Här är jag

Här är jag
Ingrid

Status just nu :

Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.

måndag 11 juni 2012

bättre !

Helt kort här bara - inför forsök till att somna för natten -

Det har dom senaste tre dagarna gått bättre !!

Har haft mer energi !!

Har orkat mer, känt mer glädje- och känt mig själv igen lite mera : )


Vilken lättnad  !

Minskad matlust samt lite illamående - kvarstår oförändrad. Men bara det att jag orkar göra lite grejor - ordna till middagsgäster- plantera lite- lite mera energi till barnen känns som en oerhörd lättnad.

Give me more !!!

Och med lite ökad aktivitetsnivå försvinner även dom mer dystra tankorna i bakgrunden- då bara lever jag- och det är skönt.

Har utökat promenaderna med LEO lite ( en valp på 4 månader får egentligen bara gå 20e minuters promenader !) - så idag gick vi två "längre " promenader a 15 min. Härligt att vara ute- och kul att lära honom lite nya saker. Och lite motion för gamle-mor är inte att förakta : )




Om några veckor börjar vår semester- det blir fantastisk skönt att få bara vara- vår familj - tillsammans med andra familjemedlemmar- ute i natur och vid hav- barn som lekar med varandra- och mera tid i lugn och ro för oss föräldrar med barnen. Och förhoppningsvis en mamman som bara blir pigggare och piggare- det har nog mer inflytande på hur alla familjemedlemmar mår- än jag nog kan ana....

Och så är jag TACKSAM- mitt opp i all skiten som jag synes vi har.
Jag vet att jag inte bara har några veckor - eller ett par enstaka månader kvar att leva. Jag får uppleva denna våren och denna sommaren. Det finns alltid någon "där ute " som inte finns längre, inte fick njuta av denna våren- eller som vet att det är deras sista vår.

Jag har åtminstone chansen att jag FÅR LEVA. även om jag är orolig för att så inte är fallet- så lever jag <NU - och det finns alltid möjligheten kvar för att jag är frisk. så långt i dag vet vi inget annat - och det ska jag prova säga oftare till mig själv. För även om det känns tungt och mycket osäkert om jag får fortsätta vara frisk- så är det egentligen i min situation en lyx att faktisk trots allt inte ha fått beskedet om att det finns spridning av cancern. Då finns det alltid en chans att jag är frisk, att jag får tillbringa den tid som det ÄR MENINGEN ATT JAG SKA HA- som mamma, som hustru, som syster, som väninna, som dotter.


Än så länge finns det ju denna möjligheten att jag är frisk, som jag måste lära mig tro på mer och mer- som utgör en skillnad det kappast går att ordlägga- från den situationen då man vet att cancern har spridit sig. Den dagen då du vet att du aldrig kommer bli frisk. Att du kommer dö av cancern.
Har jag tur nå så kommer jag känna mig starkare och mer energifylld som tiden går- och då vill jag samtidig våga tro mer och mer att jag är frisk.
Som jag ju har sagt tidigare- så är det inte konstig att det är svårt för mig att våga lita på att allt är ok nu - iom att jag har gjort det två gånger tidigare- och så var det cancer ändå.
Det hade vore fantastisk kul om jag fick vara med om att hitta tillbaka till mig själv nu. Hitta tillbaka till den livsglada, starka Ingrid. Det är nog inte bara jag som saknar den tjejen ...


5 kommentarer:

  1. Puss - fina du!
    Skönt att läsa att du känner dig liiite starkare!!

    SvaraRadera
  2. gläder mig att du mår aningens bättre! Ja det tror jag är bra tänkt av dig, att NU så ser läget ut som att du faktiskt inte har någon spridning i kroppen. Våga tro på det o på en framtid! Så är det såklart, när men en gång fått BC så vet man att skiten kan finnas i kroppen men så länge man inte VET att det är så, så måste man våga ha en tro på en framtid.
    jag med sköldkörtelcancer( som jag troligtvis inte kommer dö av) o BC i bakfickan är såklart livrädd för cancer... att fanskapet inte ska vara borta o ta mig ifrån min familj...jag jobbar hårt på att ta hand om mig själv (är sjukskriven 75%, barnen är på förskola så jag har tid att ta hand om mig själv) o tänka positivt dvs att det jag VET nu är att jag är cancerfri o utifrån det måste jag leva. Försöker tänka att jag inte ska slösa min tid på ångest på sådant som inte hänt ännu... ja lättare sagt än gjort ibland såklart men oftast fungerar det.
    Bra att du kommer ut på promenader! Naturen ger styrka (tycker jag)o motion ger välmående.
    Stor styrkekram till dig!
    Annica A

    SvaraRadera
  3. Tänker på dig! HA EN UNDERBAR SOMMAR <3 Maria Danielsson Nyköping

    SvaraRadera
  4. Jag fick också Herceptin i ett år efter bc och jag fick beskedet att det knappt gav några biverkningar. Jag blev jättetrött, hade minnesluckor, gick upp åtta kilo i vikt och hade hela tiden en dödsskräck att detta berodde på att jag var sjuk igen. Några månader efter avslutat behandling kände jag från dag till dag att jag blev piggare och orkade mer. Så öm du känner dig trött och orkeslös tänk på att det kan vara herceptinet och att det gör stor nytta nu så att du kan bli frisk och leva livet sen.

    SvaraRadera
  5. Tack för kommentarer : ) !!

    OCh- Helene- DET VAR JO TRÖSTANDE ORD !!!!!
    Jag är ju helt övertygad om att cancern är kvar så kraftlös/ orkeslös jag är.
    Jag ska be till alla högre makter ( om det finns ) - om att detta är Herceptinet. Otrolig jobbig alltså - att i det närmaste inte orka någon ting. Tråkig för hela familjen.
    Blev nästan TOKIG i helgen som var av alla fantasier. : (

    Tack!! För trösten : )

    SvaraRadera