Här är jag

Här är jag
Ingrid

Status just nu :

Fick beskedet om bröstcancer i slutet av maj 2009. Tyvär med 8 månaders fördröjning.
Opererades én gång primo juni, sen én gång till i juli- då det var cancer rester kvar i ränderna- sen visade det seg oxå att det i det resterande bröstet fanns en solitär tumor till ! - så det var tur att dom tog hela bröstet till slut. 15 av 25 lymfkjörtlar hade cancer.
Fick sista av 6 kemokurar i dec 09, avslutade strålbehandling januar 2010.
Behandlat med Tamoxifen i ca 1 år, efter mycket tjat fick jag i somras äntligen bytt till Arimidex. Får soladex sprutor 1 gng i ånaden för att stänga ner eggstockarna.
Skulle operera bort eggstockarna denna veckan ( då jag har hormonkänslig cancer och inte vill ta några chancer på att eggstockarna ska busa .. ) - men i stället har man vid den årliga mammografikontrollen 4.10.2011 upptäckt cancer i mitt andra bröst. FUCK CANCER.
Har inte blivit utredd genetisk då dom inte trodde att dom skulle hitta något - trots att min mor har bröstcancer, hennes syster, samt att en moster och en kusin till dom har dött i bröstcancer. Man kan ju undra.....
Hade kommit en bra bit på väg nu, in i den normala vardagen, lite överviktig av alla behandlingar, men med vackert lockigt hår helt ned till axlarna ( när det är blött- innan det kruller upp sig : ) !! )
Den nya cancern hade spridit sig till lymfkjörtlarna, hvilket resulterade i totalt två operationer för detta bröstet oxå. Sedan blev det 6 Taxolkurar, efterföljd av strålning. . Allt håret gick inte förlorad denna gången vilket ju är en jätte-bonus : ). Min nya bröstcancer är herceptin-känslig- slik att jag var tredje vecka får infusjon med Herceptin- den sista får jag i dec 2012.
Nu, i sept 2012 har jag äntligen opererat bort mina äggstockar samt äggledare och har 5 år med antihormonell behandling framför mig - om det inte dycker något annat upp på vägen....
Just nu njuter jag oerhört av att CT-thorax, abdomen samt skelettscintigrafi utförda efter sommarsemesteren var fria för cancer.

torsdag 27 januari 2011

Jaha- när det går bra med mig blir det tydigen mindre bloggande. : )
Får väl vara glad för det.


Och det går jätte bra tycker jag- dagarna går och livet känns ofta helt, helt normalt.
Normalt frånsett alla symptom från behandlingar som har varit- som pågår- samt från min ruttna rygg o nacke. Det r ju inte helt normalt att vara sjukskriven hellre- men FÖRUTOM dom små detaljerna- så känns det åtminstone rätt så normalt uppe i topplocket !!


Min själ tror jag dock lider av att jag fortfarande går på blodförtynnande behandling.....För den blöder så lätt så lätt - inta ofta, men när såret öppnas så öppnas det raka vägen in i det djupaste av min själ. Där vart mitt sanna JAG befinner sig, där mitt klara medvetande befinner sig- det stället som inte klarar läka den sista lilla biten av rädslan för att inte se mina barn växa upp.


månen 
I natt vaknade jag - nog finns det många " där ute " som känner igen hur känslor och tankar känns oerhört starka och inträngande om natten - ? - Jag vaknade och det bara slog ner i mig - tanken om att det faktisk finns en reell chans att jag inte får uppleva se mina barn gå ur skolan. Jag upplever att kunna bli helt förvånad, sen vet jag att- jo - du har ju haft cancer ( har cancer )
 Jag svor högljutt ut i sovrummet - flera gånger. Känner på den iskalla ångesten. FY F vad den känns för jäcklig- den r svår och beskriva- konstig nog, för den r inte till att ta miste om där den tar fullständig makten över hela mig - sden är lika tydlig som den var för 1 1/2 år sedan.


Jag vet - det r bara att slå tankarna bort.
Och jag gör det.  !!!  Jag lovar  !!!


