För första gången är jag inte hos mina barn när dom fyller år.
Nu tycker inte jag att jag är en särskilt sentimental person, men just idag, när minsten fyller 6 år, så längtar jag faktisk efter honom.
Jag har varit utan min man och mina barn helt sedan 2 januari !!!
I dag firar minsten 6 år.
Som tur är kommer dom nu dock äntligen hem igen : )
Jag skickade dom i väg till GC - slik att åtminstone någon av oss kunde få njuta av den initialt planerade, och traditionella jul och nyårssemesteren på Gran Canaria.
Min man var något svår att övertyga, vilket ju var gulligt, men till slut åkte dom alltså. Förhoppningsvis kommer dom nöjda och glada tillbaks nu, - och framför allt hoppas jag att min kära man har fått vilat ut sig lite, samlat lite energi....!!
Skulle hemskt gärna ha varit med dom där nere, - där har dom varit en " storfamilj, med vänner och kusin med familjer, farmor och farfar - hela 17 stycken har dom varit !
Men, jag har faktisk också haft det skönt, - det mesta av tiden har jag nämligen spenderat i Oslo, inneboende hos min syster med familj. En perfekt lösning när jag ändå inte kunde följa med till GC.
I Oslo har jag blivit omhändertagen som en prinsessa, och jag har haft möjligheten att träffa resten av min familj samt enstaka vänner eftersom orken har tillåtet det. Skulle gärna ha hälsat på alla mina vänner jag har där, men det får bli vid ett annat tillfälle.
Nu har det trots allt varit fokus på att ta det lugnt, - två gånger har jag blivit skjutsat från Oslo- Gbg- Oslo, i loppet av ett dygn, av bästisar, för att få mina kurar.
Vilken tur att jag har kompisar som åker med mig hela vägen och ger mig trevlig sällskap.
I love you G og H !!!
Jag är otrolig tacksam. Det vet ni <3 <3 <3
Ock så - över till något annat....
Hundar......
Denna fina hunden - Fia, har alltså lagt sin all sin kärlek på mig.
Fia är hunden till min tvillingbrors familj.
Första gången vi uppmärksammade Fia's uppträdande var faktisk sommaren för 1 1/2 år sedan. Då hade jag avslutat min cellgifts behandling ca 6 månader innan.
Då ville hon vara mycket bredvid mig, och gärna sitta i mitt knä, något Fias " mamma / matte ( som det heter på svensk )sa att var mycket sällsynt för Fia. Hon brukar inte sitta hos många andra än i sin mattes knä.
Lite efter den semestern så läste jag om hundar som kan lukta cancer.
Nu år ju detta tränade hundar, som bla kan lukta sig fram till urinen från en person med blåscancer.
Hundarna är alltså tränade - och jag har ingen aning om hur en otränat hund skulle reagera om den skulle lukta sig till att någon har cancer.
Jag vet bara att jag kände snäv av ångest då jag läste det- och tänkte självklart direkt på Fias reaktion på mig.
Jag gillade ju inte att hon evnt skulle lukta cancer hos mig- då jag ju för fasan var färdig med cellgiftsbehandling, och " teoretisk" var frisk för min cancer .....?!?
Sedan tänkte jag på flatcoaten till min syster- som nu är död ( för ca 2 år sedan ).
Även han ( Teddy- bollo ) - var så glad när jag kom, och utan att jag gav honom särskilt med uppmärksamhet, så la han sig oftast just vid mina fötter.
Detta var ju innan min cancerdiagnos- men jag vet att jag ju undrade över varför han alltid i mina ögon visade mig så mycket uppmärksamhet / sökte närhet hos mig.
Denna julen har Fia varit rakt av extrem.
hon har pipit när hon ser mig, hon vill hela tiden upp i mitt knä - hennes " mamma / matte " har nog inte ofta sätt Fia slik.
Fia har sovit inne i rummet jag har sovit när vi har gästat där.
Hon brukar aldrig lämna matte's " sida, hon kommer åtminstone alltid ock möter sin matte om morgonen, ligger bredvid duschen när matte duschar mm.
Nu sov hon hos mig, kom inte till matte, även när hon hörde att matte var uppe på morgonen.
Husse kom och släppte Fia ut en snabbis för att kissa sent på kvällen och på morgonen - sedan kom hon direkt tillbaka och lade sig ner precis nerför där jag sov med huvudet på min kudde i min säng.
Matte blev faktisk sårad av Fias beteende !
Och jag ?
Jag blir orolig.....
Och så tycker jag att jag är LÖJLIG.
Herregud- hon gillar mig bara. !!
Eller ?....
Jag kan ju inte / vill inte tro att Fia på något sätt söker sig till mig på detta påfallande sättet för att hon luktar cancer.
Herregud, det är ju löjlig.
Hon är ju inte tränat till att reagera på cancer.
Vi vet inte hur en otränat hund skulle reagera på cancer.
Varför detta beteendet då ?
Jo, mot bättre vetande så orrar det mig faktisk.
Dock kan det också kanske vara så att Fia känner att jag nu för tiden faktisk känner mig mycket harmonisk , glad för livet.
Kanske hon känner på det- och njuter av det lugnet jag utstrålar ? ehhh ?...
Kanske hon med sitt 6e sinne känner av att jag behöver lite extra tröst efter allt vi har varit med om ?
Eller kanske hon förstår att jag är syster till hennes husse- en mer feminin utgåva - och som tar sig mera tid att mysa med henne ?
Att tro att det skulle betyda att jag har cancer fortfarande höres ju i mina öron helt PSYCHO ut.
Men ?
Eller ?
I går skrev jag ju redan lite om detta- och någon av er har redan skrivit lite om erfarenheter ni har haft med detta.
Tack!!-
Det är intressant att höra om andra har upplevt liknande. Jag är tacksam för det ni har berättat- och jag hör gärna från flera !