För första gången sedan jag fick min första cancerdiagnos mai 2009
kan jag nu ta mig själv i att för första gång igen tro att jag är
FRISK
???!!!!
Hur är det möjlig säger jag bara- för nu har jag blivit - tyvärr - så otrolig van med att vara övertygad om att " visst kommer cancern tillbaka "- " visst kommer du dö av detta "
En övertygelse, tankor, känslor- som suger musten ur en- varje dag - utan att man egentligen känner av det. Frånsett den ständiga utmatningen. För det är nog logiskt att man kan tappas för energi - av att vara övertygad av att man kommer dö av sin cacner - medan man parallellt lever sitt liv så normalt , positivt och " riktig " som möjlig.
Jag berättade ju i mitt senaste inlägg hur jag kände att en stor tyngd försvann när vi fick beskedet att det inte fanns någon övertygande fynd förenlig med cancer på CT och skeletskint.
Sedan det meddelandet- som kom som en överraskning- iom att jag självklart hade förberedd mig på att jag helt säkert hade spridning i hö lår........ - sedan det meddelandet har jag fortsatt att känna den enorma lättnaden det är att veta att JUST NU finns det inga tecken till spridning.
Jag känner knappt igen mig själv- jag har så och säga helt och hållet släppt tankarna på att jag kommer dö av cancer, att jag går runt med cancer NU i min kropp.
Efter tre år där jag har varit enormt duktig på att ha slika tankar- är det med stor lättnad- och förvåning att jag nu går ut i från att jag är FRISK F R I S K FRISK FRISK
Det är så inni bengen skönt att låta huvudet vara fri för all skit- bara vara - och koncentrera sig på alla andra vardagliga saker.
Men- jag undrar dock en del över VAD är det som har ändrat sig.
Är det det faktum att undersökningarna inte visade någon cancer ?
Eller- kan det vara så att jag helt enkelt har sagt åt mig själv att nu orkar jag inte mer- nu räcker det med allt cancertänkande- nu är det NOG. ?
Eller - kan det vara så att jag - ja - hör ni - detta kommer låta crazy för många- men jag säger det ändå : - kan det vara så att jag känner på min att min kropp är cancerfri ?
?!?!?!?!
Jag har med åren fått stor respekt för , inte bara intuition- men för det att lyssna till sin kropp, tolka dens signaler- var ödmjuk för det den forsökar kommunicera.
Dom sista åren har jag retrospektivt förstått att jag har känt på mig när det inte har stått rätt till med min kropp.
Gång på gång på gång.
Men samtidig har jag kämpat mot stämmorna från mitt superego, från omgivningen, från försäkringskassan mm - och tyvärr låtit dom vinna dom flesta " konversationerna ". Trots att jag innerst inne var säker på att min kropp hade rätt.
När min andra cancer blev diagnostiserad för ett år sedan - hade jag ju länge sagt att det inte stod rätt till - trots det befann jag mig mitt i en granskning via försäkringskassan- som inte längre ville acseptera att jag var sjukskriven.
Det stod inte rätt till kände jag- och - jajamensann- så blev det vid 2 års kontrollen med mammografi konstaterad att jag hade bröstcancer i andra bröstet oxå.
Jag hade rätt.
jag misstänkte ju starkt att det var cancer som gjorde att jag mådde sämre och sämreden våren, sommaren och hösten.
Så nu - undrar jag- kan denna totala ändringen i mina tankar kring cancer komma av att jag KÄNNER av att jag är frisk ?!
Who knows.
Sannolikt är det en kombination av allt jag har beskrivit här ovan.
Oavsett så är det underbart, underbart att saga till mig själv att jag är frisk.
När det är sagt- för att inte ni ska tro att jag är så jäckla duktig på att känna mig frisk- så kan jag nog fortfarande bara svara ett "ja " på frågan på om jag tror jag kommer dö av cancer.
Que ?!! Hallllooooo - vad hände ?!! hur går det till - du skrev ju nyss....?!!
Precis- just NU tror jag att jag är frisk.
Just nu tror jag att jag inte har någon cancer.
Livet kan ju inte bli fööööör enkelt hör ni- lite svåra tankar måste jag ju få lov att ha kvar.
Om ni frågar mig - är förklaring på min tro om att jag kommer dödas av cancer - bottnat i rädsla. Bottnat i att två gånger ha blivit överraskad av cancer.
Att våga lita på sin kropp igen, lita på att cancern stannar borta för alltid.
That's not easy my friends.
Det viktigaste är att cancertankarna nu inte finns med mig i vardagen- dom sitter bara i ett hörn- den lilla plats där jag nu och då bara försiktigt kikar in- där vart det finns ett stort ledigt utrymme för minnen som komma ska- platsen som förhoppningvis ska rymma mina barn som tar studenten, att dom får kärester, - att jag och min man är lyckliga pensjonärer - att vi blir bästeföräldrar.
Det viktigaste är dock att jag - för första gången på så oändligt länge har en känsla av att jag är cancerfri- och det - DET är - jag- vet ni - det finns nog inget ord som tillräcklig kan beskriva hur jäckla skönt det är.
Underbart!!! Njut av livet och oroa dig inte mer.
SvaraRaderaJag har varit orolig, när du inte har hört av dig hät, men nu fick vi strålande nyheter,
Varma höstkramar1
Seija.
Gratulerer!! Nyt livet som kreftfri !!
SvaraRaderaTack Seija - för att du undrar hur det går med mig och håller koll !! : )
SvaraRaderaAnne Cecilie- takk !! Og gratulerer en MASSE du også ! : )
Du burde publicere ditt siste blogginnlegg - slik at tabloidavisene " der hjemme " kan lese dine ord der du setter prikken over i'en når det gjelder helsejournalisters deprimerende og villledende artikler !!!
Jag tror mycket på din intuition, den har ju gett dig svaret många gånger. Och jag tror verkligen också att du är frisk nu.
SvaraRaderaOch sedan att du kommer att dö i cancer.... ja, det är inte otroligt, fast först vid 80 års ålder......
Jag vill ha dig kvar lääääänge till.
Kram
Viktoria
http://youtu.be/ahZwR3E6KOM
SvaraRaderaDen här sången med Marie Fredriksson kom in i mitt huvud när jag läste ditt inlägg. "Tro".
Det är klart att du ska känna tro och tillit- du ska lita på din intuition! Att våga tro igen på framtiden...det är modigt, inte helt lätt, underbart härligt, skrämmande, fantastiskt och livsbejakande. Det är din tur nu!
Puss
Annika
Vad är din mailadress? Skulle vilja fråga dig några saker om cancern... Kanske du kan maila mig? catzy2005@hotmail.com
SvaraRaderaTack!