Men vågorna från mitt förra inlägg klarar inte helt att skölja bort fotspåren som har lämnat sina avtryck i min själ.


Jag vet även att många gärna vill kommentera att - ingen vet när man ska dö - för vem som helst kan det hända imorgon- eller i över i morgon. DÅ önskar jag bara att förmedla att så känns det inte för mig. Oavsett hur man kan vrida och vända på det- använder statistiken mm- efter det jag har varit med om-  så VET jag att mina chanser trots allt r större än " grannens ".


AND I F...ing HATE IT !


Men lugn, lugn - 
I have moved on !! !!!  Jag menar det när jag säger det- jag njuter av mina dagar- de känns oerhört " normala"- 




Klicka härunder om ni vill höra denna vackra låten som jag upptäckte lite sent.....men som jag numera lyssnar - och sjunger HÖGT till- varje dag  : ) !!!


I'M MOVING ON !!!!


men när såret i min själ öppnas så r det omöjlig att blunda för det- åtminstone tar det några korta sekunder ? minuter? innan jag klarar att "blunda " för det- o den känslan, trots sin korta duration  - känns som den suger musten ur mig,- som om den förlamar mig till en hjälplös åskådare. Den låter mig inte släppa loss - jo för långa stunder- men inte för evigt. Den håller ett fast tag i mig och påminner mig hårt och hjärtlöst om en verklighet som r för tung att bära egentligen.












Har säkert nämnt det flera gånger tidigare - men tror att en faktor som spelar med i en persons reaktion på en cancerdiagnos har med ens " bagage " att göra. I min bagage sitter det faktum att inte bara dog min pappa av cancer, två av hans tre bröder- samt deras far. Som läkare har jag även sett my  fair share av lidande och elände. sammanfattat har dessa erfarenheter resulterat i min initiala ångest för 1 1/2 år sedan.


När min själ stundvis öppnar sitt sår- så ligger nog min bagage mycket i botten - den har färgat min själ - för alltid.


Varför skriver jag ( åter) om detta " negativa" ?
Varför- när det faktisk går fantastisk bra med mig- jag känner livsglädje, känner mig rätt så harmonisk och glad.


Jo - för att jag har behov för att stå stilla vid just detta faktum i mitt liv.
Det som jag tidigare har kallat för två parallella liv.
Det känns fortfarande så- dock klarar jag för det mesta leva som om det bara är ett liv jag lever.


Har kommit till den konklusion att det är ett jäckla konstverk att leva dessa två parallella liv.


ETT JÄCKLA KONSTVERK !!


Och det kommer inte lätt
det kommer definitivt inte gratis
som tur r- så er det inta alla som behöver lära sig mästra denna konsten








Imorgon startar en helt underbar fantastisk kanon helg- hela familjen gläder sig -


Från Norge kommer två av mina tre syskon- storasyster med familj samt tvillingbror med familj. Vi blir en storfamilj på 11 människor som ska sova , äta och kosa oss under ett tak hela helgen. Lördagen firar vi båda barnens födelsesdagar tillsammans- och då blir vi ännu flera människor här hämma- ska bli helt underbart !!

torsdag 20 januari 2011

Livets dynamik



Slik är ju livet- det går vidare, dag för dag, minut för minut, sekund för sekund. 
Det är en dynamisk process- utan att vi märker det åldras vår kropp hela tiden, och mentalt står det hellre inte still. Ofta har jag befunnit mig på ställen i livet där jag har trott att NU är jag ÄNTLIGEN där jag vill vara i livet. Vare sig det gäller karriär, lyckan i äktenskapet- kroppsvikt...., - ock gång på gång har jag naivt trott att 


" I'm here to stay - for good !!! "







Men slik funkar det inte. För livet är en dynamisk och invecklad process.


Och detta tänker jag på nu - särskilt nu - som jag har återfunnit positiv energi och styrka.
För jag vet att jag har känt så här tidigare under min cancerresa- och blivit milt sagt förvånad och besviken när det har känts om om jag har tagit flera steg bakåt.










