Kära Försäkringskassan

Jag låg och tänkte på det inatt : 

Om Försäkringskassan ( NAV i Norge ) skulle läsa min blog, så skulle dom nog direkt avsluta min sjukskrivning och kräva att jag skulle börja arbeta 100 %.

Dom tankarna får jag regelbundet när jag glad och nöjd berättar till människor att det nu går jätte bra med mig.

Direkt slår tanken mig att om försäkringskassan hör det- då är jag körd.

Inte konstig- då dom ju har jagat mig ihärdig helt sedan jag började med sjukskrivning efter min ryggmerskada i 2007. Jag har berättat om det i tidigare bloginlägg.

Men, MEN, MEN !

Bara för att jag väljer att fokusera på det POSITIVA i mitt liv, så betyder det inte att jag har restituerat mig fullständigt och att min kropp fungerar optimalt- 

Att jag är redo för även det som står högst på min lista : Att kunna återgå till arbetslivet.

Innan jag fortsätter med det jag har på hjärtat- så vill jag först kommentera bilden på mig själv härunder. Jag är ju slik funtat att jag mååååssste ha med bilder på min blog : )

Detta är en bild på mig själv för tre veckor sedan. Då hade jag nyss fått höra att det var näst sista gången med behandling. Jag blev så förvånad- för vi trodde det var två behandlingar kvar. 
Jag ler - men jag känner mig dock där och då tveksam till att jag verkligen tycker det är något att fira. Som jag sa i går- det känns tryggt att få Herceptin infusion var tredje vecka.

I natt drömde jag att en onkolog sa till mig att sannolikt kommer min cancer tillbaka nu när jag slutar med Herceptin, men det kunde dröja så länge som ett år innan jag kom till att märka av metastaserna........


Ja, ja- tillbaka till Försäkringskassan.

Obs ! Ni andra behöver inte läsa vidare - för nu kommer lite gnäll om smärtor mm- trååkiga ting mao !

Om en handläggare från försäkringskassan läser min blogg- så kan ni nu även få ta del i det jag iiiinte väljer att fokusera på, det lite mer jobbiga i min vardag: 

Efter mina promenader med LEO har jag använt det mesta av dagens energibehållning. 

Min första - och egentligen enda mål varje dag sedan sommarsemestern har varit : 

Ut och promenera med LEO- så mycket som möjligt.

MÅL : att komma i form, göra mitt yttersta för att jag har en hälsosam kropp, och att gå ner i vikt. Cancer gillar fett- särskilt bröstcancer- så fettet MÅSTE BORT !

Jag arbetar hårt  med ett enda mål i sikte : att komma tillbaka, att åter bli en stark och frisk Ingrid.

Om det tar det mesta av dagens energi - så får det vara. 
Det är min första prioritering.
Prio ett.

Och jag- det har ett pris i att jag är sliten resten av dagen- DOCK absolut mindre än for några månader sedan.

Det jag väljer att inte skriva om i denna blog är mina kroniska bensmärtor som följd av min ryggmergskada i 2007, samt pga kvarstående diskbråck.

Utöver dagen blir mina smärtor tilltagande, framför allt när jag sitter- och när jag lägger mig om kvällen är det knappt så två tabl med paraceth-codein samt 1 tabl arcoxia  hjälper.
Från ljumsken och ner i tårna känns det som om jag blir mosad i en hvitlökspräss- eller i en valnötspräss.

Varje natt är likadan.

Att somna bjuder på problem för att uttrycka det så.

Multipla uppvakningar är en regel.

Plus att jag även med vaknar av diskbråckssmärta i nacken och ut i armarna. Dessa smärtor kommer för att enda sättet att få lite lindring av mina bensmärtor är att ligga på magen- men då kommer nacken i en så dålig ställning att diskbråcket klämmer på nerverna. 

I mer en 5 år har jag haft dessa smärtor. varje dag- men som värst på kvällen och natten i sängen.

Lösningen kunde ju vara att jag väljer att stå och gå mera - när jag inte har så mycket besvär då. 

Men kära försäkringskassan- då exploderar mina fötter av smärta.

Pga min ryggmergskada har jag förlorat så mycket muskler i fötterna att dom inte längre bär min kropp som dom ska. Trots specialanpassade inlägg i skor, så är det inget vidare att stå och gå för länge. 

Och sätter jag mig då- eller lägger mig- för att vila lite på dagen- jo - då kommer ju smärtorna direkt- så det blir ju ingen vidare succé att sitta / ligga för att vila fötterna egentligen.

Tex här jag nu sitter och skriver så har jag en skärande smärta från ljumsken och ner mot knäet. 
SÅ är det bara.

Att jag i tillägg har mycket problem med min förlamade tarm och urin- blåsa är en självklarhet för mig efter dessa 5 år- men det är inget jag pratar om DÄRFÖR ATT JAG VÄLJER ATT FOKUSERA PÅ DET POSITIVA : )

Så kära försäkringskassan. 

Om jag väljer att i mitt liv å fokusera på det positiva.
Att i min blog fokusera på det positiva.
Så vill det inte säga att min vardag inte rymmer lite svårare hinder. 

Det betyder bara att jag inte vill låta mina hinder förstöra mitt liv.

För jag- jag är nämligen en tjej som NJUTER AV DET LIVET JAG HAR !!