtat med fina ord : )
    ( och hjälp m att stava rätt : )

    SvaraRadera
  8. Oro vet vi alla att det inte hjälper ändå hamnar vi där, då är det bättre att göra som du gjort köpa en bok och se vad du kan försöka göra. Jag köpte också boken Anticancer. Styrkekramar till dig och tänk stick du stygga tanken du finns inte!

    SvaraRadera
  9. Hej Ingrid!
    Nu har jag följt din blogg "anonymt" ett tag men känner att det kanske dags att göra ett avtryck. Jag drabbades av tonsillcancer för drygt två år sedan och känner så väl igen din ångest! Jag känner ofta att jag inte "platsar" bland bc-drabbade. Men jag lovar - ångesten är den samma! Det tröstar att en läkare känner samma ångest och oro som "vi vanliga" drabbade. Situarionen är den samma - det är bara diagnosen som skiljer oss åt. All lycka och välgång till dig och din familj.
    /T

    SvaraRadera
  10. Hej anonym !!
    Trevlig att du skriver här !!
    Kan förstå att du kan känna att du inte skulle " platsa" bland bc- drabbade - för det har min friska norska kompis oxå sagt som skäl till att hon inte skriver särskilt mycket kommentarer.
    MEN - du hör till här LIKA MYCKET - och du r hjärtlig välkommen. !!
    Cancer r cancer och sätter i gång samma processer i oss alla. Skriv gärna igen : )
    O som läkare har det säkert varit en mycket lärsam tid jag har haft senaste 1 1/2 året.
    KLem Ingrid

    SvaraRadera
  11. Tack för din kommentar på min sida! Jag är så himla dålig på att läsa alla de sidor jag vill läsa, och tiden räcker inte till. Just därför är det så bra att några lämnar spår hos mig, så att jag kan gå in på just din sida och läsa.

    Känner igen allt du skriver. Precis som när man blir påmind hur många lymfkörtlar som är borttagna. Jag opererade bort just 15 lymfkörtlar och 13 var angripna av cancernörden!

    Men jag vägrar att tro att kroppen blivit "smittad". Jag tänker så här;Kirurgen har skurit bort mitt bröst och alla lymfkörtlar som var angripna. När jag vaknade efter operationen så var jag helt fisk, men kroppen behövde "spolas igenom" så att även de minsta eventuella resterna försvann med "cellgiftsdetoxen".

    Tänker nästan inte alls på att jag väldigt nyss haft cancer utan fokuserar på allt det jag kan göra för att må bra.

    Både förträngning och terapi kan man tycka, men det funkar jättebra för mig, för jag får energi av att göra saker som är nya för mig. Det är en "trigg" att testa nya saker som jag aldrig tidigare ens haft en tanke på, och det är oerhört läkande.

    En annan grej som jag ser fram emot som jag inte pratat om än är, att jag har valts till ordförande i bröstcancerföreningen i min stad och det känns oerhört hedrande. Hoppas jag kan göra något bra för alla de som fått BC i min egen stad.

    Ta hand om dig och känn alla känslor du behöver få ut, det är läkande om något!

    Kram på dig min BC-vän!

    SvaraRadera