Vet att det kan låta konstig, men jag är nöjd med det resultatet. Känns mycket bättre än 15. Faktisk. Självklart, prognosen är bättre om det inte har spridit sig till lymfsystemet, men 4 ÄR BÄTTRE än 15 !
Upptäckte i går att inget kom på dränet, och att jag fick mer ont i armen.
S och jag provade i går kväll att skölja igenom systemet men inget hjälpte.
Smärtan har ökat på , så nå ska jag in till Sahlgrenska och ta bort dränet- hemma får vi med nål och spruta avlägsna lymfan om det blir för besvärlig.
Lite tråkig att dränet måste bort då det kom så mycket lymfa på det, men ska bli skönt att bli av med den långa slangen och drän-påsen. Är man ute och går / shoppar, så ser man ju gravid ut med hela systemet som har virats upp inför tröjan.
Jag kom på ytterligare två saker som faktisk kan sägas att vara positivt med cellgifter....:
Mitt hår blev lockig- vilket jag tyckte var strul när det var kort- men ser ju nu på kort att det faktisk var / är, väldig fint : )
Jag tycker faktisk att mina ögonfransar har blivit längre när dom äntligen kom tillbaka efter cytostatika behandlingen.
Men någon flera positiva saker tror jag det ska bli svårt att hitta på...
Igår var jag aktiv hela dagen- vilket gör mig otrolig sliten, men samtidig ger det mig en sådan stark känsla av att leva, av att vara normal, av att vara Ingrid.
Då slår tanken mig hur absurd mitt liv är. en sådan aktiv dag kan jag egentligen inte förstå eller begripa att jag är allvarlig sjuk. Det är faktisk en så stark känsla - jag verkligen KAN INTE TRO DET. Det är en känsla av att det inte är på riktig detta med min cancerdiagnos, att det inte är mig det handlar om.
Samtidig finns ju den smärtsamma sanningen så nära så nära- det är ju den jag lever med, för det mesta av tiden.
Jag slutar aldrig att fascineras hur jag kan ha dessa två, så diametralt motsatta " realitets-uppfattningar".
Kanske är en möjlig förklaring att jag trots allt huvudsakligen har levt mitt liv som frisk, och att det är den bilden jag har av mig själv.
Så mycket kan jag säga- jag gillar den delen av mig som inte kan förstå att jag har ( haft ) cancer - som tror att jag är den gamla Ingrid, frisk.
Det är ju den känslan som kan ge kvalitet i mitt och min familjs liv framöver i den långa behandlingsprocessen vi har framför oss.
Jag hoppas jag får njuta av många slika stunder då jag inte kan begripa att jag, Ingrid, är sjuk, har cancer.
Ingrid!
SvaraRaderaCancer är nå't jävla skit! Men du har helt rätt attityd, tycker jag, i att tackla fienden. Det är ditt bästa och starkaste vapen mot den avskyvärda, lömska boven Herr C. Vet du, jag kan inte heller begripa att du är sjuk i cancer. Men jag väljer att inte begripa det, för du och jag SKA bli gamla tillsammans och rocka järnet av folket på ålderdomshemmet. Vart bor vi då, i Norge? Jag har alltid velat bo i Norge! ;-))
Kram
Annika
Norge suites me fine !!!! <3
SvaraRaderaI motsetning til mange av de som kommenterer her har jeg jo - heldigvis!!! - ingen erfaring med å være alvorlig syk, men har bare lyst til å kommentere at du er så utrolig flink til å være "gamle Ingrid" store deler av tiden!! En utrolig egenskap som betyr mye for oss - og for deg. Må igjen sitere Dr. Siri fra Aslaks fest: DÆVEN for ei kul dame!!! <3 <3 <3
SvaraRaderaÅ det er DÄVEN så hyggelig å höre !!!!!
SvaraRaderaOg kjempe fint at dere fremdeles syns jeg er "gamle" Ingrid. - Det er jo det som er deilig- at jeg kan väre det- og samtidig snakke om det jeg har behov for om cancern- og dere våger spörre.
Gleder meg- snart kommer du !!!!!!!
Kan du ikke ta et lynkurs hos Aslak - så du kan gi meg akkupunkturfor min jävla stresshodepine !!!!!!!
Mange klemmer- fra din DÄVENS SÅ KULE VENNINNE <3
Känner precis som du...Jag är frisk och har sett mig som frisk genom hela min behandling.
SvaraRaderaick du längre fransar efter cyton? Jag är intresserad av det, då jag precis tappat alla långa fransar för tredje gången, trots att jag avslutade cyton i maj :-S Kan det verkligen vara normalt?
Har följt dig ett bra tag och hejar på dig!!!