Så nu säger jag till mig själv att vara förberedd på att slika bakslag fortfarande kan komma / nog kommer- och då gäller det att ha tålamod, på ny samla energi, kavla upp ärmerna och kämpa vidare.
Jag vill vara förberedd på detta slik att jag inte blir så besviken - nästa gång- men hellre tar det som ett ett bevis på hur livet är- det är inte altid lätt, det går upp o ner.


Senast dom sista två dagarna har yttre faktorer tydligt haft en inverkan på mitt psyke. Negativt.
Den ene var reaktionen till en av damerna på vatten gympan för kvinnor med bröstcancer- hon måtte fråga två gånger om hur många cancerdrabbade lymfkjörtlar jag hade- hon trodde inte hon hade hört rätt när hon hörde talet 15.








15. 
It sucks.

En slik reaktion tar mig närmast ordgrant tillbaks till rummet på bröstmottagningen där den stora mörka kirurgen så opedagogiskt kom med beskedet. Då jag skjönk ner i ångesthelvetet.

Sen läser jag i Johanna bladet om en som har dött i bröstcancer, - det gick så bra med henne- så dog hon relativt plötslig ändå av cancern.

Dessa saker gör att jag känner ångesten ganska tydligt - svagt, svagt - men inte till att ta miste om.
Min nyfunna trygghet i mig själv viker plats för tankar som har haft alt för stort utrymme i mig det seneaste 1 1/2 året- och jag känner hur dom närmast magiskt kan t sin plats innuti mig igen.


" vem är det du tror du lurar Ingrid ?"

" er det att ljuga för mig själv " att leva i andan av att jag iiinte har cancer- att jag iiiinte ska få cancern tillbaks ?!?! "

" vem tror du att du lurar Ingrid ?!?!"

15 lymfkjörtal med cancer. Hur i h... kan du tro att det ska gå bra?!




MEN NEJ !!            


Just nu har jag faktisk inte utrymme för slika tankar.



BORT MED DOM  !



Jag vill hellre leva i andan av att detta kan gå bra- eller rättare sagt- inte tänka på detta konkreta dödsdillemaet- men hellre fortsätta i den positiva andan - av att jag faktisk kan göra så mycket själv för att ta hand om min kropp och min själ - så jag mår så bra ja kan under de forutsättningar som livet bjuder mig.

Om inte detta är ett tecken på att jag har kommit vidare i cancerresan - så vet inte jag !









Nu ska jag svamla lite...
Bilden över representerar mitt liv/ mitt psyke / min själ-  när jag är harmonisk ock glad ( har lite kontroll...)
 Det är en slät fin yta av sand, ingen störande element som kan rubba min psykologiska likvikt ( eller heter det jämnvikt ? )























Så dyker det plötslig fotspår upp, stenar- eller andra ojämnheter. Yttre faktorer som kan bryta harmonien.
Yttra faktorer som låter cancertankarna prägla verklighetsuppfattningen min.














Som tur är kommer vågorna och sköljer bort mycket av ojämnheterna som dyker upp - och jag kan åter  gå vidare utan att ha låtit alla fotspåren, som naturligtvis kommer min väg,- lämna permanenta ( och negativa ) spår.





tisdag 18 januari 2011

Positiv Energi !

Efter semestern känner jag mig otrolig mycket lättare och piggare i kroppen !! 


Känner det när jag er ute och promenerar bla. 
Och mellan öronen känns det likadant- jag är glad och tycker vardagen känns härlig.
Man kan bli glad av mindre !!




Spadygnet i Borås i helgen var 


                                                                  


                                                                  UNDERBAR   !!!











Absolut fantastisk härlig. 


Framför allt pga av det goda selskapet. 


Det är ju fascinerande hur det kan kännas som att vara i hop med goda, gamla väninnor - när jag faktisk aldrig hade mött Elisabeth och Viktoria ( från Skåne )- och Annika och jag har bara känt varandra i 4 månader ! ( från Gbg )












Men tack vara blogvärlden har jag nu 3 ljuvliga kompisar- som jag kan dela alla tankar kring livet, döden, cancer, familj, barn, kärlek, karrièr - alt mellan himmel och jord egentligen. 






