Ursäkta

Visst.


Bloggen är till för MIG - men jag vet att jag har flera som följer min blogg- och därför ber jag om ursäkt för att jag har låtit det gå så länge utan att jag har skrivit. 


För just i denna fasen, med cellgiftsbehandling- så undrar ni kanske hur det går ....?

När dom jag träffar på frågar, så säger jag att det egentligen går jätte bra. Är min man då i närheten, så kommenterar han att jag nog inte själv helt ser att jag ofta går runt som en gammal strumpa..... 
( dvs. så säger han inte- det är jag som hittar på jusst det uttrycket så jag inte kommer i håg hur han ordlegger sig. När han i vår mest romantiska period - vi hade varit i hop i 3 månader- kunde kalla mig för " min gamla russin "- så kunde han i dag säkert ha hittat på att säga gammal, utvriden strumpa : )   )


MEN - jag tycker det går bra- enligt omständigheterna !


Det går ganska upp och ner- vissa dagar är jag en " strumpa- har ofta varit illamående- vilket är nytt för mig. Inga illamående alls för två år sedapå FEC och Taxotère.
Det som är värst är en för jääääcklig huvudverk. 
SKALLEBANK.


Den har varit en objuden gjäst sedan jag började med kurerna i december- och här i förra veckan var jag till slut så sliten av huvudvärken och illamåendet, att jag blev lite desperat.


Och vad har man goda vänner för ? 
Jo - jag började prata om accupunku, då jag mistänker att delar av huvudvärken kommer av även muskelsåänningar från tunga, käka, tenner.


Då googlade min kompis Heidi i Oslo, och hittade et ställe precis i närleken här jag bor- där jag fick tid samma dag pga. att behandlaren fick en avbokning. !!


En annan kompis- Maria- gav mig idéen om att jag ju kan sätta nålarna själv! Why not- dom senaste åren i mitt läkaryrke är det jnu just det jag har gjort av patientarbete- sticka nålar i patienter- dock i ett helt annat syfte än accupunktur.... Men jag vet ju precis vart dom ska sitta- så det är kanske värd ett forsök. Säkert inte helt slik det ska gå till, men,men.


Oavsätt- nu har jag ju hittat en som har behandlat mig två gånger- och jajamensan - jag har nu blivit bättre av huvudvärken. Den har inte försvunnit " som dugg for solen "( nosk uttryck ) -men stegvis lagt sig lite mer i bakgrunden. Jag njuuuter av att vara lite fri från huvudvärken !!


Nog om det !


Jag har hunnit med hela 2 eller möjligtvis 3 kurar sedan senast jag skrev... !!


Här är jag - fortfarande med håret på plass : )

Som sagt- jag tycker det stort sätt går BRA- så ofta jag kan springer jag på lunch med dom av kompisarna som måtte ha lite ledig tid på dagarna- tack alla ni snälla kompisar som håller mig sälskap !! Jag blir så GLAD av det !!!


Här är Annika och jag- båda i våra Desigualkappar : ) Annika och jag har blivit underbart nära kompissar efter att vi traff varandra igenom bloggandet om bröstcancer 

action action. shopping på g......

Det har varit härligt socialt hela januari och så långt in i februari. Senast förra helgen var vi bortbjudna fredagen till våra goda kompisar med barnen- och ett otrolig kult 40 års kalas på lördagen. 


Min man forsökte i timmer att få mig med hem - men en möjlighet att dansa o ha trevligt kunde jag inte bara lämna så där. Så mycket härliga menniskor som vi aldrig förut hade mött- så skoj på dansgolvet. Det att jag och en danspartner ramlade på golvet - över tre stoler, hvarav én gick sönder..... säger nog lite om at jag var i slaget : ). Och ett lite böått minne på min stjärt finns fortfarande... : )


Som min man sa- när jag ser deg där hoppandes på dansgolvet blir det svårt sedan att tro dig när du säger att du mår dålig av cellgiften..... : )

här bor numera pallen från Oslo  : )

Håret hänger fortfarande på som sagt !! Ett tag där blev jag nästan lite frustrerad då jag hade trott att NU skulle det ramla av- eller nu - eller NU då ?! Jag som ju gillar kontroll ( vem gör inte det ? ) - tyckte det var lite jobbig. Men så har jag ju förstått att det faktisk bara är att NJUTA medan jag kan !! Härligt med hår- även om jag tycker det har blivit tort och mer dött.  Men jag klagar inte !!


Visst- det kommer en del hår på hårborsten den ena gången i veckan jag borstar det... ( ett privilegium nu när jag har lockigt hår  : )   )  men det är fortfarande en normal frisyr jag har !

Bilden ovan blir då gång nummer två att jag har haft kur sedan jag sist skrev.
Ingen peruk eller sjalar här nej !

Här är en bild på mig från denna veckan, tisdag. Jag är mer sliten- tycker jag ser blek ut- trots att jag har makeup på. Ser också att jag ser lite fluffig ut ( ehhh - lite mullig / tjockare) - även om jag inte har gått upp mer än ett par kilo i vikt. Men det kan vara cortisoneffekten så klart.

Jag var sååå nöjd nu under kuren !!!!

