Jag älskar ....

Tulpaner

Egentligen får jag inte säga så av min mamma- att jag älskar ditt eller datt. Jag älskar bara min man.....

Men det är faktisk så att jag älskar tulpaner.


Och min Iphone- det är den perfekta kombinationen. 


Jag blir aldrig ALDRIG trött på att ta bild på tulpaner.
En och samma bukett bjuder på nya, vackra visuella njutningar varje dag.
Ofta kan jag tycka att dom är som mest fascinerande och vackra när dom är utblommade...

visst är det vackert ?!


Otrolig kul att det med sin telefon går att ta slika underbara färggranna foton !

I morgon är det dags för första ronden i andra halvdelen av mina cellgifter. Hm,  låter lite konstig- men nu börjar jag alltså på sista halvdelen!!!


Ajamensann- håret sitter kvar.


Var faktisk hos frisören förra veckan- skönt faktisk att klippa bort allt det döda- som bara tova sig och var irriterande.


Dock har det ju dröjt fram tills nu innan jag klarade av att kapa av det- har känts helt fel att klippa av det efter cellgifterna. Håret har känts så dyrbart- inte kan man klippa av det fantastiska håret !!! . 

Men förra veckan då hela familjen var i Oslo under sportlovet- så åkte jag med min syster till hennes frisör- det är hon som har klippt mig dom få gångarna det har hänt dom senaste två åren.


Även om det var min syster som hade tid- så fick jag med en gång en stol att sitta i- i ett eget rum, en hårkur samt skön och långvarig huvud- massage- och sen så hittade vår älsklingsfrisör även tid att klippa mig! Samtidig fick jag en fantastisk god cappucino - och en god chokladbit.
inte mera än kanske två cm gick av- men det gjorde susen. Inga tovar mer- och lockarna finns kvar : )  

Veckan i Oslo var skön - barnen o S har åkt på skidor- i går hade barnen snowbords kurs i 1 1/2 timma.

Det var fantastisk !! att stå och se på. Vilken progression - från knall och fall- både neråt, samt i hissen - till att dom klarade att åka nerför samt ta hissen utan att ramla !

Fick några härliga ögonblick på film, många goda skratt- samt ett ENORMT sug att åka snowboard igen. Det är 9-10e år sedan !

Så nu har jag egentligen lovat mig själv att jag näste år ska stå med barnen!
Dock är det egentligen ingen smart idé- pga. mina multipla diskbråck i nacke samt rygg. Och inte vill vi åter uppleva att ett diskbråck kan förstöra min tarm, urinblåsa samt bensmärtor mer än det redan är.


Får nog fundera över saken, men my god vad SUGEN jag blev !!!!!! 
Det är ju oxå en fantastisk glädje att göra det tillsammans som en familj. 
Otrolig att våra barn har blivit så stora att detta är möjlig- " plötslig är dom 6 och 9e år.

Vi har annars njutit av att träffa familj och vänner, samt att S's kusin med familj även åkte med från Gbg för att upptäcka hur det är att åka skidor i Oslo. Då min stackars lilla mamma är på rehabilitering så kunde dom bo i hennes lägenhet. Jag har besökt min mor varje dag, - det var fint att kunna vara hos henne i en tid då hon har det extra svårt. 

Jag vet- bilden ovan är den samma som första bilden i detta inlägget - men jag bara MÅTTE förstora den lite - njuta av den lite till  : ) 




Förra veckan tog jag prov av svullnaden på halsen. 


På torsdag har vi en timmes besök hos min nya onkolog inbokat- så då lär vi få svaret. Denna gången ringer vi inte själva för att få svaret så snabbt som möjlig. 


Å ena sidan tror jag inte att det är cancer, men å andra sidan tycker jag faktisk att det låter lite konstig att det skulle vara fettväv. Fettväv som växer såpass snabbt..? Samtidig har jag även sätt där pathologen har stuckit- och SJÄLVKLART har tankarna kommit att jag tror att han inte har stuckit rätt. Stuckit brevid. Same old song- slika tankar kommer varje gång jag tar slika vävnadsprov. 


Vet inte vad jag ska tänka, känna. Jag väljer att inte tänka, känna så mycket. Är det cancer, så får man väl utreda om det finns annan spridning, om man ska ändra behandlingen. OM, om, om.


När tankarna virrar på det sättet så går det upp för mig att jag nu verkligen mer än någon gång lever från dag till dag.


Jag tänker faktisk inte särskilt längre än fram till nästa dag. Iallafall inte så långt fram i tid att jag behöver fundera över hur det ska gå med cancern- hur det ska gå om cancern kommer tillbaka- inte har försvunnit.


Och far tankarna tills att jag ska dö från mina barn, min man- så säger jag bara till mig själv att dom klarar sig. Dom klarar sig fint.


Om jag nu blir tvungen att befinna mig själv i en slik situation- då får jag ta det som det kommer då. 
NU är det bara att NJUTA av LIVET.
Och det funkar, trots att jag oftast är trött, jag vilar mycket, illamåendet kommer och går, huvudvärk lika så. Vardagen känns ändå bra : ) 


Njuta av att ta bilder av vackra tulpaner : )

I eftermiddag var jag och fick akkupunktur. Ett tag efter jag kom hem - kliade jag mig lite på huvudet- o där hittade jag min sann en kvarsittande nål !! Hoppas det att den satt extra länge i gör underverk ! 


I morgon innan kur klockan 13 så ska jag få lymfdrenage kl 09e.
Vid 10e tiden ska jag träffa en ny funnen kompis i stan för en fika.
Kl 12 hämta S på jobbet för att sedan åka in till Sahlgrenska för kur: Herceptin samt Taxol.


Hela veckan är fullbokat - så jag hoppas att kortisonet ger mig mycket energi !