Även om livet för oss alla tre har börjat gå mer och mer tillbaka mot det  normala- så finns cancertankerna i bakgrunden varenda dag. 


Det är skönt att kunna vara tillsammans och bara la tankarna flöda fritt. 
Tankar som vi delar, känslor som vi alla har varit med om- som vi fortsatt går i genom. 
Att en slik positiv energi kan komma ut av ett slikt " sälskap" är ett under tycker jag.


Vi pratade, pratade, pratade, pratade- och pratade.
Till slut var vi så trötta och sömnen var runt hörnet- men ändå fortsatte vi prata, prata, prata.
efter en relativt kort natt kunde vi som tur är fortsätta med samma aktiviteten....     : )


Så nu känner jag mig glad och förhoppningsfull. Jag har fått lite energi tillbaks, mentalt ser jag faktiskt ljusare på framtiden- vilket mycket beror på boken jag läste under semestern ( Anticancer- a new way of life ).
Känslan av att det faktisk finns mycket jag kan göra SJÄLV för att styrka kroppen och ge den ett bra underlag för att kämpa emot cancer har gett mig en förvånande lugn. 
Jag vågar nästan inte säga ordet " kontroll "- men jag tror faktisk att något av frunden till att jag känner så här er för att det ger mig en känsla av att åter igen ha återvunnit lite kontroll över mitt liv. Vet ju att detta med kontroll kan föra med sig mycket negativt- men är endå övertygad om att det är ett urinstinkt i oss människor. 


Så nu ska jag inkorporera lite nyvunnen anticancer kunskap i vardagen, - jag ska även bla äntligen gå på " drop in " kväll och prova på meditation . Till sammans med Annika   : )


I kväll var jag på mitt första vattengympa pass - via "unga Johanna "- det var härligt.


Avslutningsvis ville jag bara säga att jag slutar inte fascineras av hur viktig den mentala biten är för hur man uppfattar vardagen- livskvaliteten. 
Just nu mår jag bra- klarar skjuta bort tankarna på att jag kanske har cancer fortfarande- jag njuter av det vackra väret, den vackra naturen, mina fantastiska barn och min finfina man. FÖr en månad sen- klarade jag inta av att njuta - jag var trött både psykiskt och fysiskt. Känslomässig sätt hade jag varken ångest - eller starka positiva känslor- jag kände mig helt neutral. 
Bara 4 veckor senare - med full-laddat batteri- så kan jag åter igen känna att jag lever- att jag är glad för alt omkring mig. Men har mitt liv förändrats egenligen ? har jag plötslig mindre chans på att ha cancer nu/ få recidiv?- Nej- alt är som det var- men mitt färska energilager är nog det som gör hela skillnaden.


Så nu vet jag att det faktisk äääär lönt att ta väl hand om sig själv.  Och när jag mår bättre psykiskt - så kämpar min kropp även bättre mot cancern - bättre kan det nästan inte bli !!


Nu är det läggdags !!




Tjejerna :





torsdag 13 januari 2011

Ett dygn med SPA till samman med tre bc- kompisar !!





I natt var det golvstädning i flera omgångar.
Jag o barnen delade säng- o det var en del trafik där från 3 tiden i natt.
Det kom från alla håll o kanter så o säga..... Som tur är har jag bara ont i magen så då var det inget problem att hjälpa mina arma småttisar.










Men i morgon är det dags för undertecknade att åka på 1 dygn med SPA !!
En begivenhet som faktisk helt o hållet är ett resultat av bloggandet  !!












Tänk att via bloggandet har jag hittat min kära kompis Annika som även hon bor i Gbg- ock via Annika ska jag nu få träffa hennes två blogkompisar Elisabeth och Viktoria från Skåne  : )!


Det blir två svenskar och två norskor, 4 bc-tjejer - som nog har mycket att prata om. 














