I'm here !

Jodå -  jag finns kvar. ! Jag har mått så bra att jag inte har hunnit med att blogga- så brukar det vara - och det är ju bra! Men nu får jag kanske komma med en liten upp to date.

Om jag nu kommer i håg allt- tycker jag har varit på språng dom senaste två veckorna; julshopping, julmys, lunch hit och dit med väninnor, vi har haft middags gjäster, njutit tillsammans med god mat och vin, varit bortbjudna och njutit lika mycket där, - jag verkligen ÄLSKAR att dela en kväll med trevliga människor. Inte bara är det trevlig- men det får mig att känna mig så UNDERBART FRISK - då finns bara Ingrid - och ingen cancerjävul finns någon stans. 

I går skjutsade jag min kompis sedan barndomen- Heidi- till togstationen- hon kom måndag ettermiddag med tåget- fick glädjen av att vara med på en extra fotoshoot hos fotografen ( F och jag gick dit då fotografen glömde att fota oss två tillsammans ). Så nå finns även Heidi med på bilderna från fotografen. Gud som vi har skrattat- otrolig att såååå många bilder iiinte blir fina- när två så unga och vackra kvinnor sätter sig ner framför kameran ?!?!


Nej- ni får inte se några av dom bilderna här.... !


Ni får njuta av bilderna jag har tagit av tulpanerna i stället : )

Otrolig härlig att ha sin bästa kompis sedan barndomen här hos mig- det känns tryggt och gott- och som sagt- då är allt som VANLIGT- och det behövs, kan man lugnt säga - i en vardag, som trots allt, påverkas av vad som har varit dom senaste 2 månaderna ( cancerbesked- helt oväntat, operation, låg blodprocent, mycoplasmainfektion, reoperation, urinvägsinfektion, ) - samt att vardagen påverkas av det som ska komma : cellgifter startar upp nu kommande måndag. 

För att förtydliga det lite- så går vardagarna faktisk relativt som normalt- men jag är mer trött - vilket ju har sin förklaring.

efter att dränet blev borttagit så har det gått supert- bara två gånger behövdes det att avlägsna lymfväska- sedan har det varit bra. 

Cellgift behandlingen består av :


dag 1 : Taxol samt herceptin
dag 8 taxol
dag 15 : ingen behandling.


Detta ska upprepas 6 gånger.


Vi hade för första gången samtal med onkologen förra veckan.


Jag sa inget då vi träffades- ville låta honom ta ordet ( för en gångs skuld- hehe ). Jag undrade lite på om han ville säga något om att det var synd med denna nya cancern- särskilt iom att jag ju i två år, varje 5e månad- har upprepat att jag ville ta bort mitt andra bröst- och han varje gång på något sätt klarade att förskjuta ärendet- då han tyckte attrisken för cancer i mitt andra bröst ju var så liten.


Thank you.


Men nej- han sa inget- och inte gjorde jag det hellre. 
Det kändes som att nu ska vi få information om behandling- ett evnt samtal där jag berättar att mitt förtroande för honom har skadats- får vi ta en annan gång.


Jag frågade varför jag inte får samma behandling som förra gången- och han svarade bekräftande på att det bla var för att jag blev så sjuk på Taxotère. Dom vill inte ta några risker som kan livshotande. 


Dom andra skälen kommer jag inte i håg- dvs- egentligen händer det alltid samma sak " där inne " hos onkologen : på något fiffig sätt klarar han få mig/ oss att tro att han har besvarat våra frågor- men när vi väl är ute av kontoret- så frågar vi oss själva- " men. svarade han egentligen på vår fråga ?!  " Om jag som läkare tycker så- hur känns det då för en som inte är medicinskt utbildad ?

Tydligen ska man inte alls må så dålig på denna behandlingen. Det låter ju bra- dock skriker hela min kropp då - att jag vill hellre ha MASSOR med biverkning- för då känns det som att även CANCERN får mera STRYK !!! 


Båda S och jag frågade - var sin gång- om vi inte kunde få den starkaste behandlingen, vl har liksom denna ena chansen att kämpa fullt ut. 


Men onkologen hävdade att vi får den bästa behandlingen, att den används av flera- och att dom inte kan ge mig den behandlingen jag fick förra gången då dom bla annat är rädda att mina nerver ska få så mycket stryk att tex mina ben blir förstörda. 
Tydligen finns det patienter som har blivit förlamade.


Jag sa faktisk då till min onkolog att jag vill hellre överleva - och ha förlamade ben- för vad ska jag med friska ben till ( vilket jag ju ändå inte har efter min ryggmergskada och förra cellgiftsbehandling ) - men - alltså - friska ben- men DÖD - ehhh ?! 

Men, jag förstår vad han menar. 
Dock kan jag inte få bort den känslan av att min kropp skriker att den vill ha den starkasta behandlingen- det får bara vara om det kan innebära en fara för mig.


Men, det är ju inte mycket vi kan göra - annat än att ta denna behandlingen- och lite på ... att jag får rätt behandling.


Vilket innebär att jag alltså måndag 19e får min första cellgift samt antikroppar.
tredje juldagen blir det åter behandling.


Lite tråkig att det hamnar mitt i julen, men jag är faktisk bara glad att behandlingen äntligen kan starta upp.

Otrolig nog så kan jag inte helt fatta att jag SKA börja med cellgifter igen nu på måndag.


Ska jag verkligen gå runt igen med en kropp som inte känns som min egen ?!

Ska jag verkligen tappa håret igen ????!!! 


Det kan jag bara inte föreställa mig alltså. 
Och det förvånar mig- för jag borde ju kunna föreställa mig det- jag har ju banne mig varit med om det én gång tidigare !


Jag har inte ens kommit mig till peruk- affären- det hade jag klarat av för länge sedan förra gången.

Det är faktisk jäckla orättvist tycker jag- nu när jag äntligen har börjat se ut som mig själv igen- så ska allt av igen. Jaja - det lär ju bli bra även denna gången. 

Heidi kom nu med en skön mössa till natten- for brrrr vad kallt det var utan ett hårstrå om natten !- och även en fin mössa med pannband. Tack !!

Med barnen går det bra tycker jag- jag håller ständig ögat på dom- och som tur är funkar det ok. Lillemann sliter ju lite, men inte mer än man måste kunna acceptera. Har pratat med BUP om det- och han har ju faktisk helt normala reaktioner- som han behöver- för att dämpa sin ångest. 

Nu ska S och jag ut på stan- i det ytterst otrevliga vädret- och luncha.  Mmmm ! Hoppas vi får till slika mysträff framöver också - trots 18 veckor med behandling !