Här är jag

Här är jag
Ingrid

Status just nu :

Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.

lördag 17 december 2011

Grrrrrrrrr !!!

Så hette gårdagens inlägg. Grrrrrr !!


Men det försvann ut i det blå - precis när jag var färdig....



I skrivande stund är jag inte lika irriterad- så kanske jag nu klarar att berätta utan att det blir för långt ...


Vi har försökt att nå min onkolog i én vecka nu. I går ringde han.


Och - " JA "-  bekräftade han - jag måste ha gjort en ultraljud av hjärtat innan jag nu på måndag kan få min behandling med Herceptin. 


Och " JA " - det hade han glömt att fixa.    ::::   ???? 


" Då får Ingrid bara vänta en vecka med Herceptin behandlingen- det gör inget  "


Tja- lätt för honom att säga, - men jag VILL ha den behandlingen som är planerat. 


Jag är faktisk TRÖTT på att det tydligen åter igen är slik att man själv måste passa på att dom gör sitt jobb.



Min man spenderade dom första timmarna på morgonen i går med att försöka boka en tid för ultraljud till mig- så jag kunde få min behandling ändå. 


Kort berättat- så blev det mycket - mycket - ringande, fram och tillbaka - med resultat att jag i går kl 13 hade tid för ultraljud på Lundby sjukhus !  !!


En sann ängel av en tjej där satte himmel och jord i rörelse- ringde och bokade om patienter- slik att jag kunde få min ultraljud.


SÅ FANTASTISK när det fungerar inom sjukvården ! Dvs- här var det faktisk tack vara denne UNDERBARA tjej som nog gjorde mycket mer än bruklig för att hjälpa oss.
Fick som tur är träffat henne, ge henne en kram- och en ask med choklad- som jag hoppas var goda : )


Med ultraljudsvaret i handen ( normalt ) - åkte jag direkt till Sahlgrenska- där jag tyvärr inte såg onkologen, men jag sa åt sjuksköterskan att hälsa honom från mig och säga att han inte fick lämna sjukhuset innan han hade fixat att min behandling går som avtalat nu på måndag......



För att öka på mitt missnöje med min onkolog - 
så visade det sig att då vi i går ettermiddag var på apoteket för att hämta betapred mm som jag ska ta på morgonen innan behandlingen - dom kunde jag inte få, då onklogogen inte hade skrivit recept.....


Nu har ju vi tur som kan ordinera det själva, men om vi inte hade varit läkare- då hade det blivit struligt.
Då hade vi måttet jaga recept- hur enkelt är det på en fredag ettermiddag- och sen- hade säkert apoteket hunnit stänga- och vi hade måttet åka in till centrum. 


Grrrrrrr- jag är trött på slika små förhinder. 


Vi har behov för att det går SMIDIG. 


SMIDIG !!



Annars flyger det några tankar igenom mitt huvud dessa sista dagar innan cellgifterna. 
Blir detta sista gången jag mår hyfsat bra i mitt liv ? Är det början på slutet? Kommer jag må skit- och sen - ska det visa sig att cancern inte är borta- så jag måste kontinuera cellgiftsbehandling mm. ?

Jag kollar mitt hår- är detta sista gången jag har så här långt hår i mitt liv ?

Jag kommer alt för väl i håg hur dålig jag mådde av ångest förra gången- för två år sedan. Då trodde jag att jag aldrig mera skulle få uppleva att känna mig som Ingrid mera, med allt hår, fransar , ögonbryn borta- ett utseende jag inte kände igen, och en kropp som inte såg ut- eller kändes som jag. Jag hade jag förlorat min identitet. Jag var så oerhört rädd för att aldrig mer få känna hur det var att vara frisk.

Som tur är har jag ju fått uppleva allt detta.
Jag har haft en lång resa, jag har fått uppleva att må bra igen, bli Ingrid igen, krypa upp från ångest helvetet.

Nu har jag HOPP, och den allra största delen av mig säger att " nu jäcklar- nu ska det kämpas, och jag SKA bli FRISK "

Det hjälper även att diverse onkologer spontant säger samma sak - att det är bra att det är en NY cancer, och att denna , jämfört med den förra cancern , är Herceptin positiv, så nu kan jag få en behandling som jag, och cancern inte har haft förut- vilket är bra !