Kanske det blir tid nästa vecka att ta fatt på lite mer seriöst bloggande igen...














Var föresten hos min neurolog i dag. 




Hon planerar att åter igen ha möte med försäkringskassan, min chef, socialkurator och mig själv omkring månadsskiftet februari/mars för att diskutera hur vi gör vidare med min sjukskrivning. 
Förre gången var det ju ett mycket bra möte som resulterade i att jag åter blev sjukskriven i stället för att vara ut försäkrad o klient på Arbetsförmedlingen. 
 Det blir intressant att se vilka beslut som tas.








Innan dess ska jag göra utvidgat nålundersökning i muskler i armar och ben ( EMG ) på mitt jobb med tanka på mina diskbråck.
MR av nacken visade ju innan jul två diskbråck, varav ett " nytt ".









Det blir bra att ha objektiva undersökningar som bekräftar mina besvär.


Mest av allt skulle jag vilja  att jag mår så bra att jag kunde återvända till ett arbete " som en normal människa ", men nu när så inte är tillfälle så har jag bestämt mig för att jag detta året ska ta väl hand om mig själv - dvs att jag vill prova säga tydlig ifrån till bla försäkringskassan om vad jag menar är rimlig åtgärd med tanke på mina åkommor. Det är slut på att jag ska vara beskeden/ blyg/ försiktig.


















onsdag 12 januari 2011

Boken

En bild på boken- som jag redan i förra inlägget rekommenderade. 
VARMT rekommenderar jag den.






Just nu finns inte mycket tid att skriva- efter att ha kommit tillbaks från semester natt till måndag har sonen varit hämma från dagis pga magsjuka ( igen ) - och i dag även dottern ( igen ). Inte det att min mage känns helt kry heller för den saks skuld.... ( igen ). 
Så det blir nog ingen ost o vin med vänner här i kväll, som vi initialt hade planerat...


Lite bilder från semestern- inser nu att jag faktisk haaar blivit fotogalen- hela 1500 bilder ( efter att många blev raderade....) blev det på 3 1/2 vecka med semester.

Nu i januari ska jag börja på ett målarkurs via folkuniversitetet- nästa kurs lär nog bli ett fotokurs !





tisdag 11 januari 2011

Back on track ! Samt :Dr. David Servan-Schreiber's Remarkable Story


Ja då var vi hemma igen- hela 3 1/2 vecka med semester blev det !!!!!!!!!


Bilden under visar hur jag känner mig nu   : )








Det har varit sol, sol och bara sol.
Värme och fantastisk trevlig umgänge med familj samt ny vunna vänner. 
Åja- så klart en släng av magsjuka- den var på besök hos var och en av oss- nästan....


Sista veckan var otrolig - jag kände igen Ingrid- jag klarade av att bara vara mig- utan att vara präglad av cancer tankar. Vad skönt att bara få vara. Som någon kanske märkte så tog jag en paus från bloggandet -  det blev naturlig att ha semester- från allt! 

Jag läste én bok - en bok som inspirerade mig. Den inspirerade mig otrolig mycket.


Den heter " Anticancer- a new way of life "

Härunder ser ni ett intervju om boken och dens författare.

Den har gett mig en enorm glädje- då den visar att det finns mycket jag själv kan göra för att må bra, för att förhoppningsvis förhindra återfall- och även om jag skulle få återfall- kunne ha et så långt och kvalitetsfylld liv som möjlig. 
Låter kanske lite " halleluja"- men - det är en glädje att läsa att man faktisk kan göra så mycket själv- för att må bra i kropp o själ- och samtidig förhoppningsvis kämpa mot cancern.

Det är en bok för ALLA- även för friska- som vill förbli friska.

Mycket visste jag ju redan- men det hela blev mycket klarare - och många praktiska tips.
Jag läste den på engelska- vet ej om den nu finns på Svenska- men det kommer i så fall snart tror jag.

I recomend it with all my hart 


Vad härligt det är att leva !!!!!


s