Ett dygn med SPA till samman med tre bc- kompisar !!

I natt var det golvstädning i flera omgångar.
Jag o barnen delade säng- o det var en del trafik där från 3 tiden i natt.
Det kom från alla håll o kanter så o säga..... Som tur är har jag bara ont i magen så då var det inget problem att hjälpa mina arma småttisar.

Men i morgon är det dags för undertecknade att åka på 1 dygn med SPA !!
En begivenhet som faktisk helt o hållet är ett resultat av bloggandet  !!

Tänk att via bloggandet har jag hittat min kära kompis Annika som även hon bor i Gbg- ock via Annika ska jag nu få träffa hennes två blogkompisar Elisabeth och Viktoria från Skåne  : )!


Det blir två svenskar och två norskor, 4 bc-tjejer - som nog har mycket att prata om. 

Kanske det blir tid nästa vecka att ta fatt på lite mer seriöst bloggande igen...














Var föresten hos min neurolog i dag. 




Hon planerar att åter igen ha möte med försäkringskassan, min chef, socialkurator och mig själv omkring månadsskiftet februari/mars för att diskutera hur vi gör vidare med min sjukskrivning. 
Förre gången var det ju ett mycket bra möte som resulterade i att jag åter blev sjukskriven i stället för att vara ut försäkrad o klient på Arbetsförmedlingen. 
 Det blir intressant att se vilka beslut som tas.








Innan dess ska jag göra utvidgat nålundersökning i muskler i armar och ben ( EMG ) på mitt jobb med tanka på mina diskbråck.
MR av nacken visade ju innan jul två diskbråck, varav ett " nytt ".

Det blir bra att ha objektiva undersökningar som bekräftar mina besvär.


Mest av allt skulle jag vilja  att jag mår så bra att jag kunde återvända till ett arbete " som en normal människa ", men nu när så inte är tillfälle så har jag bestämt mig för att jag detta året ska ta väl hand om mig själv - dvs att jag vill prova säga tydlig ifrån till bla försäkringskassan om vad jag menar är rimlig åtgärd med tanke på mina åkommor. Det är slut på att jag ska vara beskeden/ blyg/ försiktig.

Boken

En bild på boken- som jag redan i förra inlägget rekommenderade. 
VARMT rekommenderar jag den.

Just nu finns inte mycket tid att skriva- efter att ha kommit tillbaks från semester natt till måndag har sonen varit hämma från dagis pga magsjuka ( igen ) - och i dag även dottern ( igen ). Inte det att min mage känns helt kry heller för den saks skuld.... ( igen ). 

Så det blir nog ingen ost o vin med vänner här i kväll, som vi initialt hade planerat...

Lite bilder från semestern- inser nu att jag faktisk haaar blivit fotogalen- hela 1500 bilder ( efter att många blev raderade....) blev det på 3 1/2 vecka med semester.

Nu i januari ska jag börja på ett målarkurs via folkuniversitetet- nästa kurs lär nog bli ett fotokurs !

Back on track ! Samt :Dr. David Servan-Schreiber's Remarkable Story

Ja då var vi hemma igen- hela 3 1/2 vecka med semester blev det !!!!!!!!!

Bilden under visar hur jag känner mig nu   : )

Det har varit sol, sol och bara sol.

Värme och fantastisk trevlig umgänge med familj samt ny vunna vänner. 

Åja- så klart en släng av magsjuka- den var på besök hos var och en av oss- nästan....

Sista veckan var otrolig - jag kände igen Ingrid- jag klarade av att bara vara mig- utan att vara präglad av cancer tankar. Vad skönt att bara få vara. Som någon kanske märkte så tog jag en paus från bloggandet -  det blev naturlig att ha semester- från allt! 

Jag läste én bok - en bok som inspirerade mig. Den inspirerade mig otrolig mycket.

Den heter " Anticancer- a new way of life "

Härunder ser ni ett intervju om boken och dens författare.

Den har gett mig en enorm glädje- då den visar att det finns mycket jag själv kan göra för att må bra, för att förhoppningsvis förhindra återfall- och även om jag skulle få återfall- kunne ha et så långt och kvalitetsfylld liv som möjlig. 

