Grrrrrrrrr !!!

Så hette gårdagens inlägg. Grrrrrr !!


Men det försvann ut i det blå - precis när jag var färdig....

I skrivande stund är jag inte lika irriterad- så kanske jag nu klarar att berätta utan att det blir för långt ...

Vi har försökt att nå min onkolog i én vecka nu. I går ringde han.


Och - " JA "-  bekräftade han - jag måste ha gjort en ultraljud av hjärtat innan jag nu på måndag kan få min behandling med Herceptin. 


Och " JA " - det hade han glömt att fixa.    ::::   ???? 


" Då får Ingrid bara vänta en vecka med Herceptin behandlingen- det gör inget  "


Tja- lätt för honom att säga, - men jag VILL ha den behandlingen som är planerat. 


Jag är faktisk TRÖTT på att det tydligen åter igen är slik att man själv måste passa på att dom gör sitt jobb.

Min man spenderade dom första timmarna på morgonen i går med att försöka boka en tid för ultraljud till mig- så jag kunde få min behandling ändå. 


Kort berättat- så blev det mycket - mycket - ringande, fram och tillbaka - med resultat att jag i går kl 13 hade tid för ultraljud på Lundby sjukhus !  !!


En sann ängel av en tjej där satte himmel och jord i rörelse- ringde och bokade om patienter- slik att jag kunde få min ultraljud.


SÅ FANTASTISK när det fungerar inom sjukvården ! Dvs- här var det faktisk tack vara denne UNDERBARA tjej som nog gjorde mycket mer än bruklig för att hjälpa oss.
Fick som tur är träffat henne, ge henne en kram- och en ask med choklad- som jag hoppas var goda : )

Med ultraljudsvaret i handen ( normalt ) - åkte jag direkt till Sahlgrenska- där jag tyvärr inte såg onkologen, men jag sa åt sjuksköterskan att hälsa honom från mig och säga att han inte fick lämna sjukhuset innan han hade fixat att min behandling går som avtalat nu på måndag......

För att öka på mitt missnöje med min onkolog - 
så visade det sig att då vi i går ettermiddag var på apoteket för att hämta betapred mm som jag ska ta på morgonen innan behandlingen - dom kunde jag inte få, då onklogogen inte hade skrivit recept.....


Nu har ju vi tur som kan ordinera det själva, men om vi inte hade varit läkare- då hade det blivit struligt.
Då hade vi måttet jaga recept- hur enkelt är det på en fredag ettermiddag- och sen- hade säkert apoteket hunnit stänga- och vi hade måttet åka in till centrum. 


Grrrrrrr- jag är trött på slika små förhinder. 


Vi har behov för att det går SMIDIG. 


SMIDIG !!

Annars flyger det några tankar igenom mitt huvud dessa sista dagar innan cellgifterna. 

Blir detta sista gången jag mår hyfsat bra i mitt liv ? Är det början på slutet? Kommer jag må skit- och sen - ska det visa sig att cancern inte är borta- så jag måste kontinuera cellgiftsbehandling mm. ?

Jag kollar mitt hår- är detta sista gången jag har så här långt hår i mitt liv ?

Jag kommer alt för väl i håg hur dålig jag mådde av ångest förra gången- för två år sedan. Då trodde jag att jag aldrig mera skulle få uppleva att känna mig som Ingrid mera, med allt hår, fransar , ögonbryn borta- ett utseende jag inte kände igen, och en kropp som inte såg ut- eller kändes som jag. Jag hade jag förlorat min identitet. Jag var så oerhört rädd för att aldrig mer få känna hur det var att vara frisk.

Som tur är har jag ju fått uppleva allt detta.

Jag har haft en lång resa, jag har fått uppleva att må bra igen, bli Ingrid igen, krypa upp från ångest helvetet.

Nu har jag HOPP, och den allra största delen av mig säger att " nu jäcklar- nu ska det kämpas, och jag SKA bli FRISK "

Det hjälper även att diverse onkologer spontant säger samma sak - att det är bra att det är en NY cancer, och att denna , jämfört med den förra cancern , är Herceptin positiv, så nu kan jag få en behandling som jag, och cancern inte har haft förut- vilket är bra !

Så i det stora och det hela är jag fit for fight, jag känner mig stark- i alla fall psykiskt.... Jag jobbar med att skjuta bort ångesten som smiter in när jag dom senaste veckorna har känt hur det smärtar i ena höften. Jag har ju lärt mig att ge slika symptom några månader- ofta går dom över av sig själv, och metastaseångesten kan åter släppa taget. - 

Just nu är jag framfor allt  glad, det har varit ett par trevliga och positiva veckor nu, och trevlig ska det fortsätta att vara- med julen runt hörnet.

Aaaahhhh - jag njuter av mina fransar och bryn : )