Stor kram från Anna
Lørdags morgen med en kopp kaffe og Ingrids blogging siste uke - måtte le høyt da jeg kom til tankene om å droppe brystrekonstruksjon og i stedet ta en penis-variant. Typisk Ingrid, som du alltid kommer til være for meg enten du er syk eller frisk, med din helt FANTASTISKE og vittige humor! Heia deg!!! Love fra Trude
SvaraRaderaJa Ingrid, det är så så konstigt. Jag har svårt att förstå att några av oss blir sjuka IGEN och man vet inte vad som ska hända. Det är bissart konstigt på något vis. Hur är det att få behandling en gång till? Om du jämför med hur du tänkte på ev återfall innan och hur det känns när det har hänt, är det någon skillnad? Det är så satans orättvist. ....
SvaraRaderaStor kram från Ida
Ja Ida- det är bra frågor du har.
SvaraRaderaDet känns mycket annorlunda denna gången.
En praktisk sak är ju att detta ju allra mest sannolikt är en helt egen, ny bröstcancer. Vilket iof sig inte är så positivt det, men psykiskt känns det faktisk somen tor skillnad- det känns som om det ger mig mera hopp än om det var återfall, spridning- hvilket för mig är ännu mera synonymt med " början på slutet.
För mig- så var den " första cancerresan "- ett ångesthelvete i några månader- av många skäl. Mentalt surrade existentiella frågor i mitt huvud varje sekund av min vakna tillstånd, jag var säker på att jag skulle dö.
Nu känns det så annurlunda- och det beskriver jag här : http://cancerianer.blogspot.com/2011/10/hopp.html
Jag vet att jag har läst en blig där personen sa att första gången cancerdiagnosen kom - så var det ju illa, men när cancern åter igen kom - så var det psykiskt psykiskt mycket mer illa.
För mig ahr det varit tvärt om- och jag tror kanske det har med att göra att jag har gått igenom en enorm bearbetningsprocess redan första gången- och kommit en lång bit på vägen- att acceptera ?. För andra kommer kanske den svåra biten inte lika starkt när man första gången får sin cancer. Vi reagerar ju alla olika , handterar alla detta med cancer så olika.
Jag har inte börjat med cellgifter ännu, om et par veckor. Är själv nyfiken på hur det blir- även om jag har varit med om det- så undrar jag på hur det blir, kan liksom inte fatta att jag åter ska må dålig igen.
Att bli opererad igen- åter två gånger.... var peace of cake- kände mig som en erfaren patient, inget var konstig eller skumt. Första gången var jag lamslagen av skräck, nu kunde jag berätta åt dom andra bröstcancer patienterna hur allt går till, ge dom råd mm. Jätte bizarr situation.
Klem ingrid
Hej Ingrid,
SvaraRaderaShit pomfritt! Nu har jag läst ikapp mig, för jag har inte varit inne hos dig på alltför länge. FAAAAN rent ut sagt att även du fått tillbaka cancernörden!!!
Känner igen ALLT du skriver om, alla oro kring vad som ska hända, resan tillbaka till ett "friskt" liv som andra förväntar sig och sedan när man är på väg framåt kommer skiten tillbaks igen!!! Förstår PRECIS vad du går igenom, för ingen annan än den som sitter i cancerland kan förstå fullt ut. För att inte tala om kilona som bara vill gå upp för varje behandling. Ska börja träna vattengympa, trotsa systemet liksom :-)
Jag kände också inom mig att något inte var som det skulle, för jag var så fruktansvärt trött men tänkte att det nog är för att jag ska träna mig på att leva "normalt" igen...
Du har en genuint bra inställning, där är vi nog lika, men det innebär inte att man tar detta som en klackspark, det vet vi båda.
Det handlar mer om hur man tar det, inte hur man har det...
Klart att tankarna går så man kan bli galen ibland, men nu har jag gjort något som kanske kan hjälpa mig att sortera tankarna. Har bokat tid hos en präst....får se hur det blir, ska bli spännande i alla fall.
Läste att du fått samma HER2-BC som jag har och Herceptin är väldigt bra för man känner inga biverkningar alls. det gick bra för mig med den var 3:e vecka. Hjärtat kan ta stryk men det kollar dom regelbundet.
Så nu är det återigen tjat o gnat på läkare om allt de inte hinner, har glömt att göra. Skicka remisser etc...de har så mycket att göra så man får vara en iller och "tjötmoster" för att få hjälp. För onkologer är det bara ett jobb, men för oss handlar det om att överleva, och det handlar om att ha superkoll själv, för ingen annan har det.
Kram på dig bästaste Ingrid!
PS: Du är jättevacker i ditt lockiga hår!
Hej igen fina Ingrid!
SvaraRaderaHoppas allt är väl med dig! Här har behandlingsrallyt börjat med provtagningar och annat smått o gott.
Sa att jag skulle prata med en präst, nu är det en diakon jag pratat med och han var fantastisk!
Vill verkligen rekommendera dig att hitta någon som känns bra. Gick som vanligt på magkänslan och den hade rätt.
På sjukhusen finns oerhört duktiga diakoner o präster och de har verkligen inte svårt för att prata om existensiella frågor.
Imorgon ska jag operera in port a carten igen....Ta hand om dig!
Kram!