Låter kanske lite " halleluja"- men - det är en glädje att läsa att man faktisk kan göra så mycket själv- för att må bra i kropp o själ- och samtidig förhoppningsvis kämpa mot cancern.

Det är en bok för ALLA- även för friska- som vill förbli friska.

Mycket visste jag ju redan- men det hela blev mycket klarare - och många praktiska tips.

Jag läste den på engelska- vet ej om den nu finns på Svenska- men det kommer i så fall snart tror jag.

I recomend it with all my hart 

Vad härligt det är att leva !!!!!

s

Lille julaften

Här går det snabbt i svängerna !
Hinner inte att skriva ner mina tankar innan julafton.

MEN :

Till ni som läser min blog - jag är så glad för att ni följer min blog där jag ju delar mina rätt så privata tankar och kännslor. Bloggen var i första syftet lagad för att jag skulle få skriva av mig. En slags psykologisk outlet- for mig själv.Men nu har jag sett att det finns några "där ute " som faktisk läser det jag skriver - och det tycker jag är veldigt trevlig- jag uppskattar det.!!

Så jag vill gärna tacka all som läser min blog för att ni kikar inn. Jag tycker det är jätte trevlig med kommentarerna som dyker upp så nu och då. Fortsätt gärna !!
Ser även att det har kommit en " följare " till på min blog- verkligen trevelig !

Jag vil önska er alla en skön jul.

Här kommer endel av mina Iphone bilder av vackra naturuppplevelser från min semester här på Gran Canaria

Semester är inte överskattad !

Vilken lyx

Jag har inte koll på dato eller klocka.
Dagarna tror jag dock att jag kan hålla reda på.
Kanske.

Nätterna är vi stort sätt barnfria ( !!) - barnen sover hos svärisserna.

DET ger en kanon avlastning. Hela läggdags-regimet samt tidiga morgoner har vi semester i från.
Det är guld värd för S och mig. Vi får tid till samman- bara vi två.
Vilken lyx.

!!!!!!

S sin kusin med man ( vår ålder )- samt deras tre barn kom lördag - så nu är det supertrevlig och crowded här på Grank. Barnen leker så bra ihop - vad vill man mera ?!

Jag vill oxå säga att jag är mycket tacksam för att jag är just här jag befinner mig i dag.
Då tänkar jag på mina cancer-systrar " där ute " som inte har haft samma turen som jag - som inte har möjligheten att njuta av fina dagar med familjen, - som just nu kämpar en kamp för livet. Kämpar för att LEVA och kunne njuta av sin familj. Tänker särskilt på Linda. Ord finns inte för att utrycka det jag vill. Mina tankar är med henne. Och hennes familj.

Jag - jag är fortfarande trött och saknar min energi- men tankarna kring cancer och livet kommer i bakgrunden. Inte att förakta kan jag säga. Med sol och värme, trevliga människor omkring mig - då är jag ju så LEVANDE jag kan bli. Njuter av det. Nu när vi har hunnit ladda lite energi blir det tydlig hur viktig just ENERGI är för att klara tänka positivt, känna sig frisk.
Lite ironsik att det nu för tiden är så lätt att skaffa sig ett energilager i form av fett- men att omgöra det till en fysisk och mental energi går inte lika lätt...

Något annat mycket positivt:

Mina nattliga smärtor i benen har blivit mycket mycket bättre ( ny medisin ) - nackens diskbråck fortfarande besvärlig, men jag är jätte nöjd med att släppa 1 års bensmärtor - hurra hurra hurra !!!

Skrev för inte länge sedan ett inlägg om IDENTITET.

Fick fina kommentarer- och sannolikt är det som bla Annika och Marie- Louise sa - det tar tid att hitta tillbaks till sig själv- och kanske ÄR jag nu faktisk mig själv. Mitt nya jag. ?

Det är ju absolut tänkbart att efter att ha påbörjat en cancerresa- så blir man aldrig mer den samma. Det sker en mental och psykisk förändring som setter sina spår. Fysiskt ändras man tydlig båda pga cellgifterna samt - i mitt tillfälle - antihormonell behandling. Bara man kikar på en muffins (ok - smakar liiite då ) - så går man upp i vikt, lederna värker - osv, osv.

Så nu har jag insett att det nog är en utopi att förvänta sig att jag ska hitta " tillbaka" till mig själv, tillbaka till min gamla identitet.

