Näst sista

Näst sista cellgiftsbehandlingen i dag klockan 13. 

Hysh.... : (  näst sista - "för denna gången " säger rösten inom mig ) 
Vet att jag liksom inte ska säga det,- jag ska helst inte tänka det.


Men det går helt automatisk.
Inte varje gång- men tankeprocessen är så snabb att det faktisk är utom min kontroll när den tanken kommer.


Och den kommer.
Eller finns den altid där, men jag väljer att inte lyssna till den.
Inte ge den uppmärksamhet. 


Självklart är det nog så att nu när jag dom senaste månaderna har varit så totalt tappad för energi, med resultat att mina vardagar har blivit rätt så inaktiva- så är det lättare att börja känna att situationen är tråkig. Jag orkar definitivt inte leva det livet jag skulle vilja- och när jag känner mig så reducerat- så är det kanske inte så konstig att negativa tankar lättare får inpass. 


Det är fortfarande slik att jag inte alls spenderar så mycket tanker ock känslor på om cancern : finns kvar / kommer tillbaka. Jag lever mer än någon gång här och nu. 
Men sannolikt finns det en förankrad övertygelse i mitt inre- som tänker att denna cancern blir jag inte av med.


Det känns som att skulle vinna i lotto - hur stor är chansen egentligen - att jag ska överleva 2 stycken bröst cancer. Båda två spridda till lymfkjörtlerna, båda två aggressiva- som dom ju är hos unga ( ser på mig själv som ung ).


Strängt tagit så vet jag ju överhuvud inte om jag har ytterligare spridning av cancern. Efter den nya cancern som blev upptäckt i oktober- så har vi ju inte kollat lever, lungor, skelett. Och då tänker jag framför all på om det är den första bröstcancern som har hunnit sprida sig- den från 2009e. 


Visst- det heter sig att överlevnaden i bröstcancer er fantastisk. ca 80 %- andra säger 90 %.


Det är siffror som nog framför allt  representerar överlevnaden för äldre kvinnor med bröst cancer
Äldre kvinnor har mindre aggressiva cancer tumörer- och är absolut överrepresenterad i det totala antalet kvinnor som per år får bröstcancer. 
Det är klart att dom drar överlevnadschansen upp.

Nu skrivs det idag åter om att mammografi endast räddar enstaka kvinnor från döden.


Framför allt blir många kvinnor överdiagnostiserad, och i onödan behandlad.


Chockerande siffror från Norge : Bara 47 kvinnor har i loppet av 10e år blivit räddat från att dö i bröstcancer i loppet av en 10e års period. 30 gånger så många har blivit skadade som följd av överdiagnostisering vid mammografi.


Jag måste få tag i denna artikeln som i dag har publicerats i tidsskriftet " Annals of internal Medicin "


Jag har många frågor.


Hur kan det vara slik att många kvinnor i onödan behandlas. 
I tillegg till mammogfri så utförs det ju punktion,- sedan evnt operation, om det visade sig vara cancerceller.


Dom måste mena att många kvinnor opereras på bakgrund av cancerceller i punkionsprovet- och sedan visar det sig att efter operation så var det ingen cancer ?


Dom kan ju inte mena att kvinnor i onödan har genomgått cellgiftsbehandling ?!


Något annat som bekymrar mig lite - är att om endast 47 kvinnor i loppet av 10e år har blivit räddat pga mammografi  - kombinerat med att så många kvinnor har blivit feldiagnostiserad, och därför behandlat i onödan- hur dålig blir inte då överlevnaden i bröstcancer då ? Om man justerar siffrorna efter dessa upplysningar ?!


Nej - det är inte alls lätt, eller möjlig- att tolka dessa uppgifter om man inte blir presenterad med all information. 


Denna artikeln måste jag läsa ! Om jag får tag i den ska jag definitivt förtydliga resultaten här " inne " !

Fortfarande är jag UTMATTAD.
S och jag håller stenhård ner-räkning till sista cellgiftsbehandling. Om en vecka.
Dom senaste veckorna är det nästan det endaste jag har brytt mig om. 
Jag orkar inte mycket, - vilket har det naturliga resultat att jag känner mig mindre nöjd med tillvaron.


För det är TRÅKIG att inte orka.
Otrolig tråkig faktisk.


Men- visst- jag gör trevliga saker. 
Med familjen, med kompisar.
Men i mycket mindre utsträckning än normalt.

