En vanlig vardag

En vanlig vardag.


Det är ju det vi eftersträvar.


Inte bara vi som på ett eller annat vis har fått ändrade vardager pga tex sjukdom i familjen, eller annan strul som markant ändrar " den vanliga vardagen ".


Inte bara vi eftersträvar den- men hela samhället.
 Och det är ju hälsosamt.

Försäkringskassan kan dock överdriva lite.


Påminn mig på att jag ju absoluuut måste blogga en dag om hur jag i höstas var mitt i en process  som kallas - " Utvidgad medicinsk värdering "- i regi av Försäkringskassan ( NAV på norska ) .


Det var för att få en översikt i vilken grad jag var arbetsför. 


( Detta för att jag gråtande innan sommaren i fjol hade måttet berätta framför min arbetsgivare, och försäkringskassa, samt min ryggmergsskadedoktor ock socialkurator- att det inte gick bra med mig, heller sämre- och att jag åter igen måtte meddela att jag ej kände mig redo för arbetet. )


Men det ska jag inte berätta om NU


Nu tänkte jag bara visa att en " vanlig " vardag kan se ut som i dag:

Förutan en lite tråkig natt pga. långdragen förkylning senaste par veckorna- som långsamt blir sämre och sämre, samt att jag är trött av cellgifterna, illamående och har lite huvudvärk- så var jag i dag hos en lymfdrenage-therapeut.


För jovisst- jag fick åter bevisat att jag är expert på min egen kropp.


Förra veckan fick jag påvisat att jag visst har lymfödem, även i min andra arm.
Skittråkig tycker nu jag. Samtidig säger jag snabbt till mig själv att det faktisk finns sämre ting här i världen. Då känner jag mig faktisk direkt mycket bättre : ) Glad ett så enkelt trix funkar på mig : ) !!


Jag har lymfödem som är snäppet sämre än i min " första" lymfödem arm. 
Jag är besviken av att det kom så snabbt . 
Ofta brukar det komma först efter strålningen- och ofta mycket senare än det. 


Nu har jag alltså TVÅ OSEXY armstrumpar och handskar.
Hur jävla sexy är det ?!?!?!?


Hur jävla snyggt blir DET till sommaren ?!?!?!


Min son som redan ogillade min första strumpa- blev inte nöjd han heller. I don't blame him !


Det konstiga är att jag som har blivit supervan till min ena armstrumpa- klarar fortfarande inte vänja mig till denna !?! Tycker den är bökig att få på, ha på- etc.




Idag har jag alltså varit till en lymftherapeut som ska prova ut behandling på mig i dom kommande veckorna. Två gånger i veckan.


I dag hann hon inte göra annat än att ta mått och känna lite- då jag kom en kvart för sent.... Samt att jag  hade munndiarée -dock tycker jag hon var otrolig duktig på att fortsätta sitt arbete medan jag pratade, pratade och pratade.....


Min kära Annika och jag har länge tittat på arm strömpar i alla färger och mönster.
Så långt har jag inte beställt hem några då jag har tvekat på om det var något för mig.


Nu när åter något på min kropp har blivit symmetrisk- så känns det dock som att det kanske nu är läget för att få mig några fancy armstrumpor

Här kan man ju matcha strumpa med kläder, väska, skor mm : ) 


Orange här nedan är ju mycket modern i år !!

Projekt nummer två idag var att åka till Sahlgrenska för en punktion av knölen på halsen.


Min sköna nya onkolog sa att hon skulle bli mycket förvånad om det visar sig vara cancer.
THANKYOU !!




Jag delar hennes uppfattning- men det är skönt att höra henne säga det- och att jag i dag fick utförd en punktion.
Även där hade jag munndiarée. Undrar hur ofta dom har patienter som bablar på i ett kör medan en nål sticks in tre upprepade gånger på halsen... : )


Skönt att få gjort detta i dag som sagt- Bäst att bli av med dom tankarna.