Så i det stora och det hela är jag fit for fight, jag känner mig stark- i alla fall psykiskt.... Jag jobbar med att skjuta bort ångesten som smiter in när jag dom senaste veckorna har känt hur det smärtar i ena höften. Jag har ju lärt mig att ge slika symptom några månader- ofta går dom över av sig själv, och metastaseångesten kan åter släppa taget. - 
Just nu är jag framfor allt  glad, det har varit ett par trevliga och positiva veckor nu, och trevlig ska det fortsätta att vara- med julen runt hörnet.


Aaaahhhh - jag njuter av mina fransar och bryn : ) 


5 kommentarer:

  1. åh vilka fina fransar o bryn! Jag har bara några enstaka hårstrån kvar... ska få min sista cyt. beh. behandling på tisdag. Men Ingrid, vi kommer få tillbaka dem :) Känner med dig som måste gå igenom detta helvete en gång till. Men du vet att du klarar det!
    Jag tycker dock att det låter som du borde byta onkolog! Gör det!
    Styrke kram till dig
    Annica

    SvaraRadera
  2. Hej Annica !
    Åh - några enstaka hårstrån kvar. Jag vet att dom enstaka hårstrån var guld värd- med lite mascara på så var det faktisk bättre än inget tyckte jag.
    Och jag tyckte att dom kom snabbt tillbaka - och även det kortaste kortaste hårstrået gör nytta faktisk ! Så kanske du inom ett par månader börjar märka att det växer iom att du nu får sista kuren ! tvi tvi !
    Och ja- jag tror jag måste byta onkolog. Bra du oxå delar min uppfattning- det är ju lätt att börja tveka lite på sig själv.
    Tack för din kommentar : )- jättetrevlig !

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Har skrivit några kommentarer tidigare i din blogg men inte sedan du drabbades igen, även om jag följt allt. Opererades själv feb. 2010 för en mycket aggressiv her-2 pos tumör men är färdigbehandlad sedan april 2011. Mår TOPPEN! Jobbar heltid på en gymnasieskola (50-60 timmar) och tränar 3-4 gånger per vecka på olika intensivpass på Friskis. Men, känner så väl igen mig i allt strul du beskriver. Jag fick mitt ultraljud av hjärtat gjort på eftermiddagen EFTER första Taxotere + Herceptin-behandlingen. Ultraljudet var inte beställt visade det sig när jag kom för min första behandling. Tur att ni är läkare så ni kan tala för er! Själv kunde jag ingenting alls om bröstcancer när jag insjuknade så jag förstod inte vad jag gick igenom förrän efter att ha läst flera tusen sidor på nätet och fått massor av informativa svar av Bristol myers squibb. Tur för mig att de finns. Har nyligen skickat iväg en anmälan till Socialstyrelsen om " fel i vården", tyvärr går preskriptionstiden ut i dagarna, men om inte annat var det skönt att skriva av mig! Jag tror att vi "drabbade" kvinnor skulle behöva gå samman mer aktivt och protestera mot sena diagnoser och annan skit!! Men, under behandling orkar man tyvärr inte. Nu ska jag ta hand om knäcken som kokar. Konstigt, jag har kokat knäck säkert i 25 år men den blir aldrig färdig förrän efter ca. tre timmar, men vad gör det! Hoppas du mår ok efter behandlingen och kom ihåg att detta är en NY cancer som kan botas! En stor kram och må så gott från mig!

    SvaraRadera
  4. Hej,

    Har hittat tillbaka hit till din blogg efter några månaders bortvaro. Blev ledsen av att läsa att du drabbats igen. Men det är skönt att höra att du och doktorerna är positiva. Håller alla tummar (båda...) hårt för att allt ska gå bra.

    Syrkekramar från Maria

    SvaraRadera
  5. Ja, det är ju fasen också att man inte bara ska kunna luta sig tillbaka som sjuk och låta andra sköta det som ska göras. Att slippa tänka på allt.

    Lycka till nu i morgon och så hoppas jag att du kommer att må mycket bättre på Taxolen. Jag har en liten aning om att du gör det.

    Puss och kram

    SvaraRadera