Att inse det gör det ju faktiskt mycket lättare. Javisst- det är med sorg jag inser att jag får bli bättre känd med den nya Ingrid, - men jag vet att hon bär på många viktiga livserfaringer som är guld värd att ta med sig i livet.Och sannolikt finns nog mycket av " den gamla" Ingrid kvar i mig  : )

Jag ska jobba på att gilla den Ingrid som jag är nu.

Jag har redan ett tag varit duktig på att ta bättre hand om mig själv, lyssna på min kropp och dets behov. Om jag fortsätter med att inte lägga ribban så högt, ha för höga förväntningar, ha för bråttom- så vill jag nog slippa att känna mig så besviken.

Jag har nog glömt lite att tänka positivt.

Att tänka vitt i stället för svart -

att se koppen som halvfull o inte halvtom.

Jag inser att det är en " bumpy road " ( vet inte vad humpete vei heter på svensk ) jag befinner mig på.

Just nu säger jag att jag ska tänka mer positivt.

Imorgon kanske dom negativa tankarna kommer smygande igen.

Det får dom. Det är  inte konstig.

Jag tror att just denna berg o dalbanan är det som krävs för att klara klättra sig närmare och närmare mot mål.

Bilderna har jag tagit - som vanligt- med min Iphone.

Jag älskar att knipsa bilder " här och nu "- o då är mobilen det lättaste redskapet.

Jag älskar blommor,- men har numära blivit ännu mer fascinerad av himmelen, målnen, soljusets magi på himmelen och havet.

Måste bara få det ner på " papper"

Här har vi det bra.

Varmt o skönt, ingen måssten- bara lugn, lugn, lugn.

Första natten sov S 13 timmar- undertecknade lite mer......
Inte alls fel detta

Några enstaka kackerlackor finns- men det kan jag nog leva med !

man ska inte glömma .....

Här jag sitter i värmen så vill jag faktisk få rensat ur något ur systemet.

Även om det har med min svärmor att göra- så vill jag starkt säga att jag inte med detta önskar att tala illa om henne, - jag tror att det ofta kan vara svårt att sätta sig in i den andres situation,- slik att den verbala kommunikationen kan bli lite fel.


I går var den första dagen vi vaknade upp här i sommarlandet.
På eftermiddagen satt vi vuxna runt ett bord och vid något tillfälle så sa jag, när vi pratade om min mor, lite skämtande, att jag kan tacka min mor för min dåliga rygg ( hon blev för första gången opererad för diskbråck som 19 åring )- och även min bröstcancer kan jag tacka henne för- hon blev opererad när jag för första gången fick höra att " alles was in odnung "- ingen cancer i ditt bröst Ingrid. ( My ass )
Sen sa jag att jag hoppades att jag även har ärvt hennes gener när det gäller att bli gammal- för hon o nästan alla hennes syskon är 80 +      : )


Då sade svärmor medan hon tittade på mig- närmast ordgrant något hon sade till mig i januari. ( Då var jag precis färdig med strålbehandling- hade nyss börjat uppstigningsprocessen till vattenytan, efter många månader med i det närmaste förlamande ångest. Jag har aldrig kämpat så hårt i hela mitt liv för att leva - men hade fortfarande en bit kvar till att få nosen upp till vattenytan.

Hur som helst- så sa hon igår alltså närmast ordgrant det samma till mig. Ungefär såhär låt det:
Ingen vet hur länge man får leva.
Slik är livet, och man måste därför njuta nu medan man kan- för man vet inte vad som händer i morgon.
Man måste KÄMPA - det är det viktigaste.
Och blir det slik att man ska dö en dag- jag då får man acceptera det. Slik är livet.

Jag sa inget- för jag var inte förberedd på dessa orden - iallafall inte så tidigt in i vistelsen....
Men jag kände att det rörde om i mina känslor.
Jag blev provocerad.
Jag blev sårad.
Jag blev nog en del mer oxå- men det får vara.

Jag tror verkligen inte att hon menar något illa när hon säger så, men jag tycker att det är lite okänsligt.Hon är 70 år och att hon tänker så är naturlig. Hon har levt ett bra liv, är nöjd med det- och vet att med sin hjärtsjukdom så kan livet snabbt ta slut.