Förr förra helgen hade vi besök av tre av mina bästa kompisar från Oslo. 
Helt underbart att ha dom här.
Som vanligt ger det mig ett otrolig härlig och tryggt lugn i min själ.
Det är tjejer jag känner helt tillbaks från barn och ungdomstiden.


Dom är otrolig viktiga för mig.


Det blev inte långa vistelsen i stan denna gången, dock fick vi med oss trevlig lunch på café .
Stora delar av helgen mysade vi alla fira, evnt med sällskap av barnen- i våran stora säng, där vi bla spelade WF med varandra. ....... Härlig att kompisarna anpassade aktivitets nivån efter mig :)
MIn man mobbade oss självklart- för att vi var så otrolig nerdiga.

Hade vi vetat för 20 år sedan att vi en lördags kväll skulle sitta hemma och spela Word Feud - så hade vi nog skrattat i hjäl oss !!!!


Mitt hår.
Suck - mitt dyrbara hår.


Det ramlar av- snabbare och snabbare. 
Suck.


OBS ! Jag VET att jag inte borde klaga- jag har ju MYCKET hår jämfört med dom allra flesta andra som får cellgifter. Jag har faktisk exeptionellt MYCKET hår !! 
Jsst därför kanske - att det känns extra tråkig att det nu ramlar av rätt så snabbt.

Jag har hög panna- men nu har hårlinjen trucket sig tillbaka....

Här provar jag dölja det med luggen ..

 Jaaaa- set ser inte så värst illa it- men TRO MIG- jag har tappat MYCKET- det ser mycket bättre ut på bild..... Ser ock hör hur jag låter crazy som klager- men jag haaaar tappat mycket. 
ÄR självklart TACKSAM för att jag FORTFARANDE HAR HÅR !!!

Här har jag nyss kommit hem i eftermiddag. Tänkte skippa föräldramöte på skolan- men IRON- WOMAN fick det till ! : ) Just såhär dagar är jag glad för min ihärdighet/ ihärdighet- och kanske ännu mera tacksam för foundation ock smink !!!!! Vad det inte gör i detta läget : )

Bild från förra veckan. DÅ mådde jag SKIT !! OTrlig impad själv att jag ser såpasss fraiche ut. Åter igen makeup !!! HAlleluja. 
Jag hade då så stora magbesvär - sedan ett par dygn- hade knappast sovit på 2 dygn !!! Och besökta kommande natten akuten faktisk. EFter 5 timmar där- kom jag hem med starkare mediciner- för mag- slämhinnan. Sååå skönt tt bli av med det problemet Och ta bort ångesten för att det var cancer....

Så här fiiiin var jag på börjagn av cellgifts behandlingen.


För dom som inte känner mig kan det nog fortfarande se normalt ut.
Men det har blivit jätte tunt, och uppe i pannan och tinningarna har jag tappat hår så det syns
Än så länge kan luggen dölja det, men hur länge ?


Nu hade jag faktiskt räknat med att jag skulle få behålla en ok frisyr ut hela kuren- iom att det faktisk helt fram tills nu har sätt ok ut.
Nu tror jag det slutar med att jag måste raka det- åtminstone klippa det superkort.


time will show.


Taxol-behandlingen skulle INTE påverka mina ögonfranser eller ögonbryn.


MY ASS:


Sista par veckorna har jag tappat ganska mycket.
Fortfarande skulle inte en som inte känner mig se det tydligt- men jag ser tdefinitivt skillnad. Korta ögonfranser i betydlig reducerad antal.


Hoppas inte jag tappar allt. Det betyder mycket att få behålla ögonfransor och bryn.


Så - nu med såpass reducerat hårmängd här och där, så börjar jag känna mig lite mer som en cancerpatient, - vilket jag ju har sluppit  så långt. Då menar jag det med att bli konfronterad med min cancerdiagnos varje gång man ser sig i spegeln.
Värdet av att slippa det är oerhört stort ! För mig åtminstone. 


Sist- men inte minst:

Den 15e april hämtar vi vår lilla golden retriever valp.
Vi , framför allt barnen och jag- orkar nästan inte vänta. 


Valpen på bilderna är en från kullen- vi vet inte vilken som är vår än.....




Redan den 16e april går jag på mitt första valpkurs- ska bli spännande.
Hoppas jag har hittat mycket energi innan valpen kommer....