Men min onkolog skrattade åt min teori om att det var thymus hyperplasi.


Ok- jag köper det. 
Det bäste är ju oxå trots allt att detta sannolikt bara är fettvevnad.


För som onkologen sa: Nu har du ju ingen könshormoner längre- o då blir du ju tjockare- och får lite mer valkar här o var.....


Så sant så sant.

Efteråt åkte jag till makens praktik och fick en sådan där elak stålpinne igenom nesan ock ned i halsen.
I hate those things !


Men iom att förkylningsförloppet påminner mig om då jag hade mykoplasma i november- så ville jag kolla upp det.


Även det är säkert inget. Jaja- bättra att ha kollat upp det tycker nu jag.


Har haft en del smärtor i mitt hö " ickebröst "- och där har jag få även känt en knöl......
I morse såg jag att den " gamla " svullnaden ( vätske ) från två år tillbaks- nu bara ökar på. Helt säkert pga cellgifterna. Är även mycket mera svullen i händer, fingrar och arm. 
Men knölen jag kände- där smärtan var- sätter ju genast i gång cancertankarna.


MEN jag KAN ju detta nu- det är bara att ha tålamod- inte känna efter på några veckor- sedan känna igen- ock om den är där fortfarande- ge det en månad till. Än så länge säger jag bara att det säkert inte betyder cancer.
Sååå lätt gick det inte att lugns ner sig själv för ett år sedan kan jag berätta !

SÅ - 


slik kan  en " vanlig vardag" se ut för mig.


Den känns, som tur är- som en vanlig vardag. 
Jag är- som ni vet- mycket nöjd med mitt liv för tiden- otrolig nog.
Jag är verkligen tacksam för varje dag jag har haft- som jeg har här med mina nära ock kära.


Kan säkert låta oerhört mellodramatisk.


Men det är sanningen. 


Jag tänker ofta på att jag numera är så tacksam.


För två år sedan var jag övertygad om att jag i dag inte skulle finnas till längre.


I blogger jag har läst över tid- finns tillräcklig med exempel på just dom som inte fick leva länge efter sin cancerdiagnos.


Det händer. Det kan hända vem som helst.


Jag är otrolig glad för att jag finns här i dag.
Basta

Jag tycker det är värd att skriva ner lite om hur en vanlig vardag ser ut.




En vanlig vardag nu är nämligen alltid- på det ena eller andra viset ALLTID fylld med flera aspekter som berör cancer. Dock känns det numera som vanlig vardag.
Det vill inte säga att det är synd om mig, att jag blir deppig av det. Absolut inte. Men jag har nu ändå behov av att meddela- inte bara för er- men även för mig själv- att min familjs vardag nog kräver en del krafter av oss som vi numera inte ens själv tänker på, känner av- medvetet.


Samtidig har vi ju vardagens alla problem- som " alla " har.


Förra bloginlägg skrev jag ju att det går bra med min dotter.
Tog lite fel där, tyvärr.


Skolsjuksöster ringde och sa att hon är orolig för henne.


Själv hade H berättat om samtalet med skolsjuksyster- men jag blev ju självklart mer oroad när samtalet  från sjuksyster kom.


Vi tycker att H har nog svårigheter i vardagen med det vi som familj nu går igenom. 


Jag blir så ledsen av att höra att problemen mellan tjejer på skolan - fortfarande - efter mååånga  månader är ett problem för henne, att det influerar på hur hon mår, hur hon klarar av att consentrera sig i skolan.


Känner att det liksom inte helt finns kraft att hantera slika onödiga, men ytterst trista problem oxå. 

Nej - nu måste jag avsluta- 


Och hör ni- jag blir så glad för att ni lämnar kommentarer- tusen tack ! 


Vet tyvärr inte hur jag kan fixa problemet många uppger - om att det är svårt att kommentera. Innan kommentaren hinner publiceras försvinner det. Tråkig !




Fortsätt dock gärna försöka  : )