Men : 

JAG ÄR 42 ÅR

Jag er 42 år

Jag har små barn

Jag har varit med om ett ångesthelvete som suget all min energi i från mig. Obeskrivlig - tankarna tok aldrig slut- hela tiden terroriserade dom i mitt huvud 

Jag har kämpat för att komma tillbaka som mamma, fru - som Ingrid.

Det endaste jag vill här i livet är ATT LEVA

Leva med min familj- se mina barn få växa upp.

Jag kan inte- åtminstone inte i nuläget- acceptera att skulle dö ifrån mitt liv och mina kära.

För fasan - det är ju jag som har huvudrollen i denna filmen jag har följt i 42 år.

I mångel på bilder så får det bli bilder tagit ur bilen i går kväll- på väg til överhärlig matshopping i affären El Corte Ingles - eller hur man nu skriver det....

Jag blir sårad- men kan endå förstå svärmor - i det att jag är övertygad om att hade det varit hennes son- hennes enda barn- som hade (haft ) cancer - som en dag skulle få veta att han skulle dö av CANCER -
då tror jag inte att hon hade känt som hon gör nu. Det kan jag verkligen inte tro.

Jag är inte svärmor och kan inte veta hur hon kanner, tänker- vad hon har med sig i sitt " bagage ".
Och det är inte konstig att hon är mån om sin son.
MEN- när hon i januari i år- samtidig som hon for första gången sa det jag har skisserat ovanför - sade att hon tyckte att vi hade för mycket besök - så kändes det otrolig sårt.

Visst- vi hade dom första 12 månaderna av cancerresan otrolig mycket besök ( som jag är såååå oerhört tacksam för- det " raddade" mig !!) - från syskon med familj- från bästa kompissar i Norge / Nederland.
För mig var det alfa omega för att klara mig igenom den fasen i mitt liv. Visst- S o barna var jo min klippa- men för mig har alltid mina sociala kontakter varit mycket viktiga- och den trygghet mina "besökare " gav mig - var bättre än någon anxiolytica/ antidepprisiva jag fick.

Visst var det slitsamt med besök i det närmaste varje helg- men dom skötte sig faktisk själva- o gjorde mycket i köket.

Svärmor var självklart mån om sin son och tyckte synd om honom som var så sliten. Jag forstår det. Faktisk.

Men. Och jag då ?
Jag var ju den som hade cancer ?!?
Jag var den som INTE bodde " hemma " i Norge.
Jag var den som inte hade min familj eller närmaste vänner i samma land.
Det var jag som trodde hon skulle dö i från sina älskade nära.

Hur hon kunde säga till mig att vi måtte trappa ner på besökandet - att jag måtte tänka på min familj- det är faktisk svårt för mig att svälja.

Jag fick åtminstone berättat för henne att det hade en enorm styrkande trygghetsvärde att ha allt besökandet- och att min familj nog mådde mycket bättre när jag fick den tryggheten.

Bild från bilen- gillar stjärnorna som hänger där på himmelen


Oej vad jag kännner att det brinner i mig när jag skriver detta.
Men fascinerande er det- för jag förstår att hon är mamma till min S- och att hon självklart är mån om hur det går för honom.

Så jag har valt att inte vara arg på henne.
Jag vet inte hur det är att vara mamma till en son i en liknande situation.


Nu ska jag avsluta- för nu är min svärmor tillbaka- hon har varit i stan med barna- på shopping.
Jag har en svärmor som är fantastisk med sina barnbarn.


Nu ska jag ut i solen- nu när jag har fått ränsat litt ur systemet
Nu ska det njutas  : )

Award

Först- vill jag tacka Linda för en award hon gav mig. Vill även oxå tacka Lisbeth som innan har gett mig en slik award- där man ska recensera böcker.
Jag tar inte itu med det nu - får se när tiden och energien tillåter det. Jag älskar faktiskt att läsa, men har inte gjort mycket av den sårts sista åren !

MEN- har dock med mig en bok som jag mycket gärna vill läsa- " Anticancer  " heter den och har blivit omtalat rätt så mycket i media.

Men innan jag börjar läsa i den - så tror jag att jag ska lyssna mig igenom en bok på min Ipod - 8 timmar högtläsning om en som är SHOPPOHOLIC- passar ju rätt så bra för en som mig....!