För att:

Jag har sedan början av januari känt att jag har en slags fettklump precis i mitten av halsen - precis där vart nyckelbenen möts. 

Jag har provat att inte känna efter för mycket- tänkt att - oavsett - om det är spridning av min cancer- så får jag nu behandling, inte mycket mera att göra att den saken.

Men nu ville jag ändå fråga- iom att den har blivit större. Och självklart- även om jag inte låter känslorna fara i väg- så jobbar det nog på i mitt (o)medvetne.

Jag har även - igen - fått endel smärtor från hö höften, vilket också kräver att tankar ock känslor måste städas lite bort slik att dom inte kreerar en vedvarande oro. Det är alltid länt att låta det går ett par månader och se om det går över- innan man börjar oroa sig- för mycket... 

Det som gjorde mig så oerhört glad nu då - var att den läkaren som jag för två år sedan gillade allra mest- men som inte arbetade på just på mottagningen på onkologen, och därför inte kunde ha mig som patient- hon är nu tillbaka på mottagningen !!

Och - turen ville ha det slik att hon just när jag fick min behandling och ville tala med en läkare- gick förbi i korridoren !! Sjuksyster hämtade henne ( efter att ha tröstat mig lite- då tårarna plötslig bara kom ) - och visst- då jag berättade att jag vill byta onkolog- så var jag hjärtlig välkommen att komma till henne !!!!!!!

Jag blev så glad !!! Känns so att komma hem till en mamma  !

 Eva som läkaren heter- hon kände, och sa att hon också kände något, men hon trodde inte att det fantes lymfkörtlar där. Något även min man och jag hade kommit fram till. Dock - inte konstig att jag tänker spridning när jag känner något där.?

Hon konkluderade inte med något- utan gav oss en tid- vi ska till henne i dag. 

Jag har googlat liiite- och på bilderna ovan ser man ju att det inte finns lymfkörtlar precis i mitten där jag känner min knöl. Dock tror jag visst att naturen är slik att vissa av oss säkert har det även där !

Men ! 

Jag har googlat lite till- och upptäckt att jag kanske har en Thymus som har vuxit - dvs thymus hyperplasi- som faktisk är något man kan får efter att man har genomgått cellgifter !! Aha !! Mycket sällsynt- framför allt ser man det hos barn och unga vuxna. 

( lägger inte ur i detalj o detta nu iom att det ju fortfarande bara är något jag har " hittat på " så långt... )

Jag tror jag har löst gåtan- hoppas det- för i dom flesta fallen är det inget farligt. Men man måste kolla upp det för att utesluta malignitet. 

Så idag ska jag berätta för läkaren vad jag tror- höra om hon har någon erfarenhet med detta- och om hun vil remittera mig för en CT. Hon förstår nog att jag är orolig.

Min man kan inte känna den- men det är för att han inte VILL känna den. Så var det för två år sedan oxå när jag fick min första bröstcancer.

Det kan jag förstå 

Kan annars berätta att både S oc jag är nöjda med tillvaron nu. 
Med tillvaron med tanke på omständigheterna.


Jag tog mig i förre fredag att säga till våra goda vänner att jag känner mig så harmonisk och lycklig. Hör ju själv att det kan låta lite knäppt när det kommer i från min mun - men så känns det.


Nästa morgon sa S att han känner precis likadant.

Och då är det ju bara att njuta.

Vi vet ju hur det oxå kunde har varit. Been there- no thankyou !

Med barnen går det bra. F har sina små hang-upps- vill bla inte tvätta händerna med sprit- för han vill inte döööda dom stackars bakterierna.... Vill inte kasta saker- för då försvinner dom bort från sitt hem.....


Hanna frågar titt som tät om jag någonsin kommet att bli helt frisk- helt frisk som pappa . Då tar vi en pratstund om detta. Hon var i går hos hälsosyster på skolan- och hon hade tydligen frågat bla. annat om hur det gick hemma. det känns betryggande att dom är mån om det. Hanna hade sagt att mamma kan bli så arg att hon exploderar.....jahapp ! Måtte skratta. För visst är det slik- ett par dagar efter varje kur- när kortisonet har lämnat kroppen- då kan jag bli så arggggg på min familj !. Men jag berättar varför - och det hade hänt precis den morgonen i går.

Nu sitter jag här med tända ljus, som vanligt- lyssnar på skön SPA- musik - med tvättmaskinen i bakgrunden....

När min man o jag är färdiga med läkarsamtalet ska vi luncha på stan - och i kväll kommer min storebror med sin dotter från Oslo ! Åter igen en härlig weekend att se fram emot !

har känslan av att det var mycket mer jag ville berätta - men nu är det tomt. 

Villl dock GÄRNA passa på att säga TACK - blir så glad när någon tassar in och lämnar kommentar här hos mig. Tusen tack för att du undrar hur jag mår : )

Och så fick jag en kommentar till vidrörande det jag skrev om hundar och cancer. Uppskattade det så mycket- tack Anne !

Och jag- jag är medlem av unge Johanna i Gbg..... : ) - dock inte särskilt aktiv ...

Mina tankar går till Jenny som dog av cancer i går. Hon skrev och delade med sig så otrolig ärlig och vackert i sin blog.  Mina tankar går till hennes alla nära och kära.